Vittnesmål nummer 592

Vuxen, ex-sambo, gemensamt barn

Jag skall hämta något från hans hem ,vi har nyligen skiljt oss.

Allt verkar gå civilt till och jag ÖNSKAR ju hålla vår relation så bra som möjligt för barnets skull.

När jag skall hämta något från sovrummet, mina sista saker, slänger han mig på sängen och trycker sig på mig.

Jag skrattar, men är livrädd, chockad. Skratt och “va fan håller du på med” är det jag får ur mig. “Sluta”.

Han säger nåt om att jag ju borde tycka om det “hårt”. Försöker få av mig kläder. Håller hårt i mig. Klämmer. Vänder på mig hur som helst.

Till slut efter att jag försökt skuffa bort honom en god stund fattar han och slutar.

Jag är skärrad. Rädd. Försöker vara vänlig så han inte skall göra nåt igen. Talar “vanliga” saker.

När jag kommer ut ur huset och in i min väninnas bil brister murarna och jag panik-gråter. Jag är rädd. Rädd för honom, vad som sku ha kunna hända. VAD ANDRA TÄNKER om de hör det.

För han “är ju så lugn och snäll”.

Vem skulle tro på mig.

Han är ju från litet finare familj. Så snäll. Så snäll.