Seglingslägret på en skuta då jag fick en könssjukdom av styrmannen som tafsat på mej i några dygn och sedan kröp ner i min koj och knullade (mitt namn) 17 år.
Har angstat över att skriva i ett dygn nu, och inser med sorg och skam att det var ett fult liv dethär.
Varje gång jag tänker efter dyker det upp bortglömda (nejnejdethändeinte) minnen upp.
Barndom? Sex är A och O. Vuxna grälar, ligger på varandra, byter partners, tittar på porr och gillar bröst. Flickor ska gilla sex.
Tonår? Flickor duger om dom ger. Det tycker också nån lärare som vill hångla. Och knulla mej. Och den mycket äldre coola skärigrannen som ville pussas lite men körde in sin penis i mitt anus istället. Och hans kompisar som gillade mej för att jag inte sade emot. Och många till. Varav hälften tog med våld, resten var det ingen vits att strida emot. För jag var en produkt som bara dög till en sak och om man bråkar får man stryk.
Vuxen? Sex är bara makt. Kärlek finns inte.
Yrket? Mediebranschen och den grabbigaste genren nånsin. Jag var lika mycket i det som alla andra, sex och innuendo och skratta åt kollegan som runkade under bordet. Då var man med. Usch vad jag skäms. Den finaste komplimangen jag fått? ”Du är den bästa jag haft i sängen”. Från en känd medieprofil.
Tusen år och sexhundra motbjudande sexakter senare? Ett enda normalt förhållande som rann ut eftersom det inte var normalt enligt vad jag lärt mig. Det var kärlek, men jag kan inte sånt.
Idag – ett barn med en ex-sambo som misshandlat mig psykiskt och fysiskt, kontrollerat, våldtagit och förnedrat mej på alla sätt. Men det var mitt ”normala” så jag ifrågasatt inget. Barnskydd, socialjour, plats på skyddshem.
Som inte tvekar för att berätta hur mycket han vill knulla nu, ska ge mig vad jag förtjänar, saknar min ”muff”, ”bästa fukket ever” och senast igår ”gillar dej som sexobjekt, om du inte ännu har straffat din fitta”.
Min fitta. Straffa. Duger till en sak.
Sex kommer aldrig att betyda annat än makt och våld för mej efter den livslånga inskolningen. Förnedring. Real love finns inte här och det kan ingen terapi i världen fixa. Fy fan.