När jag var 15 blev jag tillsammans med en kille som umgicks i samma kompiskretsar. Vi hade bara dejtat i några veckor när jag förlorade oskulden. Jag kände press från alla håll att förlora den även fast jag inte alls var redo. Jag var inte bekväm i min egen kropp och hade en period av självskadebeteende. Alltså skämdes jag över hur jag såg ut. Jag var även ännu mindre bekväm i att röra honom sexuellt.
Vi hade bara haft sex några gånger då vi gjorde slut och han blev tillsammans med sitt ex igen. Direkt började han säga åt folk att jag var skit i sängen och att jag inte rakade mig där nere. Han hade även kommenterat det åt mig, ”om du rakar busken så rakar jag mitt skägg”. Jag övervägde det men under den korta tid vi var tillsammans hann jag aldrig. Jag fick höra det han sade om mig av en kompis och jag minns hur jag svalde gråten i halsen. Om jag minns rätt så rakade jag mig samma kväll.
Än i dag så är jag obekväm av att vara intim med någon om jag inte är nyrakad och det gör mig så frustrerad hur mycket det påverkat mitt tonårsliv.
Men det jag har svårt att skriva om är händelsen som hände i våras, eftersom att såren är så färska. Jag hade en pojkkompis som jag ofta festade med och vi hade även en historia av dejting före vi blev vänner. Det var en totalt normal lördagskväll. Förfest hos honom och sedan ut på krog. I baren blev vi lite flörtiga och hånglade lite, vilket jag tyckte var skoj, men jag ville inget mer eftersom att jag hade distansförhållande med min pojkvän vilket kanske gjorde hångel okej men inget mer än så.
Jag for ändå till honom för att sova eftersom han bodde nära och vi var ju vänner, jag hade sovit där förr när jag inte velat betala skjuts hem så tänkte att det inte skulle vara nån big deal. jag lägger mig i sängen medans han går på WC. Här har jag ofta tänkt på att ”men jag skulle tagit soffan, eller låtit klänningen vara på”, men det borde väl inte spela någon roll.
Jag var trött, full och skulle säkert somna vilken sekund som helst. Han börjar då kyssas och tafsa på mig allt mer. Jag säger åt honom så många gånger ”nej” ”snälla sluta” ”nej, vi kan int gö dehä” ”vi e bara vänner” ”ja vill inte”. I efterhand förklarade han åt mig att han trodde mina nej betydde att det är fel för att jag hade pojkvän, inte det att jag inte ville ha sex. Hans tafsande fortsatte tills jag började gråta och jag gav upp att försöka säga till. Jag frös fast och hade inte mod att knuffa undan honom även fast han inte alls var våldsam, jag antar att det var för att han var en av mina bästa vänner och jag litade verkligen på honom, så jag förstod inte riktigt vad som hände.
Tillslut frågade han mig ifall jag ville ”göra det” och jag svarade ”mhm” vilket bidrog till att han sprang efter en kondom. Jag var alldeles stilla och bara grät, jag tänkte bara för mig själv att jag vill att han skulle komma så att han skulle sluta röra mig eftersom att jag då gett upp och såg ingen annan utväg. Vi hade sex och jag grät hela den tiden. Dagen efter sade han att han trodde mina snyftningar varit stön. Jag sade även till honom efteråt att det var inta bara hans fel eftersom jag tänkte att det inte räknades som våldtäkt när jag ändå sagt ”ja”.
Efter att han somnat sprang jag in på vessan och försökte panikslaget hitta någon som skulle svara och plocka upp mig. En av mina bästa vänner plockade upp mig och jag panikgrät säkert 3h i sträck.
Det värsta är att jag var nästan beredd att förlåta honom men blev sedan nästan mer arg efter händelsen eftersom att han försökte manipulera mig och utnyttja min snällhet och verkade bara bry sig i att rädda sitt eget rykte. Man jag nästan hatar mig själv ibland när jag kommer på mig själv ”att sakna” den vänskapen vi hade, fast han var ett sånt svin och jag vet han knappast känt nån vidare ånger eftersom han förnekat hela situationen.