Efter att ha tigit i över 40 år vill jag äntligen berätta. Jag är utbildad och har arbetat inom mansdominerade yrken, där var det vardagsmat att få höra och utsättas för både det ena och det andra. Det handlade om jämnåriga ”kompisar” och det var så det var.
Det som svider, och som jag inte kunnat berätta om, var övergrepp begångna vid två olika tillfällen av två olika äldre män, båda respekterade och goda vänner till min familj. Den första gången var jag endast 11 år då denna granne vid vår sommarstuga trängde in mig så jag inte kom undan, och tafsade och kommenterade mina begynnande bröst. Äntligen lyckades jag chockad springa hem, och aktade mig noga för den grannen i framtiden. Den andra gången var jag äldre tonåring, och en god vän till familjen, som jag arbetade tillfälligt hos, tog varje tillfälle i akt att tafsa, trycka mig mot väggar, komma med förslag. Han var gift och hans barnbarn var i min ålder och hela situationen var så overklig att jag bara inte kunde tro att det skulle upprepas, därför återvände jag snällt på jobb dag efter dag.
Jag vågade aldrig berätta för mina föräldrar. För det första hade de inte trott mig, för det andra ville jag verkligen inte vara orsak till en konflikt mellan våra familjer. Det är det som känns värst idag, att växa upp i en miljö där man inte berättade!