Day: 2 september, 2018

Moster och morbror pedofil brukade säga ”Vi tycker såå om småflickor” De ville ofta låna mej till sej ett par dagar från spädbarnsålder till ca 7 års ålder. Äldre flickor i släkten, som inte lånats har senare beättat om olika slags sexuella kränkningar av mosters man, men barnet jag förstod aldrig vad som hände mej. Och det hände mycket. Minnesbilderna har decennier senare visat en pusselkarta över grovt sexuellt utnyttjande och gymhet. Jag har kommit hem från vistelsena där med ont i skrevet och ont i käkarna. Olika slag av krapula från ” mediciner”, och något jag skulle lukta på och dra in andan. Han tränade hypnos och jag skulle se på suddiga bilder av nakna människor tillsammans med dem. Deras son var aldrig hemma när jag var där utan hos nån kaveri. De fick mej att bli glad och euforisk genom att spela bl.a. ”kort” med mej och låta mej vinna hela tiden, vilket jag som yngst aldrig brukade få uppleva. Mina minnesbilder tog slut vid kortspelet och de nästa var när jag vaknade på madrassen nedanför deras säng ofta utan min filt och med nattlinnet  uppdraget. När jag gick upp var de nakna i köket, på gott humör och kokade kaffe. Minns också att jag skickades med mosters man för att titta på pannrummet där han släckte lampan och jag höll andan av skräck tills jag svimmade? När jag kom ut skrek moster och frågade honom vad som hänt. Jag varken kunde eller vågade artikulera något annat än det vanliga ”jag började må illa” och kände mej så skyldig över det eftersom hon alltid blev så arg när jag mådde illa.

Först efteråt har jag insett att en av deras drivkrafter i grymheten var nöjet att vilt och ostraffat hämnas på min pappa som de av olika orsaker var väldigt avundsjuka på. Berättade aldrig för pappa, dels för att skydda denna snälla far, men för att den punkten var den enda där jag kunde stoppa deras ondska och välja att bära bördan själv.

Dom två händelser som jag minns främst och som fortfarande sitter i är hur jag som fjortonåring upprepade gånger blev tvingad till sex av min då ganska mycket äldre pojkvän, trots att jag uttryckligen sa nej. Jag lade alltid skulden på mig själv efteråt och tänkte aldrig tanken på att berätta åt någon eftersom jag tyckte om honom för mycket.

En annan sak var när jag var 15-16 år och var hemma hos min pojkvän och kollade en film tillsammans med han och hans kompis. Jag somnar och något skede får dom den briljanta idén att dom ska runka och lägga sperman i mitt ansikte. En sak som jag bara skrattade bort då men som jag idag blir så jävla förbannad när jag tänker på. Ännu mer arg blir jag när jag tänker på alla dessa ”män” som kommer undan med att bete sig såhär för att vi kvinnor har lärt oss att vara tysta och inte göra en så stor grej av allt vi utsätts för.

50år, min berättelse

Min första stora kärlek, på åttan började vi sällskapa. Jag var oskuld, han sa att han var också, men jag vet inte. Vi inledde ett sexförhållande, han var nymfoman, jag trodde att det var rätt det vi höll på med. På nian börjde han utnyttja mig sexuellt, han sällskapade med andra, däremellan sex med mig. Första klass i gymnasiet gled jag in i en depression, fortsattes att utnyttjas..

Började i gymnasium. Mådde psykiskt dåligt och träffade min före detta ”pojkvän” dagligen. Studerade lång-matematik, kunde prestera trots att jag var på botten, högpresterande. På vårterminen kom chocken, läraren som hade tjänsten hade alterneringledighet och började undervisa igen. Jag blev hackkycklingen för honom, det här var 1985. Jag kämpade, räknade, gjorde läxorna tillsammans med en kompis på kvällarna, stödundervisning med två lärare, den ordinarie samt före detta, vikarien. Situationen var ohållbar, två kurser efter varandra fyra, jag var helt blokerad kunde inte räkna mera 1+1 =3. Hade audiens hos rektorn, fick inte byta ner till korta matematiken, var för sent ute. En annan gymnasist fick byta, hens pappa var en högre tjänsteman i stan. Hela min värld föll ihop, alternativet var att syssslolös hela vårterminen och gå om tvåan, kämpa vidare var det enda alternativet. Fick ut det sista ”övningsprovet” innan studentskrivningar, underkänt med god marginal. Lärarens kommentar ”Dig är det onödigt att undervisa, du lär dig ingenting ändå”. Studentskrivningen var en katastrof, deprimerad, sov hemma när jag borde ha läst på studentexamen. Underpresterade, underkänt i långa matematiken. Blev student med minimipoäng i studentexamensprovet. Studentdimissionen, gick upp för att ta emot mitt studentbetyg. Fick mitt betyg, i det ögonblicket sa rektorn ”Jag har tänkt på dig och ditt besök” Önskade att jag då hade svarat ”Min gymnasietid har varit ett rent helvete”

Började studera pedagogik på annan ort. Två fina år med goda vänner för livet. Fick tillbaka en del av mitt själförtroende, studierna gick riktigt bra. På en av avslutningsfest där en av våra lärare deltog, föreslog han ”Kan vi gå upp på övrevåningen och ha sex” Svarade nej, och undvek honom efter det. Hade hört att de två manliga lärarna hade haft sex med andra studerande i andra kurser.

Började studera till lärare. Gled in i en djupdepression under det andra studieåret, det skulle ta fya år i terapi för att tillfriskna psykiskt. Träffade min man occh har nu två vuxna barn. Jag är lycklig.

Tjänst i en finlandssvensk stad. Depression 2009, min psykiska ohälsa krävde terapi i sex år för att helna. Har nu gått ner i arbetstid och mått bra under många år. Under den senaste depressionen, måste jag var sjukskriven en lång tid. Jag kallades till ett såkallat ”trepartsmöte” min läkningsprocess hade börjat. Rektorn, en manlig, som var min förman i ett halv år sa ” Det är bäst att du omskolar dig och byter yrke. Det är så svårt att förutse när du blir sjuk, eleverna blir lidande” Jag svarade ”Jag älskar mitt jobb, har jobbat ca 20 år och trivs. Jag är 49 år vad föreslår du att jag ska utbilda mig till?” Hur ska jag ställa mig till den här psykiska misshandeln?

På spårvagnen märkte jag att mannen som satt sig bredvid mig runkade. Jag steg upp och slog till honom och trängde mig bort. Alla andra passagerare i spårvagnen vände bort blickarna.

På lågstadiet, jag var 9 år och min manliga lärare som var kring 45 år kommer och kramar mig bakifrån och trycker sin penis mot min rumpa på rasten när jag spelade brännboll med de andra barnen. Ingen förstod var som hände så det var inget mer med det. Men den händelsen har jag varit fundersam över hela livet. Senare när vi pratade om hur vi som barn upplevde honom så har alla kunnat hålla med om att det var något obehagligt med den mannen.

I högstadiet när alla i klassen jämförde alla tjejers rumpor och bröst och allt alla pratade om var ens utseende och blev behandlad därefter.

I högstadiet när de äldre killarna gjorde gruppchattar i KIK där de pratade om mina bröst och ville få mig att säga vad min BH storlek var. Jag bara svarade med skrattande smileysar. Nu först har jag insett hur det inte egentligen var okej.

Alla tågresor någon obehaglig man kommit och suttit sig brevid mig och fösökt övertala mig hem till dem o pratat om obehagliga saker som till slut fått mej att i panik stiga upp o springa iväg till andra ändan av tåget.

Alla rop och visslingar jag fått höra dagligen på gatan. Alla kommentarer om mina bröst av förbigående men som fått mig att koka inombords, fått mig att vara förbannad hela resten av dagen.

Alla men på krogen som inte lämnat mig ifred. En vän som säger att han nog alltid egentligen velat knulla mig.

Då jag vill dansa med mina vänner på dansgolvet får jag alltid en hård kuk upptryckt mot min rumpa och händer som tafsar på mina bröst. Jag går åt sidan och pratar vardagligt med någon. Varje gång slutar diskussionen med att mannen vill ha hem mig till sig.

När vi ska lämna krogen, och hela stället börjar tömmas och vi traskar iväg med våra bekanta, säger män till både mig och mina vänner att de vill knulla mig, ha mig, ta mig hem till sig över natten. Det här säger både bekanta, främlingar, samt sådana vi träffat på krogen under kvällen.

I högstadiet då jag alltid blev placerad att sitta längst fram på religionslektionerna och fick bra betyg för att min lärare tyckte jag var snygg.

Varje kväll jag väntar på bussen eller tåget eller mitt på dagen ensam väntar på en vän på något café kommer någon fram, vill ha mitt nummer, veta vad jag heter, heter på sociala medier, vill veta hur min dag varit, vart jag ska efteråt, säger till mig hur snygg jag är, berättar till mig var han bor, börjar övertala mig hem till honom. Jag säger bestämt nej. Och allt vänds upp och ner och jag är elak som inte vill vara hans vän, han som är så ensam i stan och inte har några vänner.

Har först nu börjar förstå att det finns så mycket man är med om men som man bara inte reagerat på för att man varit så van, för att det varit del av ens vardag, helatiden…

Är på en fest med kolleger och bekanta. I ett sent skede av kvällen börjar en man antasta en kvinna sexuellt. Han är full och kåt, hon skriker åt honom att sluta. Jag går närmare för att lägga ett vakande öga över situationen, det lugnar sig, sen kollar jag upp med några andra kvinnor på festen vad de tycker.

”Han är nu bara sån när han blir full”

”Förstör inte stämningen”

”Du kanske kan följa honom hem, han är ju så full?”

Så jag hjälper förövaren hem, bort från festen.

Efteråt kollar jag ännu upp vad hans kvinnliga kollega tycker.

”Det där har du väl inget att göra med?”

Mannen är känd, trevlig, i chefsposition och populär.

Samtliga kvinnor i denna berättelse har skrivit under Astras upprop emot trakasserier.

Jag jobbade i liten butik som 17-åring, min chef var då i 30-årsåldern. Det började med oskyldiga sms, sen började han ge komplimanger och även sexuella insinuationer. Han började allt oftare hälsa på mig under mina skift, låtsades att han hade något ärende. Han tafsade mig ofta på rumpan och brösten. Jag försökte skämta bort det och jag vågade inte säga ifrån. En dag kom han in i butiken och ställde sig bredvid mig vid kassan. Han tafsade på mig som vanligt. På kassans skärm (som samtidigt var en dator med internetuppkoppling) tog han fram porr, samtidigt som det fanns kunder i butiken. Han sa att jag inte får berätta om detta för någon, eftersom han ju då skulle bli utskämd i hela stan. Han hade redan då fru och barn.

Jag är 19 år och går på en fest med mina allra bästa vänner. Jag blir alldeles för full, spyr och somnar på soffan. På morgonen hittar jag bilder på mig själv i min kamera, där jag ligger däckad på soffan medan fem killar står runt mig och har dragit fram sina kukar. En av dem rör i mitt ansikte. Jag mådde otroligt dåligt av detta, men skrattade bort händelsen eftersom detta var mina s.k. vänner. Jag vet ännu idag inte vad allt de gjorde när jag var avdäckad.

Jag va 15 år

Va ute och åkte bil med min äldre killkompis (19 år) en kväll och vi for till ett berg där var det oftast va fester på helgerna

Där fanns då två killar (båda två 20 år gammla) som jag hade legat med, dom båda två va bra vänner så dom hade pratat om mig med varandra om att dom båda två hade legat med mig

Då jag träffa dem tyckte dom det va okej att komma fram till mig och försöka kyssa mig båda två på samma gång, eftersom jag hade legat med dem båda två så tyckte dom att ”jag kan väl ligga med dom tillsammans, att en trekant kan väl inte skada”

Detta va jag helt emot och försökte trycka bort dom, men dom försökte mer och mer

Försökte då skrika men kunna inte

Dom tog på mig och tvingade mig att hångla med dem

Efter 5 minuter (som kändes som en evighet) såg min killkompis vad som hände och kom och ryckte bort mig därifrån

Jag sprang mot bilen och sa att vi skulle fara

Killarna som gjorde detta mot mig skrattade bara och tyckte jag var en hora som inte villa ligga, ”då jag ändå redan hade gjort det”

Fick ett rykte efter det, att jag var en hora, för jag låg runt med alla som fråga

Hade då haft sex med två

Ingen villa lyssna på mig att det var en lögn, för allt som kom i ryktesvägen va ju sant

En manlig högstadie- och gymnasielärare har vid ett par tillfällen gjort närmanden på mig som inte under några omständigheter har varit okej. Han var min lärare redan i högstadiet men det var inte förrän i gymnasiet som han satte igång. Insinuerade, favoriserade och gav beröm. Han utnyttjade sin position som lärare och jag, duktig flicka och ambitiös elev, följde efter. En dag ställde han sig nära och smekte min kind när vi var ensamma i skolans kopieringsrum. Han hade bett mig hjälpa honom kopiera uppgifter till en lektion. Han sade något som jag inte minns, men jag minns hur kroppen frös till is. Några veckor senare hade han sin hand på mitt lår under en bussresa anordnad av skolan. Han satte sig i sätet bredvid mig och lämpligt nog erbjöd han mig en filt, så att hans händer kunde vandra fritt där under. Det kan ha pågått i 5 minuter, eller 50. Jag vet inte, jag var som förstelnad. Och i all denna skam som uppstod var det jag som tog på mig skulden. Inledningsvis kände jag skuld över att jag tillät det hända, därefter har jag känt skuld över att jag ingenting gjorde. Jag är så fruktansvärt trött på att känna skuld när skulden inte är min att bära!

Livet skulle börja efter 25.

Men samma natt jag firade att jag levat halv vägs till femtio blev jag sexuellt utnyttjad.

Någon annan skulle använda uttrycket våldtagen men det känns så grovt på nåt vis.

Skammen dagarna efter. Vad hade hänt? Varför var jag blåslagen och hade skrubbsår överallt? Hur hade jag tagit mig fram? Varför hade jag blåmärken på insidan av låren nära snippan?

För att någon tog min kropp medan jag var i berusat (knappt medvetande) tillstånd. Vaknade gjorde jag i en främmande lägenhet, i ett badkar – Naken. Mannen sade att jag spytt ner sängen, skrattade hånfullt. Jag grät en skvätt, tog på mig klänningen och gick hemåt, fortfarande full.

Till min dåvarande pojkvän sade jag att jag varit otrogen. Det gjorde mindre ont än att tänka att jag blivit utnyttjad. Fatta hur sjukt det är. Jag vred på sanningen, till att det skulle varit mitt eget fel. Jag var så förstörd. De första dagarna förstod jag ingenting. Blåmärkena på kinden, längs armen, midjan… frågade någon sade jag med ett skratt ”jag hade närkontakt med marken bara…”. Det kändes både fysiskt och psykiskt som jag slängts in i en torktumlare på 8 tusen varv. Hela första halvåret led jag av extra mycket ångest. Jag hade ångest för att jag tyckte att världen var så fucked up, jag ville inte vara en del av den.

Ångesten kröp fram speciellt då jag förtärde alkohol eftersom det var i ett mycket berusat tillstånd jag blivit utnyttjad. Ibland spelades små minnesfragment upp i mitt huvud på repeat. Det lilla jag minns. Jag brukar tänka att det är kroppens sätt att hjälpa sig själv, att inte minnas allt in i minsta detalj, för att det inte skall göra lika ont.

Jag anmälde detta aldrig för att jag var rädd för att inte bli trodd, att jag inte skulle få det stöd jag skulle ha behövt till det, och varje gång jag försökt ta upp det har jag märkt att de omkring mig blivit mycket besvärade.

Trots att jag länge teg om detta så är jag idag stark.

Han som gjorde detta tittar numera ner i marken då vi möts.

Jag skulle vilja slå honom i backen och skratta hånfullt.

Så som han en gång gjorde mot mig. Men det skulle aldrig göra ens hälften så ont som det han gjorde så jag skall bara pina honom med mina stirrande blickar och  med vetskapen om att han inte kunde förminska mig.