På sommaren förra året storstädade jag i mitt klädskåp. Och när man gör det vill man förstås prova en del av plaggen. Utanför mitt rum på andra våningen i ett radhus finns liten väg som är till för cyklister och fotgängare. Där passerar människor då och då, men inte särskilt ofta. Jag skulle prova en skjorta men orkade inte dra för gardinerna eftersom jag tänkte att det går så snabbt och att ingen ändå skulle se. Men jag hade fel.
I samma sekund som jag tog av min skjorta och stod där i min hudfärgade bh såg jag ett gäng killar på vägen utanför. Jag duckade snabbt som bara vad men visste att de hade sett mig. Det rörde sig om kanske fyra stycken 12-åringar. Jag höjde huvudet lite för att se att de säkert hade försvunnit men såg dem istället gå mot vår dörr. Paniken hann inte ens nå mig innan jag hörde en knackning på dörren. Och sedan en till. Jag var ensam hemma och livrädd över vad de skulle göra, men tur nog försvann de efter den andra knackningen.
De glömde säkert snabbt bort händelsen, men i mitt minne stannade den länge. Vad tänkte de på? Vad skulle de ha gjort om jag hade öppnat dörren?