Vittnesmål nummer 156

Var 8 år och promenerade över ett torg tillsammans med en klasskompis. Vi hör någon ropa från en parkerad röd bil. Jag tänker att någon vill fråga om vägen. Vi går fram till fönstret. I bilen sitter en man, blekt ansikte och mörkt kort hår. Normalt utseende, som någons pappa. Han säger ni får den här sedeln om ni står här utan att titta bort tills jag säger att ni får gå. Vi säger ok. Han tar fram sin penis och börjar onanera. Varken jag eller min vän rör oss en millimeter. Vi står och stirrar på mannen bara. Sen kommer han i en näsduk och ger oss sedeln. Vi springer direkt in i en godisaffär och spenderar allt. Min vän ser ledsen ut och säger ”Det här är mitt fel för jag är så söt”. Jag går hem och säger inget till mina föräldrar innan kvällen när jag bryter ihop i badrummet.

Mina föräldrar gjorde en polisanmälan. Försökte beskriva mannens ansikte som jag kom ihåg som ett fotografi inetsat i minnet. Den konstiga luggen som liksom var formad som vågor. Inget hände. När jag var på väg hem från skolan en tid senare såg jag mannen komma emot mig på vägen. Det var nära min pappas arbetsplats där jag gick dagligen. Sprang hem då i total panik. Var rädd för att se mannen igen i en tid framöver. Berättade inte om händelsen igen åt någon förrän i 20-årsåldern, och insåg att jag i många år känt att jag borde skämmas för att jag var så dum att jag gått fram till den där bilen, och för att jag stannat för att få pengarna. Som vuxen känner jag inte mycket mer utom sorg för mitt barnajag som inte fick vara ifred längre än så.

Efter det här finns så många fler mer eller mindre obehagliga incidenter där män anser sig ha rätt att kommentera eller röra min kropp på oönskade sätt, så det går inte att skriva om allt.