(På arbetsplatsen fick jag) alltid kommentarer i stil med ”hej sötnos”, väldigt privata frågor i stil med ”aj, du är singel? Skönt – då kan du ha många samtidigt” och detaljerade historier om egna kärleksaffärer. En fredag kväll satt vi ensamma på kvällstur ”oj vilken tur jag har som får vara på kvällstur med just dig!”. Och jo, sånt kan och får en äldre manlig kollega säga åt en yngre kvinnlig om man är goda vänner och det sägs lättsamt utan undertoner. Det här var med smörig röst och en blick som skannade mig uppifrån och ner och sen tittade mig lystet i ögonen. Minns att jag förbannade att jag klätt mig i en ganska tajt klänning och inte jeans och lös huppare och att det kändes verkligt obehagligt att veta att vi var ensamma i det stora huset en fredag kväll. I själva jobbet satt man ensam i ett litet rum och jag funderade hela tiden på när han skulle dyka upp bakifrån. Vilket han som tur aldrig gjorde, utan höll sig till korridorer och kafferum.