Jag är rädd för att öppna Facebook, för varje inlägg kommer ångesten krypande och jag försöker blunda och hoppas på att allt snart är över så jag kan slippa bli påmind om mina egna erfarenheter som jag så innerligt försökt förtränga. Men samtidigt känner jag en urkraft som reser sig ur min kärlek och ömhet för alla mina medsystrar och i solidaritet lovar jag mig själv att aldrig mera blunda. Aldrig mera skämmas.
Ändå kan jag inte förmå mej att publicera under mitt namn. Såren är för färska, för ömma och forumet för personligt.
Men det finns för mycket att säga. I synnerhet min högstadietid präglades av det ständiga underläget som tjej och killarnas fullständigt normaliserade överläge, deras oinskränkta makt över oss. Och jag visste inte om något annat, aldrig kunde jag ana att det fanns ett liv där min vilja var minst lika viktig som deras, där allt inte gick ut på att uppfylla killarnas förväntningar.
Som liten hade vi en barnvakt som alltid ville att jag skulle sitta i hans knä och gömma mig med honom i buskarna när vi lekte kurragömma. Jag minns hur snäll han var. En dag hörde jag ljud som jag inte kände igen från ett rum. Jag öppnade dörren och fick se honom stå där naken, det såg ut som om han bytte kläder. Han sade att jag inte skulle säga åt någon. Jag förstod inte vad det var jag inte skulle säga men lovade och höll mitt ord, såklart.
Senare har jag fått veta att han hade ett tycke för yngre tjejer och förgrep sig på grannens flickor.
Jag var 16 år på en festival. Han var tio år äldre och försökte hela kvällen övertala mej om att ha sex med honom. Jag kände mej tvungen att ljuga och hitta på ursäkter om att jag var för trött. Jag kände mej som en börda, en som hade gett falska förhoppningar genom att följa med till deras efterfest. Han gav sig inte och det började kännas outhärdligt, jag kunde inte ta mig därifrån. Jag försökte ta mig till toaletten och helt plötsligt var han inuti mej i duschutrymmet. Det gick så snabbt. Sedan förde han mej till sovrummet och jag orkade inte spreta emot längre. Jag sade att jag inte åt p-piller och han sade att det var lugnt eftersom han redan hade kommit tidigare idag. Jag bara låg där tills han kom.
Jag kände mej förbrukningsbar och skämdes så att jag bara kunde skratta och låtsas att jag varit med på allt. Och det värsta av allt, jag trodde länge på det själv.
En gång har jag försökt berätta för min före detta pojkvän, det slutade med att jag tröstade honom och vi talade aldrig om det igen.