Sexuella trakasserier är något som tyvärr hört livet till kontinuerligt sedan 12-års åldern. Otaliga pojkhänder som vandrat över rumpan, låren och brösten under högstadietiden, pojkarna i klassen som ljudligt berättade hur de skulle ta vår oskuld genom att ”spräcka oss”, professorn som tyckte det var okej att ta mig i famnen och hålla om mig mot min uppenbara vilja, händer som griper tag i rumpa, bröst och mellan benen nästan varje gång man är ute på krogen.
Skammen över det skedda och viljan att skratta bort det hela, speciellt i yngre ålder.
Och kanske det allra värsta: samtidigt den där lilla känslan av stolthet över att ha blivit sexuellt trakasserad, över vetskapen om att man varit ”tillräckligt attraktiv” för att bli tafsad på.