Jag var bara 5 år när killarna började fråga om de fick se, känna, pussa min stjärt.
Jag var bara 8 år när han satte sin hand innanför mina trosor när vi såg på film med några kompisar.
Jag var 11 år när jag hade sex första gången, fast jag inte ville det. Fast jag sa stopp.
När jag var 13 år hos han som jag trodde var min vän – han försökte klämma ner tungan i halsen på mig, tog i min hand och tvingade den innanför hans byxor, satte sina fingrar in i mig fast jag sa att jag inte ville. Jag försökte ta mig därifrån och kände mig så misslyckad medan de enda han sa var ”jag vet vad du går för”.
Jag var 16 år och full, borttappad och redo att ta mitt liv, när han erbjöd mig sällskap och en soffa att sova på. Vi pratade hela natten, tillit och när vi väl lade oss kände jag hur du försökte komma innanför mig, jag sa att jag inte vill, att det inte känns okej. Men ingen hör en, ingen tror en. För alla har dom hört vilket lätt offer man är, vilken billig hora man är och att man alltid tackar ja.
Idag är jag 19. Jag vågar inte vara på krogen ensam, inte gå hem ensam. För händerna tar på en – rumpan, brösten, mellan benen och orden ”det är ju bara på skämt” är långt ifrån ett skämt mera. Och det är JAG som skäms, jag som tycker det är pinsamt, jag som aldrig vågat prata om det med någon för i mina öron låter det som att jag har gjort något fel.