Jag var 13 år gammal. Gatorna i centrum var även känd som ”gaturally”. Mina kompisar och jag var mycket på stan den tiden och det var inte ovanligt då, att man for ut och körde med okända människor. Något man aldrig skulle göra i dagsläget. Vi satt på en trappa och en Volvo farmar stannar och några pojkar frågar om vi vill sitta på och vi hoppar in i bilen. Jag och en kille börjar pratas vid och inget mer. Några dagar senare far jag iväg och hyr film och han står mitt i allt där utanför och väntar på mig. Av någon konstig anledning. Vi bodde tydligen på samma gata så kanske han hade sett mig och följt efter mig. Han följde mig hem och gav sin telefon nummer på en liten lapp åt mig. En kväll for jag och min kompis till hans. Han skulle ha födelsedagsfest. Det var då jag fick se själv hur han sniffar lim och dricker hembränt. Vi beslöt oss för att fara därifrån.
Men ändå var jag där dagen efter. Han började ta på mig. Klä av mig. Jag ville inte. Jag sa flera gånger att han skulle sluta. Men han gjorde inte det. Jag grät och började själv försöka få bort honom men han var starkare och började suga sig fast i min hals så den var helt blodröd och blå. Han lade kondomen på och jag kände stor panik inom mig. Jag var oskuld. Det var inte såhär jag ville förlora den. Jag kunde inget göra. Jag låg där och grät tills han var färdig. Han lade den använda kondomen i ett av hans födelsekortskuvert och sa att jag skulle gå nu och ta kuvertet med mig och slänga det på vägen. Jag kunde knappt gå. Jag var så sjuk mellan benen. Jag tog kuvertet med mig och brast ihop när jag gick därifrån. Slängde det. Vågade inte prata om det med någon. Jag anmälde aldrig. Han gjorde så jag fick anorexi därefter och jag vägde 37 kg.
Han gjorde att jag inte kunde lita på män.
Även idag kämpar jag med att kunna lita på min sambo.
Jag har gått i terapi för dethär och ska snart gå på mitt första möte inom Sorgebearbetning. Han gjorde så att jag inte kunde amma min son som är född -10 För att det kändes som att min son kom för nära mig på alla sätt och vis. Jag fick förlossningsdepression. Han har tagit så mycket av mig. En stor del av mig. Och jag kämpar ännu idag. 15 år senare med att försöka förstå fast det inte finns något att förstå. Jag har slutat klandra mig själv. Skuldlägga mig själv. Jag försöker bli hel igen. Men vägen dit är lång och svår. Den dagen han tvingade sig på mig, tog han en del av mig som jag aldrig kommer att få tillbaks. Aldrig.