Vittnesmål nummer 848

Jag har nu bestämt mig för att dela en händelse ur mitt liv. Kanske för att förövaren är en finlandssvensk och åtminstone delvis, känd person. Vilket plågat mig i alla dessa år – att varför den här mannen fått skapa sig en karriär och bli ”stor” – fast han gjort det han gjort.

Jag var kanske 20 då. Var ute och drack på en bar med en manlig kompis. Han kände igen sin kompis och vi satt oss alla tillsammans. Vid något tillfälle åkte min kompis hem, jag blev kvar med kompisens kompis. Mer alkohol dracks. Vi tog oss hem till mig – jag var blåögd och tänkte, som med andra kompisar, vänner och halvbekanta, att den här människan kan väl också sova i min soffa. Vi satt oss och pratade i soffan och drack något mer. Det var sent.

Plötsligt var han över mig. Som om det var en självklarhet för honom att det var det som skulle ske. Jag minns inte så noga hur det gick till, men jag minns att jag mumlade något om att ”om du måste, så använd åtminstone kondom”, vilket han sedan visserligen gjorde.

Efteråt skulle han väl ta sig hem, eller var det kanske först på morgonen? Han frågade i varje fall varifrån spårvagnen gick. Jag förklarade. Sedan spydde han ner hela min toalett. På morgonen vaknade jag i ett tillstånd en bara kan föreställa sig som det var, såg min rödvinsröda nerspydda toalett, konstaterade i panik att jag försenat mig från jobbet, dit jag tog mig i alla hast.

Det som skadat mig mest är just det att han i sin bransch är en offentlig person. Jag såg honom på en finlandssvensk tillställning många år senare och sa åt min dåvarande partner att jag måste därifrån, för jag inte kan vistas i samma utrymme som våldtäktsmannen. Min partner förstod nog inte riktigt, för han stannade kvar och jag åkte hem ensam.

Jag har varit med om en massa skit i olika allvarlighetsgrader, men denna är nog den händelse som ärrat mig mest. För att han blivit ”någon”, fast han för mig inte är värd ett jävla skit.