Utöver alla gånger med sårande, oönskade kommentarer om utseende, kom jag att tänka särskilt på en gång. Jag slogs av det sjuka i att jag tidigare inte ens tänkt på detta som sexuella trakasserier, fastän det uppenbarligen är just det. Så normaliserat har det blivit.
Jag är 15 år och på festival med en kompis. Vi går för att sova i tältet. En man kommer in och lägger sig bredvid mig. Han börjar ta på mig. Jag säger nej flera gånger, är inte alls med. Han svarar att ”du vill nog, jag vet att du vill” och fortsätter. Han kör in fingrarna i mig. Jag ligger bara stilla. Till slut slutar han.
Ja, jag har inte tänkt på detta som sexuella trakasserier, för jag ”gjorde ju inte direkt motstånd”, ”jag steg ju inte upp och gick”. Hur sjukt är inte det! Att jag normaliserat att ett nej inte räcker.
Det är slut på det nu. Ett nej är ett nej och måste räcka mer än väl.