Det var två killar i min klass i sjuan som sa att de var kära i mig. Jag var inte intresserad. Den ena hanterar det genom att sprida rykten om mig och kalla mig hora bland sina vänner, medan den andra hanterar det genom att berätta för mig ALLT som den här vängruppen diskuterar om mig. Bland annat skröt den förstnämnda att han dansat tryckare med mig och att jag låtit honom ta på mina bröst, vilket såklart inte var sant. Det värsta var när jag var utomlands, och fick höra att han var en ”kåt sjöman” som skulle komma och våldta mig. Det gjorde mig rädd, och då berättade jag äntligen för min syster som hjälpte mig berätta för mina föräldrar. De i sin tur kontaktade vår klassföreståndare, som tog ett allvarligt snack med den här ena killen som efteråt till och med bad om ursäkt. Jag hade tur.
När jag är 18 vikarierar jag som simhallsövervakare nu och då. Det är en grupp pensionerade män som regelbundet kommer och simmar. De är ganska roliga att skämta med och stämningen är rätt bra. En av dem är till och med en av mina gamla högstadielärare. En gång säger den ena till mig att jag skulle hoppa i vattnet med dem. Det enda jag kan komma på att svara är att ”Nej, jag kan inte, jag har inga simkläder”, och gubben svarar ”Det gör ju ingenting”, varpå alla skrattar utom jag, och jag blev så förbannat obekväm av tanken på att de – gubbar äldre än min egen pappa – sexualiserar mig och vill se mig naken. På senare år har jag stött på samma fenomen flera gånger, att bli sexualiserad på min arbetsplats. Lyckligtvis ingenting fysiskt, men otaliga nedlåtande ”lilla gumman” och kommentarer. Så jävla trött på att vi inte blir tagna på allvar endast för att vi är kvinnor, och mitt hjärta brister i tusen bitar för att alla kvinnor jag känner varit med om något liknande som jag själv, ofta något värre.