Vittnesmål nummer 243

Det hade hunnit gå några veckor sedan jag flyttat hemifrån till min lilla studieetta när jag fick ett samtal från ett hemligt nummer en fredag natt. Jag var på väg hem tillsammans med ett par kompisar och svarade i telefonen där vi stod i korsningen för att säga hejdå. I luren hörde jag en mansröst som anstränger sig för att låta hes och på så sätt förvränga rösten. Personen talade svenska och frågade först var jag är och vem jag är med, och efter det började glåpord som ”hora” och ”fitta” hagla tätt. Jag trodde först att det är ett dåligt skämt och gav luren till min kompis som försökte tala med personen i andra änden. Till sist lade jag på och gick hem och lade mig.

Samma natt ringde personen på nytt, likaså natten efter det. Jag kände mig otrygg och valde att sova hemma hos mina föräldrar några nätter. Min pappa hade min telefon bredivd sin säng, så nästa gång det ringde svarade han och skällde ut personen i andra ändan. Det blev tyst några dagar, jag flyttade tillbaka till min egna lägenhet och så hände det igen. I ett par månader fick jag samtal sent på kvällen eller mitt på natten, både under veckoslut och veckodagar. Ibland svarade jag inte, men de gånger jag svarade fick jag fick höra mera sexuella glåpord, hot som ”jag vet var du bor” och ibland bara tystnad och prassel. Till sist gick jag till polisen och gjorde en polisanmälan, med hopp att de skulle kunna hjälpa att spåra mina samtal och få fram det nummer samtalen kommit från.

Polisen sade att de inget kunde göra, men att jag skulle komma tillbaka till dem ifall det hände på nytt. Jag fick ett samtal en gång till, men jag kände att jag behövde samla på mig mera bevis, flera trakasserier, för att bli tagen på allvar. Personen ringde sedan aldrig mera och än idag vet jag inte vem det var.

Det mest skrämmande för mig är att jag vet att den här personen troligtvis är någon som jag känner. Om man är finlandssvensk och känner för att busringa eller trakassera någon per telefon, hur troligt är det att man slumpmässigt slår ett nummer som leder till en 19-årig ensamboende svenskspråkig kvinna? Personen och jag måste alltså antagligen ha någon koppling. Kanske vi till och med träffats efter trakasserierna i studielivet, i en hobby, på jobbet – jag helt ovetande om vem det är.