Vid sidan om mina studier har jag jobbat på restauranger. En gång serverade jag för en grupp män som alla var runt 60 år. Det kändes, som alltid med sådana grupper, smått obehagligt att ta emot dem. Speciellt då jag skulle ha hand om dem ensam. De var cirka tjugo stycken. En av dem var lite påverkad redan från början, och han beställde hela tiden mera dricka. Jag försökte undvika honom så gott jag kunde, men alltid ropade han efter mig. Jag kom med en öl, och plötsligt lade han handen på min rumpa. Först fattade jag inte, tänkte såklart att det var ett misstag, som servitris får man ju tåla närkontakt med främlingar. Men när han inte direkt tog bort den och jag förstod att det var avsiktligt, kände jag en våg av ilska i min kropp, tänkte att vad fan håller han på med? Sade något i stil med ett nej och att det där inte var okej. Han lade upp händerna som ett “jag gjorde inget” och flinade. Jag darrade och kollade mig runt omkring i kabinetten, sökte efter stöd med blicken. Till min förvåning (eller kanske bara besvikelse) var det ingen som backade mig, alla satt knäpptysta och vred på sig, nu hade det ju blivit obekväm stämning… Det kändes så himla pinsamt, också denna gång HANS skam, som jag fick på mig, och DERAS ansvar, som jag fick ta.