I början av 1980-talet bor jag i ett studentboende i form av loftgångslägenhet där folk passerar rakt utanför köksfönstret. En kväll står jag vid arbetsbänken vid fönstret och slantar morötter då något får mej att höja blicken. Utanför fönstret står en man och onanerar. Det är senhöst och mörkt, allt jag ser är det bleka könet och handen som drar i det. Med kniven i handen rusar jag ut i loftgången. Mannen är borta. Min primära känsla är raseri, en instinktiv lust att slå tillbaka mot den kränkning jag känner att jag utsatts för. Sedan kommer äcklet och skräcken. Han tog min hemfrid och det som stör mej mest är tanken på att det kanske var någon jag kände. Jag bor inte kvar länge efter det.