Levde som 18-19-åring i ett sambo-förhållande med en lite äldre man. Många hade sagt att jag skulle lämna honom, men jag vågade helt enkelt inte. Utåt såg det ganska bra ut, men innanför stängda dörrar var det genomruttet. Värsta var ju att jag trodde på honom, att allt var mitt fel.
Jag diskade ju i fel ordning så han hade rätt att ge en örfil, jag rörde maletköttsåsen åt fel håll så han hade rätt att ge mig några sparkar osv osv. Detta pågick i ca 1,5år! Han hotade att ta livet av alla som stod mig nära och sedan mig om jag lämnade honom, så jag vågade inte sticka iväg. Efter att han misshandlat mig ordentligt (för att jag inte hade telefon på laddning när han ansåg den behövde laddas) så jag hamnade till sjukhus, fick jag hjälp och kraft att flytta. Jag polisanmälde och det blev rättegång, han fick böter. Det har gett mej ärr för livet, både synliga o icke synliga. Har svårt ännu med relationer och speciellt att våga lita på någon. Idag lever jag med en underbar man, som stöder mej fullt och försöker förstå. Men osäkerheten och känslan att vara misslyckad finns kvar.