Män som en är bekant med och insisterar på att dela taxi och sedan hoppar av hemma hos en och inte låter sig lämnas utanför dörren.
Män på festival som inte fattar vinken när en ber dem gå utan fortsätter tränga sig på ens kompisgäng då vi enbart vill och försöker umgås för oss själva. Män som inte ens fattar efter att vi knuffat honom i en lerpöl och ett litet tag senare glatt försöker närma sig igen.
Män som man anser vara ens vän men på en sen efterfest utan några som helst inviter plötsligt har händerna på högst olämpliga ställen.
Män som en betjänat i kundservicebranschen som otaliga gånger högt och tydligt förkunnat hur ”kiva det är med så fina flickor som betjänar en” eller tar en om ryggen då man skall hälla upp kaffe ”så man inte spiller”. Män som gör resten av det (kvinnliga) sällskapet ytterst obekväma men själv knappt höjer på ögonbrynen då man bestämt meddelar att man nog klarar det riktigt bra själv utan assistans.
Män som är ens dåvarande kollega och tycker det är rimligt att ”uttrycka sitt intresse” då vi råkar befinna oss på samma krog genom att ta en i skrevet.
Män som följer efter längs tomma gator i storstadsnatten och insisterar på att få följa med en hem. Män som inte på något vis ger sig innan en drar lögnen om (den icke existerande) pojkvännen som sover där hemma som inte skulle uppskatta sällskapet.
För att inte tala om alla män en försökt avfärda under krogbesök genom att i smyg byta plats på ringarna på ens fingrar så att en hamnar på det vänstra ringfingret.
Alla dessa män som inte respekterar en kvinna och tar sig vilka friheter som helst. Män som jag lätt kunde klara mig utan i mitt liv.