Vittnesmål nummer 155

Då jag jobbade som blomförsäljare på ett torg så var jag där nästan alltid ensam och satte upp försäljningsbord och körde stor paketbil. Måste alltid köra in paketbilen på torget och där började det. En man som var stamkund på cafévagnen bredvid min försäljningsplats. Medelålders, började med att han kommenterade ”hur kan någon så liten som du orka köra en så stor bil”. Jag ignorerade det. Sedan började han komma bredvid bilen då jag lastade ut bord och blomställningar. Bara stirrade. Han kom varje gång han gick förbi och försökte ”tala” med mej. Skulle det bara varit vanligt small talk skulle det varit helt ok men när han frågade om privatliv och om jag kommer med till krogen och hem till honom och fråga om mitt sexliv är det verkligen inte okej.

Han började komma obehagligt nära. Försökte alltid krama om mej och röra mig men jag ryggade alltid tillbaka, sa hejdå jag jobbar åt honom och försökte göra nånting annat som att vattna blommor, nyppa dom. Men nej. Han fortsatte. Till och med då jag betjänade kunder kom han och avbröt. Detta pågick i några veckor. En gång kom han och satte handen på min midja då jag betjänade en kund. ”Där är min flicka” det var så han sa. Jag såg på honom ilsket och halvt skrek åt honom att gå sin väg och att han aldrig får röra mej eller komma nära mej. Senare samma dag hämtade han en lapp med sin telefonnummer åt mej. Sa att jag skulle ringa honom den kvällen. Jag slängde lappen med det samma. Nästa dag då jag åt lunch kom han igen och frågade varför jag inte ringt. Then it snapped. Jag steg upp och skällde ut honom och med hög röst (hela torget kunde helt säkert höra det) sa jag till honom att jag aldrig gett honom någon som helst rätt att röra mej, fråga om privatliv, och att jag gjort allt för att få honom att gå bort och sluta. Jag sa att jag från första början gjort det klart att jag inte är intresserad och att han stör mitt jobb. Han blev flyförbannad och visade mittfingret åt mej och kallade mej hora.