Vittnesmål nummer 151

Jag skulle på en helt vanlig benmassage pga ett problematiskt baklår. Han var trevlig och lätt att prata med. Inga konstigheter och jag hade varit där några gånger förut. Jag kände mig trygg.

Ända tills den dagen han från ingenstans slog till mig på ena skinkan. Jag hade aldrig känt mig så förnedrad och blottad. Jag låg trots allt där i underkläder framför en man jag hade fullt förtroende för. Men jag sa ingenting. Inte han heller. Istället betalade jag snällt och gick ut. Gjorde inga fler återbesök men berättade inte för någon heller.

Såhär i efterhand ångrar jag att jag teg. Och hoppas inte någon annan råkat ut för ngt liknande på samma mans massagebord. Han är verksam ännu idag.

Vittnesmål nummer 152

Hände förra hösten. Var på väg hemåt efter ett frissabesök och svängde in på en mindre gata när jag hörde att någon kom cyklande bakom mig. Personen cyklade upp precis bredvid mig och mannen på cykeln saktade in så pass så att han i farten tog på min bak, tyckte in fingrarna hårt i ena sidan och for sedan vidare.

Chockad stannade jag, fick inget annat gjort i stunden än att jag ropade något åt honom. Som svar fick jag ett långfinger över axeln.

Vittnesmål nummer 153

Jag hade nyligen börjat jobba inom yrkesutbildningen och jag deltog på min första stora lärarkonferens. I mitt middagsbord hade jag sällskap av betydligt äldre män och kvinnor, själv var jag 23 år. Efter middagen så är det alltid dans, och som hör till skall man dansa med sina bordsherrar. Alla herrar var väldigt närgångna och skulle gärna kladda med sina händer över min kropp. Men speciellt en av dem gick över gränsen. Han tryckte sin kropp upp mot min, och trängde sig upp mot mitt lår, enbart så jag skulle få känna på hans stånd. Jag gjorde allt för att ta mig loss och efter att dansen var slut gick jag iväg till mitt rum. Den var den första och sista konferensen jag deltog på. Männen var alla förtroendevalda och sitter i olika styrelser för utbildningsorganisationer.

Vittnesmål nummer 154

Ja, var ska man börja…Känner igen mig i många historier som andra delat. Ska dela med mig av en specifik incident som förändrade mitt liv. Blir långt men det behövs, har aldrig riktigt pratat om detta förut.

Jag studerade på en annan ort och bodde på internat. Mitt i natten knackade det på dörren och en vän från en annan klass stod utanför väldigt berusad. Han frågade om han fick sova i mitt rum då han visste att jag skjutit ihop två sängar då den som skulle delat rum med mig bodde färdigt på studieorten. Han sa att han tappat sina egna nycklar och att han tänkte fixa det imorgon. Han hade flickvän, och dessutom verkade han vara en vettig kille, så jag kände mig säker med honom. Jag hann knappt lägga mig till rätta innan han slet sönder mina trosor och våldtog mig. Jag försökte knuffa bort honom. Han bytte mellan vaginan och anus och försökte sedan stoppa penisen i min mun men jag vände på huvudet. Jag hade så ont att jag glömde helt bort att skrika, jag frös fast i sängen. Han slutade, drog upp sina kalsonger och rullade bort med ryggen mot mig. Jag gick ner till ett köpcenter i närheten och köpte två paket cigaretter fast jag egentligen bara rökte lite på fester. Stod och rökte som en skorsten utanför internatet medan jag var psykiskt och fysiskt trasig. Jag hade fruktansvärt ont och jag kände att jag spruckit på något sätt. Han påstod senare att han inte mindes vad som hänt, och jag lät det passera. Jag bröt ihop i skolan och började göra sämre ifrån mig på prov. Jag fick prata med en psykolog som pratade om ”livet är som en bergochdalbana…” och det kändes som ett skämt. Ingen förstod att något värre hade hänt, trots större förändrat beteende och storrökare på en dag. Det tog väldigt länge innan jag ens kunna sitta på en cykel. Det sprack upp på nytt i flera veckor och än idag har jag fysiska sviter av händelsen.

Vittnesmål nummer 155

Då jag jobbade som blomförsäljare på ett torg så var jag där nästan alltid ensam och satte upp försäljningsbord och körde stor paketbil. Måste alltid köra in paketbilen på torget och där började det. En man som var stamkund på cafévagnen bredvid min försäljningsplats. Medelålders, började med att han kommenterade ”hur kan någon så liten som du orka köra en så stor bil”. Jag ignorerade det. Sedan började han komma bredvid bilen då jag lastade ut bord och blomställningar. Bara stirrade. Han kom varje gång han gick förbi och försökte ”tala” med mej. Skulle det bara varit vanligt small talk skulle det varit helt ok men när han frågade om privatliv och om jag kommer med till krogen och hem till honom och fråga om mitt sexliv är det verkligen inte okej.

Han började komma obehagligt nära. Försökte alltid krama om mej och röra mig men jag ryggade alltid tillbaka, sa hejdå jag jobbar åt honom och försökte göra nånting annat som att vattna blommor, nyppa dom. Men nej. Han fortsatte. Till och med då jag betjänade kunder kom han och avbröt. Detta pågick i några veckor. En gång kom han och satte handen på min midja då jag betjänade en kund. ”Där är min flicka” det var så han sa. Jag såg på honom ilsket och halvt skrek åt honom att gå sin väg och att han aldrig får röra mej eller komma nära mej. Senare samma dag hämtade han en lapp med sin telefonnummer åt mej. Sa att jag skulle ringa honom den kvällen. Jag slängde lappen med det samma. Nästa dag då jag åt lunch kom han igen och frågade varför jag inte ringt. Then it snapped. Jag steg upp och skällde ut honom och med hög röst (hela torget kunde helt säkert höra det) sa jag till honom att jag aldrig gett honom någon som helst rätt att röra mej, fråga om privatliv, och att jag gjort allt för att få honom att gå bort och sluta. Jag sa att jag från första början gjort det klart att jag inte är intresserad och att han stör mitt jobb. Han blev flyförbannad och visade mittfingret åt mej och kallade mej hora.

Vittnesmål nummer 156

Var 8 år och promenerade över ett torg tillsammans med en klasskompis. Vi hör någon ropa från en parkerad röd bil. Jag tänker att någon vill fråga om vägen. Vi går fram till fönstret. I bilen sitter en man, blekt ansikte och mörkt kort hår. Normalt utseende, som någons pappa. Han säger ni får den här sedeln om ni står här utan att titta bort tills jag säger att ni får gå. Vi säger ok. Han tar fram sin penis och börjar onanera. Varken jag eller min vän rör oss en millimeter. Vi står och stirrar på mannen bara. Sen kommer han i en näsduk och ger oss sedeln. Vi springer direkt in i en godisaffär och spenderar allt. Min vän ser ledsen ut och säger ”Det här är mitt fel för jag är så söt”. Jag går hem och säger inget till mina föräldrar innan kvällen när jag bryter ihop i badrummet.

Mina föräldrar gjorde en polisanmälan. Försökte beskriva mannens ansikte som jag kom ihåg som ett fotografi inetsat i minnet. Den konstiga luggen som liksom var formad som vågor. Inget hände. När jag var på väg hem från skolan en tid senare såg jag mannen komma emot mig på vägen. Det var nära min pappas arbetsplats där jag gick dagligen. Sprang hem då i total panik. Var rädd för att se mannen igen i en tid framöver. Berättade inte om händelsen igen åt någon förrän i 20-årsåldern, och insåg att jag i många år känt att jag borde skämmas för att jag var så dum att jag gått fram till den där bilen, och för att jag stannat för att få pengarna. Som vuxen känner jag inte mycket mer utom sorg för mitt barnajag som inte fick vara ifred längre än så.

Efter det här finns så många fler mer eller mindre obehagliga incidenter där män anser sig ha rätt att kommentera eller röra min kropp på oönskade sätt, så det går inte att skriva om allt.

Vittnesmål nummer 157

Det finns så mycket jag vill skriva och berätta. Alla era berättelser får mig att må dåligt och bara fråga mig vart världen är påväg. Till först var jag rädd att skriva för det känns jättejobbigt att göra det, men sedan förstod jag att det är lika viktigt att andra vet det och att det inte är något man skall vara rädd för.

Under mitt senaste förhållande, som var också mitt längsta och ”allvarligaste” så hände det otaliga gånger att min dåvarande pojkvän satte lite sina händer var som helst. Jag gillade inte det och jag försökte påpeka honom att jag inte vill göra det. Han fortsatte ändå. En sista gång blev jag väldigt ledsen och började bråka med honom och skrek ”in his face” att han inte alls har respekt för kvinnor. Utan huvudsaken var att han skulle få sätta sina händer överallt. Detta resulterade ju självklart bråk och några dagar utan varandra. Inte så långt efter det gjorde vi slut och det var det bästa beslutet jag gjorde i mitt liv. För jag tycker att då en kvinna säger Nej så skall man respektera det.

Det har också hänt många andra gånger att killar tar mig på rumpan och brösten. Komenterar hur jag ser ut, skriker kommentarer osv osv. Flera gånger har jag varit livsrädd att jag skall bli våldtagen eller utnyttjad på något sätt. Detta har ju resulterat i att jag inte så ofta går på krogar med människor jag inte riktigt känner så bra eller på andra sitzer och fester.

Vittnesmål nummer 158

Det som kanske satt mest spår var en incident som skedde för sju år sedan i en mellanstor stad. Jag hade just flyttat dit som nybakad student och skulle iväg på min första sitz. Spriten flödade och jag blev väldigt full. Så full att sitz-arrangörerna bestämde sig för att ringa efter en taxi som skulle föra hem mig.

Taxin kom och jag sluddrade fram min address. Sen började det. Han började ta på mig, på brösten och mellan benen medan han körde. Jag kände paniken stiga inom mig men var alltför påverkad för att kunna säga ifrån. Försökte iallafall få bort hans händer och minns att jag inte alls kunde förstå att en person i tjänst kunde bete sig så.

När vi kom fram steg han ur bilen med mig och följde med mig hela vägen in. Jag var så otroligt rädd och vettskrämd och minns att jag där och då började skrika och slå mot honom i min lilla etta i studentbyn. Jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Så rädd hade jag aldrig varit förut.

Som tur var fick mina skrik honom att slutligen backa och mina slag honom att gå ut. Jag har iallafall ett vagt minne av att han gick…

Det värsta var dock att vakna morgonen därpå och inse vad som hade hänt. Jag hade nästan blivit våldtagen av en taxichaufför.

Det värsta var att också att mitt minne var så suddigt kring det som hänt och om han faktiskt hade gått eller inte till slut. Tänk så lyckades han trots allt med vad han försökte tack vare det att jag varit så full? Men sen igen skulle man nog inte kunna undgå att minnas en sån sak, eller?

Jag åkte inte taxi på hela det året. Inte ensam. Jag hade svårt för att hitta min plats också och flyttade till slut tillbaka till min hemort. Och jag är än idag väldigt reserverad mot detta folkslag trots att jag VET att alla inte är likadana. Men sånthär sätter djupare spår än man kan föreställa sig. Nog då man är 19 år och ännu har fullt förtroende för människor omkring sig.

Vittnesmål nummer 159

Vi sitter runt bordet i mötesrummet. Lillajulsmat, vin. Jag är höggravid med mitt andra barn. Vd:n har druckit ganska många glas rödvin. Plötsligt är han där bakom min stol. Han sätter sin hand på min axel och viskar i mitt öra: kommer du senare med mig till hotellrummet? Ingen märkte något. Känner mig förvånad och äcklad.

Vittnesmål nummer 160

Att vara femton år och gå till en annan optiker än min vanliga och inse att han kollar synen med en hand på mitt lår medan den andra ”råkar” röra vid mina bröst varje gång han sätter till eller tar bort en lins. Och att sen få höra att det blev något fel i undersökningen och tvingas gå igenom samma sak en gång till nån dag senare.

Jag vågade inte berätta för någon, jag var ju högljudd, envis och självsäker annars, varför gjorde jag inget nu? Bara satt där och tryckte mig bakåt i stolen. Jag skämdes för min brist på reaktion.