Månad: september 2018

Har tyvärr många historier om otäcka situationer, kommentarer, beröringar och övergrepp men det som varit jobbigast för mig är mannen jag hade haft sex med i några månader. På grund av tidigare upplevelser var det väldigt viktigt för mig att jag kände mig trygg när jag hade sex och han verkade respektera mig så allt kändes bra. Efter ett tag började han initiera sex genom att ta av sig byxorna och säga åt mig vad jag skulle göra. Så långt var allt okej men när jag inte ville eller inte hade tid blev han sur och tjatade och gnällde. Han tog min hand och runkade av sig själv, också när jag sagt nej ett flertal gånger. Ofta gav jag efter. Sen började han bete sig liknande medan vi hade sex. När jag bad honom sluta var det alltid ”bara en stund till” och när jag grät för att det gjorde ont fortsatte han för att han var ”så nära att komma”. När jag försökte knuffa honom av mig sa han åt mig att ta det lugnt, han behövde ju bara någon minut till. Har sett mig själv som en stark kvinna men de gångerna kände jag mig så liten och svag som tillslut låg där tyst med tårar rinnande nerför kinderna. Det är också de här upplevelserna som varit svårast för mig att prata om då jag tänkt att det ju inte är så farligt, att det säkert var mitt fel för att jag slutade kämpa emot och inte slutade ligga med honom direkt efter första gången.

Jag var 18 år och efter åratal av mobbning klara jag helt enkelt inte mera av det. Så jag försökte ta mitt liv genom överdosering. Men överlevde pga att jag lades in på sjukhus på avgiftning. När folk började märka att nå var fel med mig. Nu var det också första gången någon tog min depression på allvar. Jag blev sjukskriven och avslutade kontakten till alla som tidigare gjort mig illa. Alla utom min närmaste familj och en manlig vän.

Länge var det bra mellan oss också och jag kan inte neka att jag hade gått med på att han tog på mig flera av gångerna han var hos mig. Ofta sa jag först nej då jag var rädd att nån skulle märka oss genom att jag bodde hemma.

Men gång var det även min idé att vi kunde ha samlag då vi var helt ensamma i huset. Men det gick lite som det gick den gången. Han var nervös för de var hans första gång men sånt händer. ”Nu var det testat” tänkte jag å så var det. Vi var vänner å fortsatte vara de som inget hade hänt.

Men så några månader senare då han kom till mig och vi umgicks började han smeka mig. Jag sa att jag mår jättedåligt. Så han tröstade mig och smekte mig. Till sist säger han ”kan int vi prova knulla en gång till”. Jag sa nej jag vill int och jag orkar inte. Så sa han men ”får jag lite pulla dig så kanske du slappnar av å börjar må bättre” Nåja han får väl göra det tyckte jag men inget mer inget samlag och jag vill int runka av honom heller. Efter att ha fått mig ”våt” började han dock tjata på att han ”ville stoppa in den” jag sa gång på gång nej men han fortsatte tjata. Tillsist orkade jag inte mera tjata emot så jag lät honom knulla mig mot min vilja. Jag låg stel som en pinne medan han var på mig. De kändes så hämskt. Jag mådde så dåligt och ville bara dö i stunden. Jag mins jag låg och stirrade in i min tv under hela ”akten”. När han var ”klar” flög jag upp klädde på mig. Hämtade en handduk åt honom och torkade av hans svettiga ansikte. Så att ingen som var hemma skulle veta vad som hänt. Sen for han.

Jag lämnade sedan honom ett meddelande och förklarade att vår vänskap av över nu. Att jag mår så fruktansvärt dåligt av att han inte kunde godta mina nej och fortsatte tjata då han vet att jag är en svag person i mig själv.

I två år hade vi ingen kontakt alls. Han hade svarat på mitt meddelande och försökt be om ursäkt. Men jag kunde inte godta den. Men när lite på två år hade gått fick jag ett meddelande av honom. Till först tänkte jag inte svara men efter nån dag svarade jag i alla fall.

Vi träffades och diskuterade. Han hade aldrig själv heller kunnat gå vidare från det han gjort mot mig och han hade kommit till en sådan punkt att han inte mera brydde sig om sitt eget liv. Enda som var viktigt för honom var att jag skulle må bra och att jag se till att ingen mer skadar mig. Hans vänner hade sagt under de två år vi inte hade kontakt att han måste gå vidare men det klara han inte av. För han mådde så dåligt av de han gjort mig mig som han var så kär i. Hur hände han kunna göra nå sådant mot mig. Jag förlåt honom och vi börja dejta, idag är han min sambo.

Han skulle aldrig komma på tanken att tvinga mig till sex mer. Han är en underbar pojkvän och idag älskar vi verkligen varan.

Hänt är hänt, det kan ingen ändra. Men han har verkligen bevisat sin kärlek till mig och jag ångrar inte en dag att jag vågade ta upp kontakten med honom tillbaka.

Vid sidan om mina studier har jag jobbat på restauranger. En gång serverade jag för en grupp män som alla var runt 60 år. Det kändes, som alltid med sådana grupper, smått obehagligt att ta emot dem. Speciellt då jag skulle ha hand om dem ensam. De var cirka tjugo stycken. En av dem var lite påverkad redan från början, och han beställde hela tiden mera dricka. Jag försökte undvika honom så gott jag kunde, men alltid ropade han efter mig. Jag kom med en öl, och plötsligt lade han handen på min rumpa. Först fattade jag inte, tänkte såklart att det var ett misstag, som servitris får man ju tåla närkontakt med främlingar. Men när han inte direkt tog bort den och jag förstod att det var avsiktligt, kände jag en våg av ilska i min kropp, tänkte att vad fan håller han på med? Sade något i stil med ett nej och att det där inte var okej. Han lade upp händerna som ett “jag gjorde inget” och flinade. Jag darrade och kollade mig runt omkring i kabinetten, sökte efter stöd med blicken. Till min förvåning (eller kanske bara besvikelse) var det ingen som backade mig, alla satt knäpptysta och vred på sig, nu hade det ju blivit obekväm stämning… Det kändes så himla pinsamt, också denna gång HANS skam, som jag fick på mig, och DERAS ansvar, som jag fick ta.

1. Ett tråkigt minne som ca 13-14 åring; Nån bekant till min pappa som ofta dykte upp på gården och hade små ärenden då och då. Ibland så skulle det drickas kaffe på terassen och jag satt med med ett saftglas. Kände hur hans blickar brände på mej!

Senare så började denhär mannen ta kontakt via ett chattforum och skrev otroligt opassande saker till mej gång på gång. Om utseende och kroppslig utveckling. Fick starkt obehag av mannen. Blockade personen på forumet. Berättade för pappa att jag inte ville att han kom hit och min pappa trodde inte på mej – för han va ju så trevlig och rolig att hänga med! Min egen far trodde att jag ljög, som ~12 åring blev mitt problem förminskat av den som ska skydda mej mest och jag lämnar mej tron om att jag förstorat saken!

2. En kvinnlig släkting skulle på fest och visste att jag var duktig på att göra manikyr.  Och jag ställde upp, jag fick till och med en liten slant som tack. Efteråt fick jag meddelande på facebook av hennes man som tyckte att hans fru hade fått så fina naglar, så han ville veta gör andra behandlingar mot betalning? – Kanske en massage? Jag svarade att jag inte gör sådant och att det är bara naglar som gäller för mej. Han blev aningen sur och började fråga otrevliga saker ang. min syn på sex före äktenskap i och med att jag tillhör en kristen familj? Och om jag tänkte ha sex innan äktenskap? Jag svarade att han inte har med saken att göra. Han var väldigt noga med att förklara att det är idiotiskt att vänta, och att han kommer nog låta sin lilla dotter göra vad hon vill! -Jag var i tidiga tonåren! Usch!

Jag hade just fyllt tolv. Storebrors 17-18 -åriga kompis hade givit komplimanger om mitt utseende i flera dagar och jag skrev stolt om det i min dagbok. En dag satt han handen mellan mina ben och gnuggade sin hand mot mitt kön genom byxorna en lång stund. Förstod inte då att det han gjorde var fel, utan blev smickrad och gjorde inget motstånd. Nästa dag kom skammen. Rev ut dagbokssidorna där jag tidigare skrivit om hans beundran och skämdes över mig själv. Berättade aldrig om händelsen för någon annan.

Som ca 13-åring deltog jag i en kryssning med en idrottsförening. Då jag satt i båtens bubbelpool, kände jag plötsligt en fot i mitt skrev. Drog mig snabbt undan och såg att foten tillhörde den myndiga och smått berusade hjälptränaren, som flinade mot mig. Han försökte på nytt, men jag gled undan i poolen. Berättade aldrig om händelsen för någon annan.

I högstadiet var fult språk vardag. Det var mest en kille i klassen som så gott som varje dag kallade nån i klassen för hora, kommenterade flickornas bröst, klämde på rumpan etc. Lärarna tyckte nog han var jobbig överlag, men kommer inte ihåg att de skulle ha tagit tag i språket eller kletandet och det var aldrig nån lärare som nånsin skulle ha frågat oss flickor hur vi mådde eller sagt att vi inte behöver tåla sånt skit, att det inte är okej att någon talar till eller rör oss på det sättet. Berättade aldrig för nån lärare om trakasserierna (fast jag nog tror att de märkte dem ändå) och inte heller hemma.

Som tonåring och ung vuxen har jag liftat två gånger. Eller nåja, jag liftade ju inte, utan bilarna stannade då jag gick och chaufförerna övertalade mig att stiga in pga. ösregnet. Båda gångerna slutade skjutsen med att mannen satt sin ena hand mellan mina ben utan lov, både främligen och också den halvbekanta chauffören som så var 26 år medan jag var 16 år. Tack och lov att inget allvarligare hände, de slutade då jag sade att det inte var ok. Berättade aldrig om händelsen för någon, skämdes över att jag varit så dum att jag liftat.

Under studietiden fick jag frågan av en äldre man på en bar hur mycket jag tar betalt för sex. Blev helt paff och grubblade för mig själv efteråt om jag klätt mig fel på nåt sätt.

På första arbetsplatsen hade jag en manlig chef som kommenterade min kollegas klädsel åt mig, att kollegan inte tas på allvar om hon klär sig så utmanande. Nästa dag sa han att jag inte ska ta det så bokstavligt då jag av en slump hade satt på mig en polotröja. Chefen flyttade till en annan avdelning inom bolaget strax efter detta och direkt efter det så meddelade jag börsbolagets personalchef per e-post om det som ex-chefen sagt åt mig och mycket annat han hade sagt som inte var ok. Hon svarade aldrig. Blev till slut så arg över tystnaden att jag marscherade till VD:n och skällde ut både min ex-chef och personalchefen. Han lyssnade men jag vet fortfarande inte om han eller personalchefen gjorde nåt åt saken eller inte. Ex-chefen kan alltså eventuellt ha fortsatt sitt dåliga beteende i nästa position inom bolaget.

Har också andra erfarenheter, som jag inte vill gå in på här. Det som slår mig som vuxen är skammen jag känt och att jag hållit nästan allt som hänt mig för mig själv. Ingen lärde mig som barn vad som inte är okej och att man ska säga emot och berätta för någon vuxen om man blir antastad.

Det är skrämmande att de flesta av de trakasserier jag själv upplevt har hänt under min barndom, ungdom och som ung vuxen. Som mamma oroar det mig. Det gör mig ledsen att mina egna tonårsflickor berättat att de fått dickpics skickade till sina telefoner och blivit kallade hora i högstadiet. Det verkar inte ha blivit bättre sedan 80-talet, men åtminstone är det trösterikt att skolan åtminstone verkar försöka ta tag i händelserna.

Jag önskar att detta initiativ leder till mer medvetenhet och satsningar på attitydfostran. Tack!

I lågstadiet utvecklades mina bröst tidigt, och jag fick ofta kommentarer om dem. Pojkarna jämförde flickornas bröststorlekar. Under en gymnastiktimme ”juckade” en pojke bakom mig när jag tänjde och sade att jag var ”sexigare utan glasögon” som jag inte använde på gymnastiktimmarna.

I högstadiet fick jag höra sarkastiska kommentarer att jag hade en ”snygg reve” osv. På sjunde klassen klämde en av nians pojkar på min rumpa när vi skulle gå in från en rast. Det spreds rykten om mig, att jag hånglat med folk i korridorerna, trappuppgångarna, att jag ”gjort saker” med manliga lärare bara för att jag klarade mig bra i skolan…

Under hela min skoltid hade jag aldrig en pojkvän. Jag gick aldrig på fester heller, för jag var alltid utanför- något som kanske vid närmare eftertanke räddat mig från värre saker.

Som 17-åring började jag sommarjobba inom kundservice, så jag träffade främmande män varje dag. Det tog inte länge innan jag började få kommentarer som ”skulle du inte vilja följa med mig hem?” ”Jag är öppen för sex med vemsomhelst” och ”vilken sorts service kan du erbjuda ;)”… så gott som varje dag. Några tafsade och ”masserade” mig också. Värst var en man på närmare 50 år som tafsade på mig, kysste mig mot min vilja och satte handen i trosorna på mig och ett finger inuti mig. Medan jag var på jobb. Jag skakade och mådde illa när jag kom hem den kvällen. Funderade på att anmäla honom men han är en som bor i samma kommun där ”alla känner alla”, så jag vågade inte. Undviker honom som pesten nuförtiden.

På Twitter blev jag bekant med en man som är så att säga ”tvstä tuttu” på finlandssvenskt håll, men tänker inte nämna namn. Hursomhelst, så kommenterade jag på nåt av hans inlägg, han följde mig tillbaka och skickade ett privat meddelande. Han verkade trevlig och vettig och ville bjuda mig på kaffe. ”Ha säkert vill du” tänkte jag och gick med på att träffas på ett café på stan. Han dök ändå upp och var väldigt trevlig – jag var dessutom i den tron att han var gift, vilket är den ”officiella storyn” som media har- men inget hände. Efter att vi träffats blev hans meddelanden flörtigare, och jag försökte avvisa honom sakligt, tog upp hans fru och då berättade han att de varit skilda sen två år tillbaka men att han inte vill att jag säger nåt åt någon, och att han ville bara ha sex med mig. Wow, rakt på sak. Sådär bara. Jag fick ett sånt obehag för honom och slutade svara.

För ett par veckor sedan skrev han på twitter något om jämställda löner och hur kvinnor bör skärpa sig för att få lika mycket betalt som män. Enda jag svarade med var en GIF av en kvinna som rullar med ögonen. Nästan genast plingade det i min telefon att han skickat ett privat meddelande. Jag var enligt honom ”en uppstudsig jänta som behöver smiskas”. Ja, jag borde kanske inte svarat, men jag var irriterad och lät mig provoceras och tänkte säga ifrån på skarpen en gång för alla. Jag sa att jag inte var intresserad av honom alls, men han gav sig inte. Jag sade att jag har en pojkvän, han fortsatte med ”han behöver inte veta”. Jag sade att jag inte tänker vara otrogen mot min pojkvän, han sa att jag borde prova andra män innan jag binder fast mig vid en för resten av livet, och att han visste att jag ville ha honom. Han sade sedan vad han vill göra med mig. I detalj. 50 shades of Grey är ingenting i jämföresle med skiten han tände på. Han berättade att han satt och runkade, och att jag också fick ”lov att smeka mig själv”. Vid det här skedet började jag bli riktigt förbannad, och jag sade att jag är nöjd med min pojkvän och att jag inte vill. Han sade att jag bara intalade mig själv att jag var lycklig, men att jag aldrig kunde bli lycklig om jag inte knullade honom. I mitt sista meddelande till honom skrev jag:  ”Är du trög eller? Jag vill inte ha dig, jag vill inte ha sex med dig, jag vill inte bli smiskad av dig. Inte nu. Inte sen. Inte någonsin!” varefter jag blockade honom.

När jag var 15 blev jag tillsammans med en kille som umgicks i samma kompiskretsar. Vi hade bara dejtat i några veckor när jag förlorade oskulden. Jag kände press från alla håll att förlora den även fast jag inte alls var redo. Jag var inte bekväm i min egen kropp och hade en period av självskadebeteende. Alltså skämdes jag över hur jag såg ut. Jag var även ännu mindre bekväm i att röra honom sexuellt.

Vi hade bara haft sex några gånger då vi gjorde slut och han blev tillsammans med sitt ex igen. Direkt började han säga åt folk att jag var skit i sängen och att jag inte rakade mig där nere. Han hade även kommenterat det åt mig, ”om du rakar busken så rakar jag mitt skägg”. Jag övervägde det men under den korta tid vi var tillsammans hann jag aldrig. Jag fick höra det han sade om mig av en kompis och jag minns hur jag svalde gråten i halsen. Om jag minns rätt så rakade jag mig samma kväll.

Än i dag så är jag obekväm av att vara intim med någon om jag inte är nyrakad och det gör mig så frustrerad hur mycket det påverkat mitt tonårsliv.

Men det jag har svårt att skriva om är händelsen som hände i våras, eftersom att såren är så färska. Jag hade en pojkkompis som jag ofta festade med och vi hade även en historia av dejting före vi blev vänner. Det var en totalt normal lördagskväll. Förfest hos honom och sedan ut på krog. I baren blev vi lite flörtiga och hånglade lite, vilket jag tyckte var skoj, men jag ville inget mer eftersom att jag hade distansförhållande med min pojkvän vilket kanske gjorde hångel okej men inget mer än så.

Jag for ändå till honom för att sova eftersom han bodde nära och vi var ju vänner, jag hade sovit där förr när jag inte velat betala skjuts hem så tänkte att det inte skulle vara nån big deal. jag lägger mig i sängen medans han går på WC. Här har jag ofta tänkt på att ”men jag skulle tagit soffan, eller låtit klänningen vara på”, men det borde väl inte spela någon roll.

Jag var trött, full och skulle säkert somna vilken sekund som helst. Han börjar då kyssas och tafsa på mig allt mer. Jag säger åt honom så många gånger ”nej” ”snälla sluta” ”nej, vi kan int gö dehä” ”vi e bara vänner” ”ja vill inte”. I efterhand förklarade han åt mig att han trodde mina nej betydde att det är fel för att jag hade pojkvän, inte det att jag inte ville ha sex. Hans tafsande fortsatte tills jag började gråta och jag gav upp att försöka säga till. Jag frös fast och hade inte mod att knuffa undan honom även fast han inte alls var våldsam, jag antar att det var för att han var en av mina bästa vänner och jag litade verkligen på honom, så jag förstod inte riktigt vad som hände.

Tillslut frågade han mig ifall jag ville ”göra det” och jag svarade ”mhm” vilket bidrog till att han sprang efter en kondom. Jag var alldeles stilla och bara grät, jag tänkte bara för mig själv att jag vill att han skulle komma så att han skulle sluta röra mig eftersom att jag då gett upp och såg ingen annan utväg. Vi hade sex och jag grät hela den tiden. Dagen efter sade han att han trodde mina snyftningar varit stön. Jag sade även till honom efteråt att det var inta bara hans fel eftersom jag tänkte att det inte räknades som våldtäkt när jag ändå sagt ”ja”.

Efter att han somnat sprang jag in på vessan och försökte panikslaget hitta någon som skulle svara och plocka upp mig. En av mina bästa vänner plockade upp mig och jag panikgrät säkert 3h i sträck.

Det värsta är att jag var nästan beredd att förlåta honom men blev sedan nästan mer arg efter händelsen eftersom att han försökte manipulera mig och utnyttja min snällhet och verkade bara bry sig i att rädda sitt eget rykte. Man jag nästan hatar mig själv ibland när jag kommer på mig själv ”att sakna” den vänskapen vi hade, fast han var ett sånt svin och jag vet han knappast känt nån vidare ånger eftersom han förnekat hela situationen.

I yrkestiden så blev jag våldtagen på en hemmafest av två killar…  Först hade jag nog med min tillåtelse sex med en kille, plötsligt var de två och jag ville inte mer, sa emot å kämpa med de fortsatte… Jag kände mig så värdelös efter.. De tog makten över min kropp.

Jag anmälde aldrig. Skammen var mycket större. De var min goda väns bra vänner.

I skolan så mötts jag av att både flickor och pojkar som kastar 5 cent efter mig, det var så förnedrande.. jag gick till mitt rum på internatet, på min dörr hade nån rispat  ”hora” och ”5 cent.”

Min självkänsla kollapsade.

Jag försökte prata med både kurator och psykolog.. ”De är ju bara tonåringar, det går nog om före du gifter dig” psykologen ville medecinera mig, jag sa nej.

-Min expojkvän-

2008 var värsta året i mitt liv… Jag träffade min expoikvän som älskade mig så mycket att han misshandlade mig både fysiskt och psykiskt de åren vi var tillsammans.

Bl.a stoppade han ner mitt huvud i wc byttan… En gång när jag vägrade sex så tog han tag i köttkniven i ena handen å hans penis i andra handen å hotade att skära av sig kuken om jag inte har sex med honom.

(jag ångrar att jag stoppade honom)

—–

Ett starkt minne när vi är påväg hem från en fest 3.30 isch på natten till hans lägenhet så mitt i allt flippar han å ropar å springer ifrån mig. Jag, rädd att vara ensam, har ingenstans att ta vägen, gråter å får panikattack, ringer min kvinnliga vän och får komma dit å sova, när jag är utanför så rycks jag plötsligt in i garaget av honom och han tar tag i min hals å stryper mig så hårt och lyfter upp mig, det svartnar.. När jag vaknar är jag in i höghusets trappa med min väns pojkvän som hjälper mig upp. De ber mig att anmäla, jag gör inte det.

—–

Han jobbade delvis på båt, de veckorna han var borta tvingade han mig att vara hemma, han hade ”övervakning”, jag fick inte träffa mina ”horvänner” för att dom egentligen hatade mig, han hade ögon överallt.. När jag väl samlade mod och kraft och för en gångskull sa emot så sa han att han kommer att ta livet av sig. ”nu går ja upp på räcke” ”jag tar livet av mig nu” han lägger på luren, telefonen var av i 1 vecka!!!! Jag, totalt förstörd och kunde inte äta. Trodde han var död, tagit livet av sig pga mig.. Jag är värdelös…

Efter en vecka var han hemma som om inget hade hänt.. Vi pratade inte om det.

Det värsta var och är när han våldtog mig, jag visste inte det då men jag vet det nu. Vi var på fest och han gnällde efter sex, jag sa nej å jag var väldigt full å ville bara sova. Nästa morgon vakna jag naken…. Rummet var fullt med människor.. Skammen.. Vad har hänt.. Har alla sett på?? Det var så hemskt. Sedan visar det sig att jag är gravid. Den natten han våldtog mig gjorde de svinet mig gravid. Det var fruktansvärt hemskt.. Vi pratade om det och beslöt att göra abort.

En vecka efter att vi beslutat att göra abort så vänta vi på läkartiden..

Han är full.. Jag är med vänner i bilen, han kommer dit öppnar bildörren å drar mig ut ur bilen och släpar mig på marken. Sedan trycker han sina fingrar i nedre magen och ropar ”jävla hora” ”de är inte mitt barn” ”du har knullat andra” han slår mig i magen å trycker denna gång ännu hårdare… Alla ser på. Ingen stoppar honom. Jag ser min såkallade vän som vänder ryggen till och går in.

Det är svart.. Mitt minne sviker mig nu..

Idag-

Jag är inte rädd att vara ensam mer.

Då jag var 17 träffade jag en frånskild man på 34. Vårt förhållande var mitt första seriösa och jag trodde allt var som det skulle.

Jag hade inget intresse av sex med honom, jag var allmänt kärlekstörstande och i behov av bekräftelse. Vem som helst hade varit ok. Spände mig för det sexuella och försökte ibland avstyra det. Då fick jag en lektion i att män hela tiden ”producerar” vilket gör att de måste lätta på trycket, annars spricker de typ. Om inte jag vill hjälpa till finns det ju många i kö. Bara att välja.

Min man säger då dottern leker med min bh att en sån kommer du också att ha. Vi får bara hoppas på en större.

Min svärfar säger innan han går i bastun med svärmor att det är tur att det är dålig belysning där, då frun är så här gammal.

Min chef säger då han ser mina nudlar jag tänkte äta till lunch att de där sätter sig trevligt på rumpan.

Inte stora saker jämfört med andra berättelser, men också de visar vad som händer. Varje dag. Kunde gett massor av flera.

När jag var i dagisåldern flyttade min familj runt en hel del, så när jag var 5 år hamnade jag på ett nytt dagis på en ny ort där jag inte kände någon. Jag var en blygt och försiktigt barn som hade svårt att ta kontakt med andra, så jag brukade mest bara sitta för mig själv. Dagispersonalen verkade tycka att detta var problematiskt, och en dag var det en av dem som uppmuntrade (läs: tvingade) mig att leka med två pojkar. Jag tyckte inte om dessa pojkar, för de var av den stökiga sorten, men jag var en ”duktig flicka” och gjorde som jag blev tillsagd.

Av någon orsak var vi tre i ”kapprummet” där man hängde upp ytterkläderna och inte i salen med de andra barnen. Vi var alltså helt ensamma. Då frågade plötsligt den ena pojken: ”Får vi titta på din ’pimppi’?”. Jag brukade inte själv använda det ordet och hela frågan var så absurd att jag först inte förstod vad han menade. När han upprepade sig gick det upp ett ljus och jag blev förskräckt. Eftersom jag var så liten, visste jag ingenting om sexuella handlingar, men jag kände att det var något mycket fel med situationen och det kändes obehagligt att ens bli tillfrågad en sådan sak. Pojken godkände inte mitt vägrande, så han försökte slita av mig byxorna medan hans kompis höll i mig. Som tur var, resulterade detta i en hel del oljud, eftersom vi praktiskt taget brottades. Därför märkte några av de andra barnen och de kom för att se vad det var som hände. Jag minns att pojken som höll i mig vid något skede lade armen runt min hals, så jag klippte efter andan, och ett av barnen som såg på sade förskräckt: ”Han stryper henne!”.

Det tog inte länge innan dagispersonalen också märkte att något var på gång, så det slutade innan pojkarna fick som de ville. När personalen skulle reda ut ”varför vi bråkade”, reagerade jag som vilket offer för sexuellt våld som helst. Trots att de rakt frågade mig vad det var som hade hänt, kunde jag inte svara. Jag stod och rodnade och kunde inte få fram ett ord, för det som pojkarna hade velat var något tabu. Själva tanken att prata om könsdelar med en vuxen som inte var min förälder var helt otänktbar och JAG SKÄMDES, som om jag hade gjort något fel bara för att jag var i den situationen. Eftersom varken jag eller pojkarna berättade vad det hade handlat om och de andra barnet inget visste, blev det inga konsekvenser.

Vi flyttade igen till en ny ort inom ett år efter händelsen och jag minns inte vad någondera av pojkarna hette. Därför har jag ingen aning om jag har träffat dem senare i livet eller vad det blev av dem. Jag minns dock hela händelseförloppet i detalj, hur rummet såg ut och till och med vilka kläder jag hade på mig. Det tyder på att händelsen på något sätt gjorde intryck på mig, men jag kan inte säga om det påverkade mig som person eller min världsbild. Möjligtvis blev jag ännu mer misstänksam mot andra än jag var förut.

Jag tycker det är intressant på ett skrämmande sätt hur mycket detta som inträffade mellan femåringar liknar det som många är med om i äldre ålder. Offret vill inte gå med på ett obehagligt förslag, förövaren skiter blankt i offrets åsikt och offret känner sedan skam och vill därför inte berätta. Jag har också funderat på vad pojken själv kan ha varit med om för att som barn ha sådana idéer…