Vittnesmål nummer 171

Jag är i högstadieåldern. Hemma på gården och putsar min cykel när min äldre kusin plötsligt står där och med ett flin tar mig mellan benen.

Det kommer så plötsligt och så överraskande att jag blir helt överrumplad. Säger nåt fånigt skämtliknande.

Han sticker.

Ett par dagar senare när jag hänger upp tvätt på samma gård är han där igen. Gör samma sak.

Jag är äcklad och rädd. Säger ingenting. Inte åt någon, berättar inte ens för mina föräldrar. Jag skäms fastän det är han som borde skämmas.

Har aldrig talat om det med någon.

Ännu i dag när vi träffas och umgås belevat äcklas jag när jag ser hans fingrar. Undrar om han också kommer ihåg det?

Vittnesmål nummer 172

En av mina första arbetsplatser.

Får ett eget rum där jag jobbar men har ofta ärende ut i korridoren. Där står han och väntar, alltid. Han tar tag i mig, kramas hårt, säger inget. Händerna klibbar vid mig, mina bröst trycks mot hans bringa.

Det händer gång på gång på gång.

Alla tycks veta om det, alla tycks känna till hans beteende. ”Han är nu sån” heter det med ett överseende småleende när jag berättar vad som händer.

Men ingen gör något. Inte jag heller.

Jag tror han dog utan att någon någonsin påpekade hur olämpligt, hur hemskt han betedde sig mot unga kvinnliga kolleger.

Vittnesmål nummer 173

Jag var 4 år gammal och träffade släktingar hemma hos morfar i samband med min mormors begravning. Jag och min kusin som då var 13 satt brevid varandra i soffan i vardagsrummet och tittade på tecknad film medan de vuxna var i ett annat rum. Plötsligt började han smeka mig på låret. Jag som bara var fyra förstod ju inte att bli misstänksam utan tyckte det var skönt, så jag lät honom hållas. Så småningom letade han sig in med handen i mina trosor, och då blev jag fundersam men gjorde inget. När han stack in ett finger i min slida gjorde det ont, så jag gnällde till och sprang till mamma. Sen minns jag inte vad som hände, men jag har fått berättat för mig efteråt att mamma blev fly förbannad och tog upp saken med kusinens föräldrar. Vad de sen gjorde vet jag inte. Jag är väldigt nyfiken på vad som egentligen rörde sig i huvudet på min kusin. Kanske det skulle vara dags att ställa honom mot väggen nu nästan 30 år senare.

Vittnesmål nummer 174

I åratal trappades det upp. Började med små krav om nakenbilder, litet mer S&M-stil i sängen. Allt oftare fick jag inte säga nej, han kunde gnälla i veckor tills jag till slut gav mig. Talade om självmord då ”hela hans kropp värker”, ifall jag inte gick med på sex. Slutade med att jag trodde att vi hade ett skriftligt avtal om att han inte kunde kräva sex av mig, ifall han fått dagen innan och framför allt inte om jag skulle på jobb följande dag. Klockan var 22.30 då det sista gången började, jag skulle stiga upp tidigt. I en timme sa jag nej, trodde det hade gått fram, somnade och vaknade av att han låg på min rygg och pumpade tills han kom. Kunde inte ens skrika, då barnen sov och inte ville att de skulle måsta bära skammen av att deras far våldtagit deras mamma. Han uppfattar än att jag aldrig tvingats till något…

Vittnesmål nummer 175

Jag var fjorton år och hade aldrig blivit kysst. Vi var ett helt gäng som sov över hos en kompis. Han är ett år äldre. Jag är så kär i honom. Vi lägger oss ner för att sova intill varandra, han ger mig en godnattkyss och jag är så lycklig. En stund senare känns det som om alla vänner i samma rum har somnat. Han börjar hångla med mig och smeka mig över hela kroppen. Jag är totalt stelnad och vågar inte röra på mig, låtsas att jag sover för jag inte vet vad jag ska göra. Han trycker tungan ner i min hals och stoppar handen innanför mina trosor. Nästa morgon låtsas han som att allt är som vanligt. Senare talar vi om någon detalj, och han säger att han kände på sig att jag var vaken. Jag vågade bara berätta för en enda kompis.

En kille på högstadiet tar sig en massa friheter att smsa mig det han vill. Snygg rumpa, den skulle vara snyggare om du hade jeans med fickor. En massa onödigt skit. Tillräckligt för att jag inte ska vilja få dem, men tillräckligt milt för att jag ska våga göra uppror. Jag går till skolkuratorn och visar alla sms. Han får en tillsägelse och hör sedan inte längre av sig.

Jobbar inom restaurangbranschen så på mitt jobb serveras en massa alkohol. Fulla män tror sig ha friheten att hålla en hand på min rumpa eller att plötsligt pussa mig. Det händer något nästan varje kväll. Från och med idag tänker jag se till att varenda ofredande människa åker ut från min arbetsplats.

Har vänner som inte är med i gruppen men jag kan nämna lite av allt skit de varit med om, sådant vi som vänner diskuterat och processerat när vi försökt stötta varandra. Det är att bli tvingad till sex eller avsugningar, att vakna upp till att mannen har sex med dem, att slockna på en fest och bli pullad med en flaska, av inte bara två men några män. Någon har antagligen fortfarande den filmen kvar.

Vi är på fest med kollegorna. En annars trevlig man (en nallebjörn till familjefar) tar mig på bröstet för han ”söker efter bröstvårtorna”. Situationen är över på tre sekunder. Tre sekunder tar det för mig att reagera. Drar mig fort undan. Är så chockad och funderar på det hela kvällen. Säger ingenting för att inte förstöra stämningen mellan kollegorna.

FY FAN för vad vi kvinnor ska behöva vara med om! Från och med nu säger jag ifrån allting som känns det minsta ofredande. Tack för att ni delar med er och ger mig styrka. Vi som mammor/blivande mammor till söner har en stor uppgift framför oss, ett helt tankesätt ska förändras till kvinnornas fördel <3

Vittnesmål nummer 176

När jag var 6-8 år var min mammas sambo sexuellt och trakasserade, samt våldtog mig (via fingrande) flera gånger. Jag visste förstås inte vad detta betydde som ett barn.

Senare när jag var kring 12 år försökte han igen ta på mig, men pga. hans funktionshinder kunde jag dra mig ifrån. Jag berättade nästa dag åt mamma att han varit i mitt rum på natten, men inte vad han försökt göra. Hon tog upp detta med honom, till vilket han svarade att han varit berusad och ”ville bara kolla kring rummen i huset”. Efter detta vågade han som tur inte längre röra mig, men alltid om vi var ensamma hemma blockerade jag min dörr med möbler för att våga somna.

Jag hade förträngt detta, men kom ihåg det i gymnasiet, då vi talade om förträngda minnen i psykologin. Vid detta skede av livet var jag redan så mogen att jag kunde hantera det relativt hälsosamt, men skulle jag levt med dessa minnen alla mina barndoms- och tonår, skulle jag inte vara samma person som jag är idag.

Jag var rädd han gjort samma till mina syskon eller sina egna barn, men vågade inte heller göra något juridiskt, då han hade och har än idag stor påverkan på familjens ekonomi.

Fastän jag förlät honom under min läkningsprocess, påverkar detta mitt sexliv än idag. Också varje gång en sexpartner gör något påträngande, krävande, utan lov, gör det varje gång  svårare för mig att lita på partners, och har lett till att jag inte nånsin mera vågar ha one night stands i mitt liv.

Vittnesmål nummer 177

(På arbetsplatsen fick jag) alltid kommentarer i stil med ”hej sötnos”, väldigt privata frågor i stil med ”aj, du är singel? Skönt – då kan du ha många samtidigt” och detaljerade historier om egna kärleksaffärer. En fredag kväll satt vi ensamma på kvällstur ”oj vilken tur jag har som får vara på kvällstur med just dig!”. Och jo, sånt kan och får en äldre manlig kollega säga åt en yngre kvinnlig om man är goda vänner och det sägs lättsamt utan undertoner. Det här var med smörig röst och en blick som skannade mig uppifrån och ner och sen tittade mig lystet i ögonen. Minns att jag förbannade att jag klätt mig i en ganska tajt klänning och inte jeans och lös huppare och att det kändes verkligt obehagligt att veta att vi var ensamma i det stora huset en fredag kväll. I själva jobbet satt man ensam i ett litet rum och jag funderade hela tiden på när han skulle dyka upp bakifrån. Vilket han som tur aldrig gjorde, utan höll sig till korridorer och kafferum.

Vittnesmål nummer 178

En vinterkväll under min studietid hade vi en middag med väldigt mycket alkohol. Det var först när jag ställde mig upp från bordet som jag insåg hur full jag var… Vi gick till en bar och jag hänger av mig jackan men märker att jag börjar må dåligt, allt snurrar. Lämnar mitt ”gäng” och går ut och sätter mig i snön och spyr. Några okända killar frågar om jag ska med till en annan bar, men jag blir nekad av vakten att komma in p.g.a. att jag är för berusad. Jag börjar gå genom stan mot taxistationen för att ta mig hem (utan jacka). Nästa minnesbild är att nån sitter i taxin med mig (vet inte varifrån han dök upp). Jag är trött orkar inte bry mig. Nästa minnesbild är att han kommer med mig in i min lägenhet och nästa bild är att nån ligger ovanpå mig i min säng och har sex med mej. Men jag är för trött för att säga nej så jag sover vidare medan han ”kör” på. Nästa minnesbild är att han står i dörren och går sin väg. Jag är för trött för att tänka och sover vidare.

På morgonen vaknar jag naken och inser att jag blivit våldtagen.. Men inte kan man anmäla någon man inte vet vem är eller hur ser ut eller ens vet vilket språk personen ifråga pratar.

Det som hjälpt mej att komma över händelsen är att så fort minnen eller känslor dykt upp så har jag varit där med minnet/känslan. Känt känslan så länge den vill kännas, observerat den och satt ord på den. Jag har gått tillbaka till minnet i meditation och gjort om händelseförloppet. Jag har också pratat om det med vänner.

Vittnesmål nummer 179

Jag har alltid haft ett brinnande intresse för musik, så när jag som 12 åring blev inbjuden till en finlandssvensk ung producent för att göra musik med honom blev jag väldigt exalterad. Efter ett par timmar av musicerande började han säga snuskiga saker, kommenterade min kropp och mitt utseende. Hjärta började bulta snabbt och jag ville gå därifrån men vågade inte. Han tog mig på brösten och stack ner sin hand i mina byxor medan han drog ner sina egna byxor och tvingade ner mitt huvud mot sitt kön. Jag sprang därifrån. Efteråt skickade han till mig på facebook i flera år. Jag vågade aldrig säga till någon, jag skämdes så otroligt mycket. Det här är första gången jag skriver om det. Tyvärr har jag stött på honom på olika evenemang senare i livet och är alltid precis lika äcklad och skrämd då jag ser honom. Det här är bara en av alla gånger jag har upplevt sexuella trakasserier men det var kanske den första gången som satte sina spår.

Vittnesmål nummer 180

En (finlandssvensk) kille jag var intresserad av och hade ett kk-förhållande med under en tid.

Vi brukade vara onyktra och jag gillade att han tog mig bakifrån. Efter några gånger började jag få en lite… konstig känsla. Så en gång fattade jag vad han hållit på med. Han hade en filmkamera bredvid sängen som han filmade mig med när vi hade sex, utan att jag märkte. Höll kameran med ena handen och ner mig med andra. Insåg att han gjort det fler gånger. Jag konfronterade honom, han sa att han bara ser på det själv och lovade att radera allt.

Fuck män.