Vittnesmål nummer 74

Det var för några år sen. Jag hade debuterat som författare och var på mitt största litteraturjippo dittills. Jag hade varit nervös för det i veckor. Nå, det var inte så farligt, och absolut inte så intellektuellt krävande som jag hade väntat mig. Förvånande infantilt blev det till slut, när jag tillsammans med en handfull andra landade på en krog. Det var två komiker, betydligt äldre än jag, en synnerligen etablerad och ännu äldre författare, en annan kvinnlig författare, längre hunnen än jag men ung hon också och så den kvinnliga konferencieren.

Männen hade rätt mycket under fötterna. Vi hade inte suttit där länge förrän det hela började påminna om en tuppfäktning. Jag råkade nämna en känd manlig författare jag haft som mentor och fick höra av en av komikerna att han ”saknade stake” och att det var därför hans son inte klarade sig i fotboll. Den äldre författaren i bordet hade enligt samma komiker desto mera stake, och därför gick fotbollen bättre för hans ättlingar. Exakt hur mycket stake han hade började sen framgå när han, alltså den äldre författaren, ville diskutera den anala vändningen inom porrfilmen. Det samtalet var det visserligen ingen annan som nappade på, men han envisades. Gick på med iakttagelser han gjort på diverse betalkanaler. Jag satt närmast. Jag hade inte så mycket att säga. Jag hade förberett mig på att prata litteratur och kanske svara på frågor om mina författarambitioner, inte på det här. Till slut blev jag tvungen att säga det rakt ut, att det här var en diskussion jag inte hade något att tillföra.

Allt eventuellt skimmer litteraturvärlden haft mattades effektivt av den kvällen. Där och då tyckte jag mest synd om den gamla författaren som gjorde sig så löjligt fulgubbig. Men det finns förstås en annan sida av episoden, som jag kanske inte har velat kännas vid så mycket: Könsmaktordningen i en diskussion som handlar om stake och analsex. Jag hade inte så mycket att säga därför att det knappast var meningen att jag skulle ha något att säga. Den äldre författaren var visserligen full, men också en man med ordets gåva och dokumenterade kunskaper i psykologi. Det torde alltså ha funnits förutsättningar för ett visst mått av insikt i hur effektivt den diskussion han envisades med objektifierade och förlamade kvinnorna vid bordet, och hur den befäste hierarkin mellan unga, aspirerande kvinnor och äldre etablerade män.