Förutom otaliga män, både främmande och släktingar, som olovligt har tittat, kommenterat och/eller känt på min kropp olovligt är det speciellt en händelse som nog har präglat min syn på män och sex.
Jag har ett kort men starkt minne från när jag var 4-5 år. Vår familj hyrde ett hus av en man och hans familj som bodde grannar med oss. Eftersom det var en liten by så umgicks man med alla där. Mellersta sonen i grannfamiljen var väl runt 20 år tror jag på den tiden. Vårt hus hade en trappa ner där garaget var, och mitt minne är av att mellersta sonen ensam bär mig nerför trapporna till garaget men han har sin hand innanför mina underbyxor. Känner ännu idag känslan av fingrarna på mitt underliv. Jag minns att jag tänkte att det är något fel, men i den åldern förstod jag inte vad. Jag hoppas verkligen att inget annat hände som är undantryckt i mitt undermedvetande, men det kan man ju inte veta. Har inte bearbetat detta minne på något sätt, har inte heller berättat för någon förrän nu. Är rädd för vad jag kan få veta om jag undergår t.ex. hypnos för att få veta om något annat hänt.
Jag har inte sett mannen ifråga sen vi flyttade därifrån, vilket vi gjorde innan jag fyllde 6 år, men jag såg för några år sen hans tre små flickor som var i samma ålder som jag var då det hände. Hoppas han minns, våndas och ångrar sig när han ser på sina egna små flickor och tänker att nån annan kan förgripa sig på hans barn så som han förgrep sig på mig.
Har varit rädd för män på olika sätt ända sen jag var liten. Sitter det en man i kassan i butiken väljer jag en annan kassa, har problem med att kunna lita på män, måste ha koll runtomkring mig så att ingen står för nära, har inte velat ha ett förhållande med nån man även om jag vill ha närhet och de gånger jag har haft sex har jag inte varit fullt med. Ibland tänker jag att även om jag är hetero så skulle jag hellre ha ett förhållande med en kvinna istället eftersom jag inte är rädd för kvinnor.