#DAMMENBRISTER

Jag och min kompis gick i 5/6an i lågstadiet, den tiden då en förväntades vara fadder åt en av de yngre eleverna som började. Under rasten skulle vi vara ute och gå en runda för att få motion. Upprepande gånger så var det en kille från 1an som tacklade ner mig och min kompis på gruset och började torrjucka på oss. Vi stretade emot, men eftersom han var så stor så kom vi inte loss. Vi fick skrapmärken på kroppen och var rädda för att vara ute på skolgården då han var där. Jag minns att vi gick till en lärare och berättade om vad som händer ute på rasterna. Då sa de att vi måste föregå med gott omdöme och komma ihåg att han bara går i ettan.

Jag minns även från andra elever att de berättade om att de blev slagna mellan benen av de yngre eleverna och att lärarna bara slog iväg det som lek.

Jag var 18 och under körlektionen la min bilskolelärare, en betydligt äldre man handen på mitt lår och sa: ”Ser du hur alla män kollar på dig?” (- Nej, jag försöker ju köra?). En natt vaknade jag till ett telefonsamtal, en (påstådd) kriminalöverkommissarie frågade efter information om min bilskolelärare eftersom de ”hittat knark i hans bil”. Det var min bilskolelärare som skrattade och sa ” Vi badar bastu här med min brorson och jag kom att tänka på dig. Hur lite kläder har du egentligen på dig där på scen (var balettdansare på den tiden). Vill du komma hit och bada bastu med oss?” Kände skam och obehag och slutade. Efter några månader tog jag ta kontakt med bilskolan för att byta lärare men firman hade gått i konkurs.

Exempel 2: En äldre manlig kollega, gift med två små barn stirrade på mina bröst och viskade en morgon ”Får jag klämma på dina bröst?”

Exempel 3: Skulle prata med min chef om något viktigt och han började kommentera ”mina snygga, välsvarvade ben”. En annan chef kommenterade ”mitt snygga hår”.

Exempel 4: Någon som ringde och flåsade i telefon ett helt år!

Exempel 5: Minns inte exakt ålder men vi var kanske 12 år gamla. Min kompis pappa (som var full?): x, kom hit och visa dina bröst. Och du med!”

….osv…

Alltid denna maktobalans, äldre man i högre position – så jäkla äckligt och vidrigt!

Jag dejtade under studietiden en man från svenskfinland. Hela grejen var en miss från början, nätdejting och jag som var lite onödigt naiv på den här tiden (smått desperat då jag inte var så populär). Mannen gick egentligen redan lite för långt vid första dejten, men det jag nu vill lyfta fram skedde vid 3:e, då jag dumt nog följde med till hans stuga i skärgården. Där försökte han först ha sex på ett mer våldsamt sätt, eftersom han fått för sig att jag gillade sådant. Han slutade då jag sade nej. Senare ville han ha sex med mig på ett sätt jag inte kände mig bekväm med. Då jag sade nej blev han ledsen på mig och försökte kränka mig med nedsättande ord. Förhållandet tog slut under denna resa, men jag lyckades ju inte genast ta mig bort utan måste uthärda sällskapet ännu några dagar innan jag kom till fastlandet. Tyvärr slutar inte berättelsen här utan mannen börjad förfölja vis sms och samtal (på den tiden kunde man inte ännu anmäla SMS som ofredande) och försökte pressa mig på pengar eftersom han ppåstod attt jag var skyldig till att han satt ut mycket pengar på ett förhållande han trodde skulle bli till något. Jag betalade naurligtvis inte. Det värsta var att mannen försökte svartmåla mig som lättfotad till min dåvarande arbetsgivare. Lyckligtvis genomskådade han att det var frågan om en psykiskt sjuk person. Jag gick också till polisen med utpressningsmeddelandet men det blev inga åtgärder (de hade redan svårt att hitta någon polis som kunde läsa svenska)

Var ska man börja? Jag vet inte. Ibland får man nypa sig själv i armen. Jag var 22-27, var förtroendevald i en förening där jag var ordf och en tid vice ordf. I övrigt nästan bara män, max en kvinna. Styrelsemöte: ”Ska vi kalla dig fru eller fröken ordförande?” Svar: ”Bara ordförande om ni vill att jag ska svara”. Ständiga blöta kindpussar, hjälp att ta på jackor och kavajer som man undvek för att de ofta hade andra syften. Internationell forskarkonferens med flera forskare jag kände. Även en domare jag kände. Föreningen var med. Styrelsekollegan: ”…och (namn) har vi valt för hennes utseende”. Svar: ”Nej, för min kompetens”. Styrelsekollegan: ”Både och!” Den förbannade kränkningen som dröjde sig kvar. Diskussioner om unga kvinnokroppar som fördes på tal av vissa styrelseledamöter – varför blev unga kvinnor egentligen anorektiker när män tyckte om kurviga kroppar? Besök på porrklubbar – något som också kvinnor kunde tycka om, sade någon. Konferenser, manliga politiker som blev alldeles för närgångna. Jag nästlade mig alltid ur alla situationer, men de var kantade av obehag. Ja herregud, vilket kapitel. Men frågorna föreningen drev var viktiga för mig så jag stod ut.

Jag pendlar ganska mycket med sverigebåtarna. En gång när jag satt på båten och halvsover för att jag är jättetrött, kommer det en äldre svensk gubbe fram till mig och frågar ”om jag vill hänga med till hytten”. Jag blir genast äcklad och säger direkt nej. Han ser ut att acceptera det, men kommer tillbaka 10 minuter senare. Jag hade shorts på då det var sommar och varmt ute. Men det var kallt inne på båten hade jag täckt över benen med en jacka. Den här obehagliga gubben tar sig friheten att fråga igen om jag vill hänga med ner, varav jag än en gång säger ”nej”, då säger han att jag inte behöver kyla mig, föser min jacka åt sidan och tar mig på låret. Jag var 16 år, där och då upplevde jag panik men lyckades ändå med samlad röst säga ”lämna mig ifred”. När han hade gått gick jag ner till den delen av båten där det där det fanns barnfamiljer för att ”gömma mig”, chockad över situationen.

En annan dag när jag var ute på efterfest, firar en årsfest och min födelsedag samtidigt. Jag och mina vänner dansar för fullt, och jag känner mig så lycklig i den fina årsfest klänningen jag köpt, med håret uppsatt. Den kvällen var det en okänd kille som ostört gick runt och tafsade på folk. Han tar mig plötsligt om midjan och pussar mig på munnen. Jag blir först chockad, sedan känner jag mig både kränkt, ledsen och förbannad. Mina vänner blir också chockade och jag tar saken i egna händer och vänder mig till nattklubbens vakt och ber honom att slänga ut honom. Jag finner honom i folkmängden på dansgolvet där han blir tagen på bar gärning där han ofredar andra tjejer. Ute eller ej från nattklubben så har hans handling förstört vår kväll. Min och flera andra tjejers.

Så jag har inte haft penetrativt sex eftersom jag lider av både vulvodyni och vaginismus, detta pga ångest, trauma och överkänslighet.

Som sexåring blev jag mot min vilja tvingad till någon samlagsliknande lek av en grannpojke som var dubbelt äldre än jag. Jag blev antagligen utnyttjad redan långt innan jag fyllde 6, men har inget minne från det.

Jag hade min första pojkvän som 14 åring. Han ville ha sex och jag klarade det inte. Så han dumpade mig. Nästa pojkvän dumpade migockså helt plötsligt och spred åt sina kompisar att min fitta luktade fisk och andra icke nämnvärda detaljer över sexuella händelser oss emellan.

Sedan inledde jag ett långdistansförhållande med en kille som var lite på 1 år yngre än jag. Han blev med tiden allt mer kontrollerande och tvingade mig till att skicka nakenbilder för att bevisa att jag inte hängde med andra killar osv. När vi gjorde slut kallade han mig för hora och patetisk när jag inte klarar av att bli penetrerad, utöver att jag är ”sjuk i huvudet” därtill. (Han bad generellt om ursäkt nu långt senare, men han är ingen bra typ ännu heller direkt)

Sedan gick jag tillbaka till ett kort förhållande med min allra första pojkvän, vilket var en enda fars; vi sågs på lördags morgonnätter då han sov över skitfull. Det slutade med att vi nästan hade sex men jag kunde inte gå längre, så det tog slut det veckoslutet. Över messenger.

Det här matchar inte era storyn över vidriga snubbar men ja, jag tänkte nu dela med mig av vilka skitdåliga val jag gjorde och min tacksamhet över att jag insett att jag aldrig mer vill ha något as som dessa i mitt liv igen.

Det här när det händer inom förhållandet är äckligt eftersom det sker så systematiskt och uträknat.

Aldrig mer.

Jag hade min fyra vänner på besök i stan en fredag i maj. Vi gick ut till kvartersbaren vid 20tiden en fredagskväll där personalen bestod av personer av icke-vita.

Efter en stund kommer två män och klämmer sig ner vid vårt bord eftersom de hör av vi pratar svenska.

Jag bemöter det lite humoristiskt genom att säga – ”hej hej hej – inte kan man väl bara komma och sätta sig ner så där bara? Nu är det så att vi inte setts på riktigt länge och vi vill tillbringa den här kvällen bara vi” och så ber jag vänligt men bestämt att de ska gå och sätta sig vid ett eget bord. Den ena mannen blir ändå djupt kränkt och menar att vi pratar ju svenska och att då ska man ju passa på att prata med varandra. Jag upprepar min önskan om att han ska gå och sätta sig vid ett annat bord i en annan del av lokalen. Hans vän har redan förstått och gått och satt sig vid ett annat bord. Han stiger upp efter en stund upp då vi fortsätter vår diskussion och ignorerar honom.

Det dröjer inte länge förrän just han är tillbaka, ensam. Han har lämnat sin vän vid ett annat bord och sätter sig nu i bordet bredvid. Först är han tyst och försöker lyssna vad vi pratar om. och sen börjar han lägga sig i vårt diskussionen igen genom att dra upp detta med varför vi inte vill prata. Jag frågar honom om jag var oklar, och att jag kan förtydliga att vi fortfarande inte är intresserade av att prata med honom eller någon annan här i baren.

Då vi får en uppläxning om skyldigheten att vara social om en går ut på en bar och att annars kunde vi ens åka ut till en stuga för att vara i fred. Det är jag som hela tiden för dialogen med honom och det stör honom. Jag anstränger mig till det yttersta att vara tydlig, vänlig och bestämd. Han frågar mig om vem jag tror att jag är, och om jag är chef över de andra kvinnorna och att de inte vågar ha någon egen vilja vem de vill prata med.

Mina vänner som ju är gäster i stan, berättar då de är helt inne på samma linjen och enbart intresserade att diskutera oss sinesmellan. Vi försöker ignorera mannen genom att fortsätta diskussionen. Mannens vän dyker upp och sätter sig vid mannen och försöker inleda en diskussion med honom – men det är uppenbart att han inte kan släppa detta ”nej tack” från oss. Hans vän försöker övertala honom att komma tillbaka till bordet de satt vid och går tillbaka dit. Mannen blir kvar vid vårt grannbord. Jag påtalar att han inte ska förstöra deras kväll utan hänga på sin vän istället som de bestämt och de kanske hittar några andra som är intresserad av att prata med dem tex. här på samma bar.

Han ger sig inte, utan menar att han vill prata med oss och fortsätter att lägga sig i diskussionen. Då säger jag åt honom att jag upplever att han inte har någon respekt alls för oss kvinnor eftersom vi vänligt och bestämt bett honom att gå, att hans vän fattat galoppen och gått och satt sig någon annanstans. Nu blir mannen flyförbannad och ställer sig upp med sitt ölglas och säger hotfullt till mig att jag ska då inte komma och säga att han inte respekterar kvinnor. Han bor nämligen i en välbeställd del av stan (uttalar det mycket tydligt så att jag ska förstå vilken typ av män som faktiskt bord där) och han har en fru som han älskar och jag ska inte komma och ifrågasätta hans äktenskap. Nu är det slut på min vänlighet och jag säger till honom det att var han bor och att han en har en fru säger ingenting om om en respekterar kvinnor eller inte – och jag ser det som att det att han inte avslägsnat sig är ett bevis på att han inte har respekt för oss.

Nu höttar han med det fulla öl glaset (jag uppfattar honom inte alls som full) och jag är beredd på att jag kommer att få ölen över mig. Killarna i baren tittar på oss. Mannen har ryggen mot baren och därför ser han inte dem, men jag deras oroliga blickar och det är tydligt att de inte vet vad diskussionen handlar om och om de borde göra något. Det känns som om barkillarna bevittnar en uppgörelsen inom en subkultur där de varken känner till koderna, kontexten eller språket. Det finns ingen ordningsvakt i lokalen.

Mannens vän dyker upp och sätter sin hand på hans axel och säger att de ska nog gå vidare nu, men mannen skakar av sig handen och pekar på gatan utanför fönstret och väser fram:

– ”Om du skulle ha varit en man skulle du nu legat där på gatan nedslagen, de här gången hade du tur att du är en kvinna” och så vänder han på klacken och går iväg med sin vän, som tittar ursäktande på oss, ut i vårnatten.

Vi började använda cykelbyxor under kjol på femte klass så att man inte skulle se våra underbyxor när pojkarna lyfte upp kjolkanterna. Och ännu också tänker jag när jag skriver detta: varför slutade vi inte använda kjol? Så inbyggd är skammen och skulden i mig, från första början. Men den skammen ska nog inte behöva sitta hos en lågstadieelev som lär sig skydda sig från trakasserier som elva år gammal.

En historia av många. Hade varit ut och firat att en kompis fått fastanställning och druckit några glas skumvin. När jag skulle åka hem var jag ganska trött, det var mörkt och dåligt väder så jag beslöt att unna mig en taxi. Satte mig fram med chauffören och pratglad som jag är började jag diskuterar lite om hur kvällen gått för honom, om väder etc. Inget desto mer spännande.

När vi kom fram stannade han utanför huset och vänder han sig om mot mig och säger att det var så roligt att diskutera, men efter det väljer han att krama om mig samtidigt som han taffsar mig på benen. Jag är helt paff och vet inte vad jag ska göra. Hade inte betalt ännu så räcker bara stumt över mitt kort. Han skriver sitt telefonummer på kvittot och tycker vi ska ses igen. Sedan frågar han om han ska leda mig till dörren. Då hoppar jag snabbt ut ur taxin och säger att det är lugnt och halv springer iväg. Kastar genast bort kvittot när jag kommer in till min lägenhet.

Åh det är så många tillfällen. Hur många gånger blev jag kallad planka eller hora eller tafsad på i högstadiet? En gång tafsad på mellan benen så det gjorde ont genom kläderna. Har blivit kallad ”pantava” i olika variationer. Parerat oöverenskommen analsex och uthärdat gnäll och tjat.