Day: 24 september, 2018

Jag vågar berätta för att jag bearbetat det så bra. Andra blir ofta förvånade hur jag kan berätta åt vem som helst utan att verka berörd av det som hänt. Länge skämdes jag, men har insett att skammen inte är min. Jag blev sexuellt utnyttjad som 9-åring, av en äldre släkting. Under 1 års tid, med allt från oralsex till jaa, sex helt enkelt. Jag trodde då att det var något som hörde till, något som alla måste gå igenom. När han plötsligt slutade (skaffade troligen flickvän) kände jag mig värdelös. Senare vid 14 års ålder började jag missbruka alkohol, samt skar mig överallt på kroppen. Till och med i ansiktet. Efter många om och men blev det anmält, och han erkände allt. Så ja, metoo.

Jag är 16 år. Är hos min pojkvän och övernattar. Jag är ensam där, min pojkvän är ut och festar. Han bodde hos sin pappa då. Hans pappa var även ut och festande denna kväll.

Jag kunde inte somna som tur var. Det var nåt som inte tillåt mig…

Kl 2 kom min pojkväns farsa hem. Han var väldigt berusad. Han hade med sig den man som skjusade hem honom och de satt vid köksbordet och diskuterade en stund. Sen for chauffören hem och min pojkväns farsa sökte sig in i sängkammaren där jag låt endast i trosorna och försökte sova. Han drog av sig sina byxor och kalsonger. Jag fick panik och sade åt honom ”är du inte i fel rum nu”. Men han lyssna inte. Han sa att jag skulle suga av han och som tur så slog han huvudet i bokhyllan. Jag var panikslagen men jag tänkte inte panik nu så ja frågade hur det gick och han svor å kröp upp i sängen med mig naken. Jag såg chansen å sprang till badrummet, hittade nå kläder i torktummlarn å klädde på mig. Jag lyssnade ifall om han följt efter mig men det hade han inte. Jag sprang ut ur huset och låste in mig i bilen på gården och ringde min pojkvän. Jag var så rädd trots han inte rörde mig men jag kände mig såå otrygg.

En annan gång 17 år på min samma pojkväns villa där hans pappa är också och tre andra vänner. Min pojkvän och hanns pappa hade bråkat. Min pojkvän blev arg och gick en promenad. Jag började laga mat och de va då de hände. Hanns pappa kom in i köket, berusad även denna gång, han pratade vanligt med mig och ville ha en kram så jag gav han en kram. Men han ville inte sluta och jag kände att jag måste ut men måste ta mig förbi honnom först. Jag kämpade för livet den gången, han var väldigt stark och trängde in mig i hörnet och pratade snuskiga saker till mig. Jag klarade mig undan denna gång också som tur var. När jag tog mig förbi sprang jag ut och ropade högt på min killkompis som kom. Han fick skydda mig tills min pojkvän kom tillbaka jag var så lessen men de e tur jag har tre starka bröder som jag brottats med hela uppväxten. Jag vill inte veta vad som hänt om inte jag har fått ha tre bröder. Så tacksam för mina bröder!

Han som attackerade mig är lika gammal som min pappa ca 50.. känner mig så äcklad av honom att han försökt sig på mig och är ännu tillsammans med hans son. Vi håller på och bygger hus med honom för jag älskar honom! Håller mig undan hans far och pratar så lite som möjligt med honom idag …

De e dom djupaste såren i mig som jag har upplevt.

Jag har berättat åt mina kompisar vad som hände men trots det så umgås dom runt denhär ”mannen” fastän det gör ont i mig!

Är 18 år. Är på baren. Hinner bara in så känner jag av en hand innanför trosona och någon försöker trycka sina fingrar i mig. Trots att jag var väldigt berusad så regerade jag snabbt, vände mig åt hans håll och slog så hårt jag kunde i hans axel och frågade honom vad fan han höll på med. Som tur för honom att jag inte träffade ansiktet men det svinet skulle ha haft ett riktigt slag på näsan faktiskt!

Det finns så många obehagliga situationer man varit med om men försöker glömma, skyller sig själv för och försöker förändra det egna beteendet. Som om det kunde skydda dig från mannens upplevda, inlärda och allmänt accepterade rätt till din kropp.

Du är 18 år när du hänger med ett kompisjäng på efterfest, sitter i en soffa med exets kompis och pratar tills han börjar tafsa på dig och försöker hångla med dig. När du säger ifrån kontrar han med ”men du har ju t.o.m knullat honom så då kan du också knulla mig”.

”Gemensam äganderätt till min kropp”

21 år och din pojkvän är full och vill ha en avsugning. Det som först börjar som något som liknar ett skämt, du skrattar åt honom då ha sätter sig på ditt bröst. bönar och ber. Det slutar med att han lägger sina knän mot dina armar och tvingar sitt kön ner i halsen på dig.

”Jag är till för att tillfredsställa”

24 år och en annan pojkvän. Han kommer hem från en fest, jag sover. Vaknar till att han för in sitt kön i mig, han försöker vara så tyst som möjligt, vill inte väcka mig, bara komma fort, använder t.o.m glidmedel. Han kom ju ändå hem till mig istället för att gå hem med någon annan, tycker han förtjänar en belöning.

”Mannens hängivenhet är en gåva”

26 år och du skall sova över hos en gammal vän efter festen. Han gillar att kramas lite för länge. Han tycker du är snygg och tycker du borde ge honom en chans, gör närmanden som du vänligt men bestämt avböjer. Du går och lägger dig på soffan, somnar fort, vaknar till att han smeker ditt hår, du hör hur han flåsar högt samtidigt som han mumlar om vad han vill göra med min kropp. Du hoppas han tror du sover och drar täcket över huvudet, vill inte se honom röra sig själv, vet inte hur komma ur situationen.

”Den snälla killen”

Det värsta med att hitta din röst och våga stå upp för dig själv och andra när du möter trakasserier och sexism ute i världen, är alla de gånger du inte gör det.

Ute i världen är jag självsäker, kaxig och framför allt redo, men när jag blir utsatt i mitt hem, någonstans jag känner mig trygg, av någon som jag trodde jag var trygg med, då är jag plötsligt helt obeväpnad.

Det absolut otäckaste med dessa handplockade händelser är att alla dessa killar själv anser att de verkligen bryr sig om mig, att de älskat mig och inte gjort något fel, deras handlingar var rättfärdigade av deras känslor för ett objekt.

Jag är 9 år och ensam ute och leker då en 16-årig pojke jag såg upp till kom fram till mig. ”Vill du ha nåt gott?” Jag som älskade sötsaker vill solklart ha det och då säger han att jag ska stänga ögonen och öppna munnen…och rätt som det var hade jag hans lem i min mun. Känslan av äckel bar jag med mig i närmare 20 år.

Jag var 29 (nu 45) och hade börjat på nytt jobb en månad tidigare. Hela firman är på kräftskiva då en av ägarna/cheferna passerar mig och plötsligt inför hela firman kring bordet sätter sina händer på mina bröst och klämmer några gånger. Han skrattar och går vidare. Tystnaden la sig – och den höll. Trodde att min chef, huvudägaren skulle ta i saken men icke! ”Det var ju bara på skoj!” Jag fick inbjudan till företagets 50-års kalas förra året, gissa gick jag?

Och jag verkar ju vara lyckligt lottad, hur sjukt är inte det? Nej hör ni kvinnor, nu måste det här ändra, inte för vår skull utan för dem som kommer efter!

Så, så bra att denna grupp finns. Att läsa andras berättelser river upp gamla sår men samtidigt finns det stöd i att inte vara ensam. Jag känner igen mig i så mycket, från obehagliga kommentarer till tafsande fyllon och övergrepp från en släkting. Det sjuka är att allting har känts normalt, som något som hör livet till. För ingen har liksom sagt något annat. För det pratas inte tillräckligt om sånt här.
När jag var yngre trodde jag att våldtäkter knappt sker på riktigt, och jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Sen råkade jag ut för ett rötägg till pojkvän, som både våldtog mig och misshandlade mig fysiskt, psykiskt och sexuellt.
Ett drygt år efter att vi gjort slut vågade jag polisanmäla våldtäkterna och fallet togs till slut till rättegång. Den dagen var nog den tyngsta i mitt liv. Han dömdes inte. Jag går fortfarande, fyra år senare i terapi för det som hänt och har mina dagar då det känns som att jag är tillbaka i helvetet. Men åtminstone skäms jag inte längre. Jag drar mig inte för att berätta om det jag varit med om ifall det hjälper någon annan. Om inte annat så hjälper det mig, att inte behöva bära på det som en smutsig hemlighet längre.

Har debatterat med mig själv om jag skall dela med mig dessa händelser eller inte. Men har samlat mod till mig nu även om det känns skrämmande.

Jag gick i lågstadiet första gången det hände. Jag var säkert 9 eller 10 år gammal. Jag och några bekanta var och tältade. Jag hade somnat men vaknade när två bekanta började öppna min sovsäck och tafsa på mig. Jag minns att jag låtsades sova. De fortsatte med att dra ner trosorna på mig och trycka sina kön mot min rumpa, i ”skåran”, i tur och ordning. Ingen av dem var inne i mig, men jag känner sånt obehag än idag när jag tänker på det.

Nu som då efter den händelsen satt den ena bekanta och runkade framför mig. Bad mig att visa mina bröst, berättade hur han ville känna på dem och bad mig sedan runka honom. ”Det skulle kännas så skönt”. Han sitter och runkar och stönar bredvid mig medan jag ber honom att sluta. Han fortsätter tills jag går till ett annat rum.

I högstadiet: Påväg hem från bio, en bekant ska köra mig hem. Han viker in på en skogsväg. Han knäpper upp sina byxor och börjar runka framför mig. Jag ber honom sluta och köra mig hem. Han fortsätter och tjatar att han vill jag skall runka honom. Frågar om jag inte vill suga av honom. Jag vägrar och börjar gå hemåt, han kommer senare och plockar upp mig och kör mig hem. Båda sitter tysta hela vägen.

En ex-pojkvän ber mig gå på sexualterapi eftersom jag inte har så hög sexlust. Jag förklarar att det beror på allt jag varit med om och berättar några saker som han kunde göra för att eventuellt underlätta och höja min sexlust. Det går inte fram utan det är jag som måste ändra på mig. Han får det att kännas som att det är mitt fel. Vi hade detta samtal flera gånger under den tid vi var tillsammans. Jag får testa olika saker, som tex se på porr medan han fingrar mig så jag är ”tillräckligt våt” så han kan ”göra sitt”. Kan tillägga att jag aldrig njöt av sexet och att varje gång blev det en större tröskel att ha sex och jag drog mig mer och mer undan.

Sedan utspritt över alla dessa år finns det ju alla äckel som suttit och runkat i webcam, bett om att rollspela via chattar, bett en att förklara vad man har på sig, hur många fingrar man får in och allt vad de skulle vilja göra med en. Som tur är kan man stänga av chattar, så dessa har jag inga större trauman av. Bara obehag och äckel.

Och så har vi ju alla som dansat lite för nära på krogen, fast man gått där ifrån så följer de efter. De som tafsat i förbifarten. Och de som stirrat lite för länge så man känner sig obekväm. Osv osv.

Jag har aldrig berättar dessa händelser till någon annan än min terapeut. Pratade med henne om alla dessa situationer, flera som jag inte berättat här.

Idag äter jag inte längre antidepressiva, men skammen finns delvis kvar. Jag är inte arg längre, men jag känner sorg. En stor sorg till det stackars barnet som fick utstå dessa händelser.

Jag gjorde intervjuer med kommunala tjänstemän och politiker för min avhandling. Efter en intervju med en manlig, svenskspråkig kommunalpolitiker sade han att han brukar ge en kram efter ”sådana här tillfällen”. Jag blev ställd och visste inte vad jag sku säga. Innan jag hann komma på hur jag sku bete mig kramade han mig och samtidigt kände jag hur hans hand sökte sig fram till mitt bröst och kramade om det, riktigt ordentligt. Jag blev otroligt pinsamt berörd och kände mig skamsen. Han sa: ”Ojdå,  det råkade visst röra lite” och flinade. Han var ca 70, jag var 25.

Senare frågade den som bokat in intervjun om gubben tafsat. När jag sa ja skrattade hen bort det och sade ”jaja, han har ju lite rykte om sig att vara sån”. Skulle gärna ha haft den infon på förhand…

Såg ännu gubben en gång då jag sku presentera mitt arbete framför publik. När han hälsade på mig i vimlet sade han att det kanske inte går att hälsa på varandra ”på samma sätt som förra gången” och flinade menande. Jag ville sjunka genom jorden, så skamsen var jag.”

Vittnetsmålet har tagits bort på skribentens begäran.

Då jag var 19 år flyttade jag till en studiestad och träffade min småkusin, som jag inte kände. Han var lärare i skolan jag började i, gick i samma kyrka som jag och trots att han var 20 år äldre var han mycket ungdomlig av sig. Jag var glad över att ha en trygghet, en släkting med mycket gemensamt, i den nya staden. Han presenterade mig stolt till många vänner och bekanta, det märktes att han var respekterad och omtyckt.

Under den tiden kämpade jag med dålig självkänsla, mycket ångest och mitt första förhållande som höll på att nå sitt slut. Min småkusin och jag kom jättebra överens och jag blev omgiven av roliga människor, blev bjuden på fina evenemang och blev mycket bra bemött av alla bara för att jag var hans släkting. Vi lärde känna varandra mer, han gav mig gåvor, lagade god mat, bjöd på drinkar i baren (trots att jag ofta sa nej tack) och lärde mig mycket om livet. Mina föräldrar var glada över att jag hade en släkting där och att vi umgicks.

Smygande blev vår nära vänskap till något annat.

En kväll, då jag inte gick till baren, skrev han konstant till mig och växlade mellan att övertala mig till att ses och skälla ut mig och få mig att må dåligt. När jag stängde av mobilen och somnade i min lägenhet, vaknade jag av att någon slängde stenar på mitt fönster. Han var stupfull och ropade “Släpp in mig!”. Han fortsatte ropa och till sist släppte jag in honom så han inte skulle väcka hela grannskapet. Då han vägrade gå hem drog jag bestämt fram en madrass på golvet åt honom och lade mig i min egen säng. Han försökte kyssa mig men jag sköt undan honom och sa att jag är rädd för honom. Då blev han sårad och la sig på sin madrass. Efter en stund kröp han ändå in i min säng under täcket, tryckte sig mot mig och jag stelnade till. Jag hade en kall betongvägg framför mig och honom bakom mig, iklädd endast kalsonger.

Det skedde flera liknande händelser trots att jag försökte ta avstånd från honom och han fortsatte texta, ringa, manipulera mig och ställde frågor om mitt sexliv. Han sade att han älskade mig och behövde vara med mig.

Till slut lyckades jag bryta kontakten med honom helt. Jag fick höra om andra unga tjejer som upplevt liknande med honom före, under och efter tiden med mig. Skuldkänslorna och ångestattackerna blev allt fler, jag var länge otrygg i min lägenhet, besökte aldrig baren igen och var rädd varje gång min telefon plingade till. Jag anmälde honom aldrig eftersom han inte hade våldtagit mig. Han utnyttjade att jag var ny elev, känslig och utsatt.

Vill berätta om vår gymnastiklärare i yrkesskolan. Han tafsade på flickorna på samma gång han ”visade” hur man skulle göra vissa rörelser på gympan. Alla visste om det men ingen gjorde någonting. Jag tror även att lärarna visste av det.