Vittnesmål nummer 856

Var i mopedåldern, påväg och träffa mina kompisar en varm sommardag. Körde längs en större landsväg då en svart paketbil med hård musik börjar köra i samma hastighet strax framför mig.

Bakdörrarna kastas upp och där ser jag en rad nakna, håriga bakar och ansikten förklädda i papperspåsar.

De kör framför mej ett tag och jag känner mej olustig, ville skratta och tycka det var lustigt men känner mig obekväm. Ska jag stanna? Vad gör jag om de också stannar? Hur länge tänker de köra framför mig? Kommer de köra samma väg som mig?

Efter ett par obekväma minuter av körning drar de nakna bakarna upp sina byxor, en svänger sig om och viftar med könet och ropar något, kastar ut en ölburk och sen drar de fast dörrarna och gasar upp och drar ifrån.

Jag ser att det kommer möte och känner mig mer lättad trots att denne bara kör förbi, chansar att detta möte var orsaken till att de körde ifrån mig.

Berättade åt mina vänner vad som hänt och försökte skojja om det, mina vänner sa att man inte ”behöver vara så putifnuttig” och skojjade bort det, inget farligt hade ju hänt. Trots olustighetskänslan övertalade jag mig själv, inget farligt hände ju, det var en kul grej.

Först nu då alla postat vilka alla typer av trakasserier de blivit utsatta för fick jag insikt i att min första könsla för dethär för så många år sedan varit helt berättigad, jag fick ha en olustig känsla, det var ingen kul grej. Det var ofräscht och obehagligt.