Jag kommer ännu ihåg den ena natten för nästan två år sedan. Jag var ca 16 år gammal och gick i gymnasiet. Den här specifika natten sov jag med min yngre bror. Detta pågrund av renovering i hans rum. Vi hade ju sovit tillsammans många gånger, på resor, på stugan och vanliga nätter, för vi var ju syskon. Jag somnade runt 23, vilken natt som helst. Men under natten vaknade jag av att jag kände någon röra mig i underlivet. Jag lokaliserar mina egna händer, och hittar dem vid sidan av min kropp. Då slår det mig att det är ju min bror som fingrar mig. Han var 13… Och panikslagen slår jag upp mina ögon och skriker åt honom att gå därifrån, vilket han gör, utan att säga något om det som nyss hade skett. Jag grät mig till sömns den natten, och var verkligen livrädd. Det går ungefär en vecka, och renoveringen i hans rum fortsätter så han är tvungen att sova med mig. Jag tänkte okej jag får ligga på sidan hela natten, kanske han inte rör mig denna gång, men trots detta tog det mig många timmar att somna. Även denna natt vaknar jag till att han verkligen har sina fingrar i mig. Jag sparkar ut honom ur min säng, springer till badrummet där jag låser in mig och jag däckar på golvet med rödgråtna ögon.
Jag kommer ihåg hur min mamma förde mig till skolan dagen där på och hon frågar mig varför jag är bitter och tyst. Då berättar jag för henne att min lillebror rört mig, min mamma frågar då hur jag menar, och jag säger att han rörde mig där nere. Hon säger då ’’men de är ju sånt tonårskillar gör, de vet inte riktigt vad de håller på med’’. Jag kände verkligen mitt hjärta falla till marken, hur kunde inte min egen mamma ta detta seriöst. Hon verkade tycka att de var okej för hennes son att röra hennes dotter.
Jag berättade även detta för min pappa ungefär ett år efter incidenten, och han sa att han visste om det. Jag sa då något i stil med ’’men de är ju inte okej på någon nivå’’, och då kommer det oförrättade svaret ’’jo men asså de är ju så killar i den åldern är, de vet inte riktigt hur de ska handskas med allt som har med puberteten och tjejer att göra’’. Ännu en gång upplever jag en förnekelse av mina föräldrar. Nu vågar jag inte berätta detta åt någon eftersom jag är verkligen så rädd att ingen skulle tro på mig. Han är trots allt min bror, och sånt ska inte ske. Inte på någon nivå som helst, jag ska inte behöva vakna upp mitt i natten av att någon rör mig, vara rädd för att sova. Jag har absolut inte haft bra kontakt med min bror efter detta, och kan inte rå för att jag är arg på honom nästan varenda gång vi ses eller pratar.