Den värld som jag vuxit upp i har lärt mig att mitt ”nej” inte betyder ”nej”. Då pojkar bråkat med mig i lågstadiet har det varit för ”att de tycker om mig” och då de tafsat på mig i högstadiet har det uppgivet konstaterats att ”boys will be boys”. Många av de killar jag har dejtat har haft svårt att ta ett nej. Mitt ”nej” har aldrig betytt ”nej” för dem, utan snarare ”måste väl försöka lite hårdare då”. De har tjatat, klagat och skuldbelagt mig tills jag sagt ja. Fått mig att känna mig som en dålig kvinna för att jag inte vill ha sex. Allt detta har lett till att jag har haft väldigt svårt att stå på mig själv och att hålla fast vid att mitt ”nej” verkligen betyder ”nej”, vilket placerat mig i många situationer som jag inte varit bekväm med. Här är några exempel.
Jag är på en hemmafest hos en bekant i gymnasiet. Jag börjar tala med en kille som jag inte känner från tidigare men som jag har många gemensamma vänner med. Han bjuder mig på alldeles för starka drinkar och jag blir väldigt berusad. Klockan är ganska mycket och största delen av mina kompisar har redan åkt hem, så jag bestämmer mig för att ta en kort tupplur för att nyktra till lite förrän jag ensam måste bege mig hemåt. Jag avlägsnar mig från festens yra och hittar ett tomt rum i husets källarvåning och lägger mig ner i en säckstol för att vila. En liten stund senare vaknar jag till att killen från tidigare kommer och lägger sig bredvid mig. ”Jag måste vila en stund” säger han. Jag slumrar till, men väcks en liten stund senare av att killens händer är långt nere i mina byxor. Jag vågar inte säga nej, det är ju mitt eget fel som blev så full. Jag minns inte vad som hände men till sist avlägsnade han sig och jag lämnade festen ensam och åkte hem.
Jag befinner mig på efterfest med ett kompisgäng hemma hos en av killarna i gruppen. Det blir dags för oss att gå och lägga oss och en kille som jag är lite förtjust i erbjuder mig en sovplats bredvid sig – alternativet är att sova på golvet. Jag tackar ja och det tar inte länge förrän hans händer söker sig efter min kropp i mörkret. Jag är smickrad men ber honom sluta – jag vill inte göra något då vi båda är berusade. ”Jag bara smeker lite” säger han och fortsätter. Jag låter honom fortsätta – jag gillar ju killen, så varför inte? Hans händer blir allt mer aggressiva, jag säger till igen men han tar mig inte på allvar. Så här fortsätter det en längre stund och han avancerar mer och mer tills det slutar med att vi har sex. Jag ber honom ett par gånger att sluta för att inte ”väcka de andra i lägenheten” men han säger att vi kan vara tysta. Han håller i min högra arm, alldeles för hårt. Jag täcks inte säga nej, jag vill ju inte förstöra mina chanser med killen eftersom jag har känslor för honom. Följande morgon säger han åt mig att inte berätta för någon och att han hoppas att vi kan fortsätta att vara vänner. Min arm pryds i en vecka framåt av fem mörka blåmärken, blåmärken som skvallrar om hans ”smutsiga hemlighet”.
Jag och min dåvarande ”knullkompis” ligger i min säng, hånglar och tar på varandra. Det blir dags att ha sex och jag ber honom att sätta på en kondom. Han sätter motvilligt på kondomen och börjar direkt klaga över att den är obekväm. ”Kan vi inte ha utan istället? Jag testade mig för könssjukdomar en månad sen, jag är clean” säger han. Jag säger att jag inte vill ha oskyddat, och han ger sig. Halvvägs genom sexet märker jag att kondomen är borta. Han erkänner att han tagit den av sig då han tagit mig bakifrån. ”Men du äter ju p-piller och ingendera av oss har en könssjukdom, så vad spelar det för roll” undrar han. Det spelar en roll för att det inte var på de här villkoren jag gav mitt samtycke, tänker jag, men vågar inte bli arg. Ber honom bara istället sätta på en ny kondom.
Jag och min dåvarande pojkvän är på fest hos en gemensam vän. Vi har vid det här skedet dejtat i ett par veckor och ännu inte haft sex med varandra. Jag har sagt åt honom att jag vill ta det långsamt. Jag känner att jag har druckit för mycket och söker upp honom och meddelar att jag tänker gå hem. Han säger att han kan följa med mig hem så att jag inte behöver gå ensam. Jag tycker att han är snäll som lämnar festen redan vid midnatt för min skull. Vi går hem till mig och går och lägger oss. Han börjar direkt kyssa mig och tafsa på mig. Jag försöker först besvara hans avancerande men är så trött/berusad att jag har svårt att hållas vid medvetande och ligger till sist bara passivt stilla. Han klär av mig och har sex med mig trots att jag glider in och ut ur medvetande hela tiden. Följande morgon säger han att han på festen ”sett på min blick” vad jag ville. Jag känner mig förvirrad – han visste ju att jag ville vänta med att ha sex. Men jag sa ju aldrig nej heller.
Det har tagit mig många år för att inse att ovanstående händelser inte var okej. Jag trodde länge att det som hänt bara var en normal del av en kvinnas sexliv. Att jag bara överreagerade. Ibland måste man fast man inte vill, liksom. Blunda och bit ihop så går det snabbare över. Min syn på sex är ännu i skrivande stund rubbad och jag har svårt att säga nej och dra tydliga gränser för vad jag är bekväm med.