I lågstadiet på 80-talet:
Vår manliga klasslärare som vi hade i åk 3-6 som alltid ansåg sig ha viktiga saker att komma och berätta direkt efter jumppatimmen till flickornas omklädningsrum. Öppnade alltid dörren utan att knacka, varpå det följde protestskrik och han skrattande stängde dörren, bara för att på nytt om en liten stund öppna den igen, fortfarande utan att knacka. Ibland upprepades detta ännu några gånger. Man lärde sig snabbt att byta om med handuken runt sig. Värst är att han hade sin egen dotter i skolan som bara var 1 år äldre än vi, hon hörde defintivt de här historierna om sin pappa också.
I högstadiet på sjunde klass. Det var allmänt känt att killarnas jumppalärare var sliskig, klappade flickorna lite på rumpan i förbifarten och kom aningen för nära än vad man själv var bekväm med. I matkön hade jag oturen att få honom bakom mig och då det var min tur att ta mat försökte jag fråga köksan att fick man ta 5 köttbullar eller 6 st, varpå jumppaläraren bakom mig kommer ännu närmare och väser mig i örat att ”ta du bara sex stycken, du som är så sexig”.
Man känner sig oftast lite obekväm hos gynekologen då man drar av sig byxorna och trosorna och sen vet man inte riktigt vad man ska göra: självmant stiga fram till britsen eller sätta sig ner eller vad. I det fall klappade den manliga gynekologen på britsen och sade att ”Kom hit bara, det är inget att vara nervös för. Tänk bara på mig som din pojkvän och försök slappna av.”
För inte länge så sedan råkade jag ut för en sliskig man i baren som först försökte chatta upp mig vid disken, men jag tog min tillflykt till mina manliga kollegor som stod en bit bort. Ett tag senare kommer samma man och viftar med sin plånbok full med sedlar och kreditkort rätt under näsan på mig, också mitt framför mina manliga kollegor. Jag frågade att vad har du riktigt för problem och han svarade med att ”du vet nog precis vad jag vill ha och jag är också villig att betala för det”. Min kollega såg till att dörrvakten kom på plats och tog hand om honom, men sleazen fick ändå stanna kvar och dricka upp sin öl han just köpt, dock i sällskap av dörrvakten. Varför blev han inte utslängd? Vi gick sedan vidare från stället.
Och alla de otaliga gånger då någon stirrat på mina bröst, kommenterat min kropp, tagit mig på rumpan, handen som så kamratligt först ligger på axlarna för att sedan sakta glida ner över ryggen och baken, någon som står lite för nära, någon som kramar om en just lite för länge så att det inte känns bekvämt eller trycker sitt utbuktande skrev mot en.
Jag blir så arg!! Det finns många fler händelser som jag inte ens orkar kommentera eller ens gå in på. Men tanken på att mina egna barn som också är flickor och att de ska råka ut för liknande händelser får ilskan att fullkomligen koka i mig. Trots att jag själv har varit ganska snabb att ge svar på tal så finns det också de gånger jag blivit så ställd att jag inte fått något ur mig. Att jag skämts för att jag trott att det på något vis är mitt fel och att jag själv är ansvarig för att någon annan tycker det är ok att kommentera eller kladda på min kropp.
Nej, det är inte ok.