Till alla som någonsin rört vid mig. Alla ni som tänkt tanken att hon ska jag sätta mina händer på. Alla ni som tagit er friheten att, utan lov, röra vid min kropp. Min kropp.
Till er tillägnar jag detta inlägg.
Jag står på ett trångt dansgolv, iklädd svarta jeans och en magtröja, då jag känner hur en hand plötsligt rör vid mig, på absolut fel ställe, och absolut inte i misstag. För, trots trängseln, hamnar inte en hand på det stället i misstag.
Ja, jag må ha druckit. Ja, jag må visa lite ”extra” hud, men hur kan det ge er rätten att bara ta min stolthet ifrån mig? Jag älskar min kropp. Min underbara kropp. Jag älskade min underbara kropp, tills ni fick mig att känna mig äcklad av den. För jag är inte ren längre, hur ska jag någonsin kunna känna mig ren då okända människor kallt tar på min kropp, för att sedan gå vidare med sina liv, men lämna mig kvar, fylld av ångest och obehag. Oavsett hur länge jag står i duschen och hårt försöker skrubba bort känslan av era händer kvar på min kropp, kan jag inte längre känna mig ren.
Om ni bara visste hur dåligt ni kan få en att må, hur många gånger man nästan skrubbat sönder huden enbart för att försöka glömma, hur man trots allt aldrig glömmer. Om ni bara visste.
Jag har länge velat publicera ett sådant här inlägg, men alltid stoppats av tanken att varför skulle jag, lilla jag, försöka skriva ett viktigt inlägg om sexuella trakasserier? Men nu har jag fått nog. Nu slutar jag tveka.
Jag ska aldrig mer stå still.