Två utdrag ur arbetslivet, det första från tiden före 2010, det andra för bara några år sedan. Det första handlar mer om maktutövning än sexism, men avslöjar nog så väl de strukturer som råder.
Jag jobbade på en lokalredaktion och hade fått ett tips om att arbetarna på ett visst finländskt företags bygge utomlands gjorde uppror pga dåliga arbetsvillkor. Fick tipset bekräftat av fackordförande och ringde företagets VD för att få kommentarer. ”En liten journalistsnärta som du ska inte komma och smutskasta ett helt projekt, du borde veta vem du bråkar med”- var svaret. Jag hade det hela på band och meddelade vederbörande vd om att han just har hotat mig och att jag bara följer journalistetiken som ber honom kommentera. Spelade upp stycket för en manlig kollega som stödde mig fint. Vi kom fram till att inte blåsa upp det hela ytterligare. Det kändes bra just då, jag ville ju inte heller framstå som ”den där som bråkade”. Hade samma sak hänt i dag hade jag ansett att själva hotet i sig hade nyhetsvärde. Följande dag blev jag kontaktad av en nära släkting inom finansbranschen som bad mig att inte bråka med just detta företags vd eftersom företaget var kund hos dem. Se där Svenskfinland i ett nötskal.
För några år sedan inom ett projekt som involverade flera prominenta personer i Svenskfinland: En av de manliga deltagarna ringde sent på en fredag kväll (i sig inget ovanligt för detta projekt) och jag trodde att vi skulle prata jobb. Istället följde detta: ”Jag tycker om att slicka min flickväns anus, tycker du om att bli slickad i anus? Tycker du själv om att slicka anus då?” Jag blev mest ganska besviken över att vi hade bett med denna person och att det kändes för sent för att backa. Skulle det ha hänt i dag så skulle jag ha föreslagit att han lämnade projektet. Nu togs kontakten med just honom istället över av en manlig kollega.