Jag kan inte vara tyst längre. Det går inte.
Varför? Varför lyssnar jag inte på mig själv? Varför har jag inte lyssnat på mig själv, på min kropp, på vad jag själv vill göra? Varför låter jag andra styra mitt liv genom passivt medgivande? Varför gör jag det som förväntas av mig? Bra utbildning, bra jobb, förmögen partner, lyxigt liv, vältränad kropp. Jag vill inte mer. Jag vill inte vara en produkt av patriarkatet. Jag vill kunna välja själv. Jag vill kunna lyssna på min inre röst. Vad vill jag?
Lika bra att börja från början. Med det som har varit tungt. Lika bra att få det gjort. Utsatt för en gammal gubbe när jag bara var barnet. Jag vet inte hur gammal men jag var inte i skolåldern. Han hade vitt skägg och var skrynklig. Han fick känna på mig, i mig och jag fick godis. Han kände på min syster. Det var det värsta. Att se hur han tvingade min syster sitta i hans famn medan han kände i/på henne. Det är mitt värsta minne. Det han utsatte mig för var inte lika farligt, men det han gjorde mot henne. Utan att jag gjorde något. Det måste jag ännu förlåta mig för. Jag tog upp det med henne som vuxen. Hon avfärdade det med att säga att det inte är någon idé att bry sig om det. För mig är det det. Jag måste bearbeta och förlåta mig själv.
Han som tafsade mig på låret. Han som vilade min hand på mitt lår. Han som pratade om mina bröst. Han som frågade bh-storleken. Han som tog min kompis oskuld i buskarna när hon var onykter. Han som våldtog min vän. Han som tafsade på mina bröst när han skulle fixa min frisyr. Pojkvännen som visade upp min rumpa för sina vänner. Pojkvännen som jag gick med på att ha analsex med efter att jag i min ilska dansade med en annan kille. Straffsex. Alla som jag inte vågat säga nej till. Alla gånger jag haft sex utan att vilja. Gråtandes i badrummet efteråt utan att förstå varför. Senast för en vecka sedan. Efter 10 år i förhållandet, insåg jag att det fanns en orsak att sexet alltid är bakifrån. Det finns ju ingen kärlek i sexet, då vill man inte se på varandra.
För att jag skäms för min kropp. För att jag skäms när jag har sex. Så lamporna måste vara släckta eller jag måste ha täcket på mig. Jag skäms för att jag rör vid mig själv under sexakten. Jag skäms.
Den gången min bror förklarade högt och ljudligt för sina killkompisar att alla tjejer tar i rumpan – på ett mycket nedlåtande sätt. Jag stod alldeles bredvid. Jag blev ignorerad, för jag var ju inte en tjej bara syrran.
Alla gånger jag fått höra att jag är äcklig när jag har mens.
För alla gånger jag sålt min kropp som redskap för att få kärlek. För de gångerna jag försökt sälja min kropp för kärlek, men misslyckats. Förlåt till de män som jag kysst mot deras vilja, i hopp om att sälja sex mot kärlek. Tack för att ni sa ifrån, så att ni aldrig hade sex mot er vilja.
För alla dessa tusen gånger tänker jag säga ifrån nu. Nu får det vara nog. Från och med idag tänker jag aldrig sluta lyssna på mig själv.
Jag tänker aldrig sluta lyssna på min kropp. Aldrig. Den är min. Min att älska.