Jag var 18 år och efter åratal av mobbning klara jag helt enkelt inte mera av det. Så jag försökte ta mitt liv genom överdosering. Men överlevde pga att jag lades in på sjukhus på avgiftning. När folk började märka att nå var fel med mig. Nu var det också första gången någon tog min depression på allvar. Jag blev sjukskriven och avslutade kontakten till alla som tidigare gjort mig illa. Alla utom min närmaste familj och en manlig vän.
Länge var det bra mellan oss också och jag kan inte neka att jag hade gått med på att han tog på mig flera av gångerna han var hos mig. Ofta sa jag först nej då jag var rädd att nån skulle märka oss genom att jag bodde hemma.
Men gång var det även min idé att vi kunde ha samlag då vi var helt ensamma i huset. Men det gick lite som det gick den gången. Han var nervös för de var hans första gång men sånt händer. ”Nu var det testat” tänkte jag å så var det. Vi var vänner å fortsatte vara de som inget hade hänt.
Men så några månader senare då han kom till mig och vi umgicks började han smeka mig. Jag sa att jag mår jättedåligt. Så han tröstade mig och smekte mig. Till sist säger han ”kan int vi prova knulla en gång till”. Jag sa nej jag vill int och jag orkar inte. Så sa han men ”får jag lite pulla dig så kanske du slappnar av å börjar må bättre” Nåja han får väl göra det tyckte jag men inget mer inget samlag och jag vill int runka av honom heller. Efter att ha fått mig ”våt” började han dock tjata på att han ”ville stoppa in den” jag sa gång på gång nej men han fortsatte tjata. Tillsist orkade jag inte mera tjata emot så jag lät honom knulla mig mot min vilja. Jag låg stel som en pinne medan han var på mig. De kändes så hämskt. Jag mådde så dåligt och ville bara dö i stunden. Jag mins jag låg och stirrade in i min tv under hela ”akten”. När han var ”klar” flög jag upp klädde på mig. Hämtade en handduk åt honom och torkade av hans svettiga ansikte. Så att ingen som var hemma skulle veta vad som hänt. Sen for han.
Jag lämnade sedan honom ett meddelande och förklarade att vår vänskap av över nu. Att jag mår så fruktansvärt dåligt av att han inte kunde godta mina nej och fortsatte tjata då han vet att jag är en svag person i mig själv.
I två år hade vi ingen kontakt alls. Han hade svarat på mitt meddelande och försökt be om ursäkt. Men jag kunde inte godta den. Men när lite på två år hade gått fick jag ett meddelande av honom. Till först tänkte jag inte svara men efter nån dag svarade jag i alla fall.
Vi träffades och diskuterade. Han hade aldrig själv heller kunnat gå vidare från det han gjort mot mig och han hade kommit till en sådan punkt att han inte mera brydde sig om sitt eget liv. Enda som var viktigt för honom var att jag skulle må bra och att jag se till att ingen mer skadar mig. Hans vänner hade sagt under de två år vi inte hade kontakt att han måste gå vidare men det klara han inte av. För han mådde så dåligt av de han gjort mig mig som han var så kär i. Hur hände han kunna göra nå sådant mot mig. Jag förlåt honom och vi börja dejta, idag är han min sambo.
Han skulle aldrig komma på tanken att tvinga mig till sex mer. Han är en underbar pojkvän och idag älskar vi verkligen varan.
Hänt är hänt, det kan ingen ändra. Men han har verkligen bevisat sin kärlek till mig och jag ångrar inte en dag att jag vågade ta upp kontakten med honom tillbaka.