Dag: 14 november 2018

Du ville aldrig i misstag bli ensam i rummet med historieläraren i gymnasiet, för det uppstod allt som oftast en obekväm situation. Och på studentdimissionsfesten på restaurangen visste du bombsäkert att han skulle dyka upp. Och så bjöd han dig att dansa. Du vågade inte säga nej. Och hans händer vandrade ner längs med ryggen och lade sig snyggt på din bak. Och han tryckte sig mot din tonårskropp och gav dig en kommentar. Han var inte farlig så att han skulle ha utnyttjat dig sexuellt, men han använde sin makt som lärare för att få njuta av några minuter klämd mot en ung kvinnas kropp. Nu är han inte historielärare längre.

Berättelsen borttagen på begäran från vittnet.

När jag var 19 år och gick hem från krogen cyklade en postiljon i kapp mig. Först var han trevlig, men inte ens ett kvarter senare började han berätta hur han skulle knulla upp mig, hur han minsann visste var jag bodde. Då fanns det ännu garnisonen kvar i stan så jag sprang allt vad jag orkade dit då jag visste att någon står där på vakt alltid. Postiljonen cyklade efter men stannade på vägen då han såg att jag inte längre var ensam. En kvart senare stack han men det tog länge innan jag vågade fortsätta hem. Det här är över 20 år sedan men än idag kan jag tänka på det och tar alltid hellre taxi hem.

Och postiljonen som varje gång jag mötte honom i hemtrappan och bad om att få Fickjournalen tryckte upp mig mot väggen och försökte tafsa överallt han kom åt. Efter decennier minns jag hans efternamn med avsmak. Men varför berättade jag inte åt någon?

Män som en är bekant med och insisterar på att dela taxi och sedan hoppar av hemma hos en och inte låter sig lämnas utanför dörren.

Män på festival som inte fattar vinken när en ber dem gå utan fortsätter tränga sig på ens kompisgäng då vi enbart vill och försöker umgås för oss själva. Män som inte ens fattar efter att vi knuffat honom i en lerpöl och ett litet tag senare glatt försöker närma sig igen.

Män som man anser vara ens vän men på en sen efterfest utan några som helst inviter plötsligt har händerna på högst olämpliga ställen.

Män som en betjänat i kundservicebranschen som otaliga gånger högt och tydligt förkunnat hur ”kiva det är med så fina flickor som betjänar en” eller tar en om ryggen då man skall hälla upp kaffe ”så man inte spiller”. Män som gör resten av det (kvinnliga) sällskapet ytterst obekväma men själv knappt höjer på ögonbrynen då man bestämt meddelar att man nog klarar det riktigt bra själv utan assistans.

Män som är ens dåvarande kollega och tycker det är rimligt att ”uttrycka sitt intresse” då vi råkar befinna oss på samma krog genom att ta en i skrevet.

Män som följer efter längs tomma gator i storstadsnatten och insisterar på att få följa med en hem. Män som inte på något vis ger sig innan en drar lögnen om (den icke existerande) pojkvännen som sover där hemma som inte skulle uppskatta sällskapet.

För att inte tala om alla män en försökt avfärda under krogbesök genom att i smyg byta plats på ringarna på ens fingrar så att en hamnar på det vänstra ringfingret.

Alla dessa män som inte respekterar en kvinna och tar sig vilka friheter som helst. Män som jag lätt kunde klara mig utan i mitt liv.

Jag satt med i ett nätverk med samarbetspartners från olika finlandssvenska organisationer som tillsammans arrangerade ett seminarium om ungdomsfrågor. Under seminariets kvällsmiddag blev det aktuellt att jag är vegan. Vid flera tillfällen fnissade en manlig samarbetspart fram att han hade en fråga han ville ställa mig. Kvällen fortsatte med att han stirrade på mig uppifrån och ner och bedömde mig genom att kommentera att man inte skulle kunna tro att jag är från ”plattlandet”, försökte bjuda på shottar, och till slut kom frågan ut: ”Hur gör du, sväljer du när du suger kuk?”. Reagerade med den klassiska motstrategin att be honom att förklara vad han menade med frågan (utgår ifrån att den hade att göra med min veganism), men han bara fortsatte att skratta nöjt. En annan manlig samarbetspart (feminist) satt bredvid och låtsades att det regnade medan det hela utspelade sig.

Bara att skriva dethär är svårt…
Jag var 14 år. Vi skulle ha en mysig filmkväll med min bästavänn, hennes kille och hans kompis. Den andra killen var genast väldigt tydlig med att han var intresserad av mig, men jag sa ifrån med en gång och var tydlig med att jag inte vill göra något med någon där. En hel del alkohol senare deckar jag. Vaknar till då samma kille vrider på mig för att få av mig byxorna. Säger till och försöker sparka bort honom men det går inte… Sen tog det inte länge innan han tryckt sig in i mig. Skriker typ hela tiden. I något skede vaknade min vän och rev bort killen. Jag klär på mig och går mot dörren. De stoppade oss vid dörren. Hotade slå sönder oss om vi polisanmälde killen. Sen åkte vi därifrån.

Jag höll tyst om allting i ett drygt år. Gick då regelbundet på ungdomspsykiatrin för en hel del andra problem. Där släppte jag ut det i misstag. De gjorde polisanmälan och mina föräldrar fick veta om de som hänt. Mina föräldrar tyckte det var synd om dem som behövt gå igenom det att deras dotter blivit våldtagen. De förstod inte varför jag inte fattade att det som hänt MIG var (enligt dem) mer jobbigt för dem än det var för mig.

Det är midsommarafton. Vi firar med familjen på grannarnas sommarstuga. Jag står ensam inne i stugan och letar framåtböjd i min väska efter någonting. Känner plötsligt hur någon kommer upp bakom mig, lägger händerna på mina höfter och smeker mig över baken, och låter händerna stanna där. Det är farfar i grannfamiljen, kanske 65 år gammal. Han säger ”Oj så vuxen du har blivit, hur gammal är du nu? 15?” Jag var 12 år gammal. Blev livrädd och sprang därifrån, skämdes och trodde jag hade gjort något fel. Ett starkt minne, trots att det är så länge sen. Har aldrig berättat åt någon i min familj. Det var första, men inte sista gången jag har blivit tafsad på, utnyttjad eller diskriminerats av den enda orsaken att jag är kvinna. Tack för ert initiativ!

Vi hade en hemmafest hos mig och min rumskompis, det blev sent och jag gick till mitt rum och bytte om till pyjamas och la mig.

Vaknar efter en stund av att en av killarna har dragit ner mina pyjamasbyxor och försöker tränga in i mig, jag blev chockad och visste inte vad jag skulle göra så jag låtsas sova vidare och svänger mig om i hopp om att han ska sluta…vilket han inte gör. Får panik och flyger upp å ropar å frågar vad fan han håller på med och att han ska ut direkt, sen springer jag till vardagsrummet där en av de andra killarna ligger och sover som vaknar och slänger ut honom.

Kände mig så jäkla smutsig, äcklad och kränkt efteråt och vill inte veta hur det slutat om inte min vän varit där.

Jag är arton och besöker en pub under ett sommarevenemang. Det är tjockt med folk på uteserveringen och mina kompisar sitter vid ett bord i mitten av folkmassan. För att komma dit måste jag kliva över flera andra bänkar och när jag nästan är framme känner jag en hand under kjolen och innanför mina trosor som klämmer åt ordentligt. Jag blir helt chockad och möter bara den 20 år äldre mannens blick, varpå han och alla hans vänner bara flinar stort mot mig. Jag sätter mig ner och berättar åt min kompis som tack och lov reagerar starkt och skäller ut mannen. Han och hans vänner skrattar bara och jag hör sedan hur de pratar om mig och min klädstil. Jag vill bara gråta och känner skam över att jag klätt mig i en allt för kort och ”inbjudande” kjol. Sedan dess har jag alltid ett par cykelbyxor under kjolen om jag ska vistas bland mycket folk.