Månad: september 2018

En av mina händelser sker när jag ”jobbar” tillbaks styrka och smidighet i mina brutna ryggkotor. Jag går till en fysioterapeut som är väl känd och mycket omtyckt.

Allt går bra och tycker han är mycket bra och har förtroende för honom så när han säger att kanske det är enklare ifall vi inte knäpper bhn mellan mage&rygg svängarna är det inget konstigt för jag har ju en handduk att dra över brösten.

Men handduken glider bara lägre och lägre ner för varje gång och kommentarer som ”dom e så stora…” börjar komma.

Tränar mina inre magmuskler långt ner i magen så han har sina fingrar just på troskanten för att känna att jag jobbar med rätt muskel, men där hålls de inte riktigt länge.

Så handduken börjar ”glömmas” bort och fingrarna glider bara längre å längre ner i trosan. För jag är ju så fin och jag vill ju också det här, det ser han ju. Han ser ju hur kåt jag blir och såna kommentarer börjar komma.

Jag blir så ”paff” å när jag går därifrån känner jag mig smutsig men framförallt förvirrad och vad va det som just hände?!

14 år gammal och lockad till en främmande säkert 20 år äldre mans lägenhet. För att ”dricka te och diskutera”. Och jag hade tråkigt och hängde med, inga varningsklockor ringde fast han tidigare frågat om jag var ”neitsyt” (nej, jag är vattuman ju, var mitt svar). Insåg hans intentioner först i lägenheten, då han fällde mig på sängen. Efter vad som kändes som en evighet lyckade jag lirka bort mig ur situationen, han använde inget våld och någon våldtäkt blev det aldrig tur nog fullt ut. Men månader av äcklan följde mig och minnet av honom då han runkade av i sitt kök efteråt medan jag klädde på mig. Anmälde aldrig honom, kände mig medskyldig och ville bara glömma.

Under studietiden jobbade jag på en ungdomsgård och jag hade precis öppnat för dagen och stod i köket och kokade kaffe när en man kom in och frågade vad det är för ett ställe. Det hände ibland att människor kikade in med just den frågan. Jag svarade på frågan och då kom han fram till mig och klämde mig på rumpan och flinade. Jag slängde ut honom och fortsatte jobba. Igen ett exempel på hur normaliserat sexuella trakasserier är, då en främmande man kan stiga in på en arbetsplats och helt nonchalant ta på en kvinnas kropp.

Är kanske lite sent ut med att dela med mig något nu, men jag känner ändå ett behov och en vilja till att göra det.

En sådan ”liten” sak som att man går till en hamburgarrestaurang efter en kväll på bar. Det är fullt med folk så jag och min kompis sätter oss ned med några andra. Plötsligt känner jag hur någon börjar stryka mig nere på ryggen där min tröja inte täcker huden. Vänder mig om och ser en äldre man sitta och småle. Kände mig så äcklad av att denne okände satt och rörde mig, men jag var trött och orkade helt enkelt inte säga något åt honom. Jag förde bara bort hans arm för att sen behöva göra det igen och igen och igen.

Jag och min kompis åker på efterfest med ett par män. Jag var ganska full. Började hångla med den ena men sa redan här åt honom att jag inte vill ha sex med honom, bara hångla vilket han var okej med. Jag och min kompis skulle få sova över hos dessa så jag och mannen gick till ett sovrum och jag lade mig i sängen och sa godnatt. Men så var han på mig igen och motvilligt gick jag med på att hångla lite till. Sen ville jag inte mera och började vända bort huvudet åt sidan men han fortsatte och var fortfarande på mig och ”höll mig nere”? Sa åt honom att sluta men han slutade inte. Han upprepade bara mitt ”sluta” som om han trodde att jag inte menade det och att jag visst ville. Fastän jag var full och trött så minns jag hur jag använde all min kraft för att trycka bort honom med mina ben, men han slutade ändå inte. Här reagerade jag (och är så glad över att jag faktiskt reagerade) och smättade honom i ansiktet. Då först slutade han. Jag steg upp för att gå därifrån och så började han säga ”nog får du sova här, vart ska du?” vilket jag svarade argt på att ”hur tror du att ja ska kunna sova här då du ligger å försöker på mig fast ja int vill!?” Jag gick efter min kompis som var i ett annat rum och så for vi därifrån. Undras vad som hade hänt om inte hon var där.

Jag vill dela med mig, berätta, bidra men jag vet inte var jag ska börja. Det är ju hela tiden, överallt. Så många händelser, så många detaljer… Jag tar det som det kommer.

I högstadiet, jag blir upptryckt mot väggen, mot skåpen, fasthållen, händer på brösten, rumpan. Jag skrattar nervöst och säger ”men lägg av”, puttar bort, vet inte vad jag ska känna, det är ju bara på skoj. Jag får inte annars mycket uppmärksamhet, jag får nöja mig. Detta fortsätter, i olika former, under hela högstadiet. Jag börjar bli arg men om man säger ifrån på riktigt är man en bitterfitta, tråkig, inte värdig killarnas uppmärksamhet.

På krogen, skrev som trycks mot min rumpa, jag säger nej och knuffar med armbågen. Det fortsätter, jag vänder mig om och säger ”NEJ” och puttar bort, hårt. Men det fortsätter, varje kroghelg, varje gång man går ut.

På efterfesten… Jag vill inte ha sex men han tjatar, jag säger ”nej”, han lyssnar inte, jag säger ”jag vill inte”, han fortsätter ta på mig. Jag orkar inte kämpa emot fysiskt så jag ligger stilla och väntar. Låtsas som ingenting morgonen efter, vill inte vara jobbig. Detta fortsätter också, i många år, med många killar.

Pojkvänner som inte förstår varför jag har ett konstigt förhållande till sex. Som tycker det är jobbigt att jag ibland inte vill ha sex på en hel månad. De vet att jag är deprimerad och har varit så länge jag kan minnas. De vet om det mesta av min sexuella bakgrund. Men det är jobbigt att jag inte vill ligga ibland. Jag känner mig fel, sönder, värdelös, som att ingen kommer orka med mig. För att jag inte är psykiskt kapabel att vara sexuellt tillgänglig minst en gång i veckan. Detta fortsätter också, i många år, och det har inte slutat.

Utan att gå in i detaljer kan också jag ansluta mig till dem som blivit sexuellt trakasserad som barn, som tonåring, som ung vuxen. I olika miljöer. Senast överraskades jag på min arbetsplats av en gammal bekant som under ett möte härmade avsugning samtidigt som han hade fäst sin blick åå mig. Jag tyckte synd om honom. Stackars fula jävel. Jag sa det till honom.

Jag har nu bestämt mig för att dela en händelse ur mitt liv. Kanske för att förövaren är en finlandssvensk och åtminstone delvis, känd person. Vilket plågat mig i alla dessa år – att varför den här mannen fått skapa sig en karriär och bli ”stor” – fast han gjort det han gjort.

Jag var kanske 20 då. Var ute och drack på en bar med en manlig kompis. Han kände igen sin kompis och vi satt oss alla tillsammans. Vid något tillfälle åkte min kompis hem, jag blev kvar med kompisens kompis. Mer alkohol dracks. Vi tog oss hem till mig – jag var blåögd och tänkte, som med andra kompisar, vänner och halvbekanta, att den här människan kan väl också sova i min soffa. Vi satt oss och pratade i soffan och drack något mer. Det var sent.

Plötsligt var han över mig. Som om det var en självklarhet för honom att det var det som skulle ske. Jag minns inte så noga hur det gick till, men jag minns att jag mumlade något om att ”om du måste, så använd åtminstone kondom”, vilket han sedan visserligen gjorde.

Efteråt skulle han väl ta sig hem, eller var det kanske först på morgonen? Han frågade i varje fall varifrån spårvagnen gick. Jag förklarade. Sedan spydde han ner hela min toalett. På morgonen vaknade jag i ett tillstånd en bara kan föreställa sig som det var, såg min rödvinsröda nerspydda toalett, konstaterade i panik att jag försenat mig från jobbet, dit jag tog mig i alla hast.

Det som skadat mig mest är just det att han i sin bransch är en offentlig person. Jag såg honom på en finlandssvensk tillställning många år senare och sa åt min dåvarande partner att jag måste därifrån, för jag inte kan vistas i samma utrymme som våldtäktsmannen. Min partner förstod nog inte riktigt, för han stannade kvar och jag åkte hem ensam.

Jag har varit med om en massa skit i olika allvarlighetsgrader, men denna är nog den händelse som ärrat mig mest. För att han blivit ”någon”, fast han för mig inte är värd ett jävla skit.

Han sa att det var jag som inte accepterade hans kärlek. Att jag skulle bli älskad bara jag tillät det. Att det var Gud som fört oss samman.

Jag hade fått ett nytt kompisgäng och tillbringade största delen av fritiden med dem. Det visade sig att en av gänget kom från samma frikyrkliga miljö som jag – något som gjorde att vi hade mycket gemensamt. Att han dessutom var många år äldre än mig och respekterad inom min släkt gjorde mig trygg.

Den tidigare så trevliga mannen stod plötsligt bakom mig i köket. Han stack ner händerna i diskvattnet och började smeka mina händer. De andra satt i rummet bredvid. Jag stelnade till. Han viskade till mig: Visst är det här skönt? Jag stelnade till igen. Jag vågade aldrig säga något till min dåvarande pojkvän som befann sig 500 km ifrån mig. Jag gjorde istället klart för mannen i fråga att vi aldrig kommer att bli mera än vänner.

Under ytterligare veckor, kanske månader, ignorerade jag hans plötsliga kommentarer om mitt utseende. När han sedan började uppmuntra mig att göra slut med min pojkvän, började ringa om nätterna, började hota att komma hem till mig ”för att han vet var jag bor” försökte jag konfrontera honom. Han nekade allting han sagt, även om jag t.o.m hade meddelandebevis på den här tiden, och till slut fick han mig att tro att jag själv hittat på allting. Att jag kanske drömt. Var stressad. Behövde tagga ner lite.

Vid ett skede var jag och han hemma hos honom och filosoferade över livet. Plötsligt byter han samtalsämne. Sätter sig bredvid mig. För nära mig. Drar handen över mina lår, vandrar högre upp. Säger att han vet att vi båda är sexuella personer. Att han vill slicka mig. Jag fryser till is och grips sedan av panik. Han frågar om jag blir obekväm. Jag svarar att jag blir obekväm. Han ifrågasätter mig. Jag stiger upp. Säger att jag tänker gå hem. Han ställer sig framför dörren så att jag inte kommer ut. Skäller ut mig. Att jag måste lära mig att acceptera hans kärlek för mig. Att Gud vill att vi skall ha det bra. Att han blir ledsen över att jag känner mig rädd för honom. På något vis lyckas jag ta mig ur lägenheten. Han ringer upprepade gånger och hotar att komma hem till mig, för att han ”nog vet var jag bor”. Springer hem och är livrädd.

Jag flyr iväg på jullov och ignorerar telefonen. Ett par månader senare ser jag honom på krogen. Jag har träffat en ny kille och sitter och talar med honom när mannen i fråga sätter sig emellan oss och börjar närma sig mig. Jag signalerar i panik åt killen jag är där med. Vi reser oss för att gå när mannen knuffar till mitt sällskap. Vi går ut. Mannen ringer hela natten. Skickar meddelande efter meddelande att jag inte kan gå hem med en ”sådan kille”. Att han, som var fyra år äldre än mig, är en barnrumpa. Att jag behöver någon äldre. Någon äldre som han själv. Jag vågar inte sova, vågar inte gå hem. Stannar uppe till 7 på morgonen och tassar sedan hem. Ytterligare ett år senare kastar han kondomer på mig på krogen och frågar om jag träffat någon. Han ignorerar att han försökte sätta krokben på min nya kille.

Det går ytterligare två år innan jag förstod att det han gjorde var fel. Och hur fel det kan bli att växa upp i en miljö där man som kvinna inte har rätt till sin egen sexualitet. Där allting man gör kan ställas emot en. Där vissa synder är större än andra och resten ger man blanka fan i.

Jag har aldrig någonsin gjort något som detta. Öppnar mig aldrig på sociala media men det här upplever jag som så oerhört viktigt. Och jag har inspirerats och berörts av alla modiga kvinnor här. Sen hjälper det också lite att jag befinner mig så långt borta från Finland som man kan komma i princip.

Jag var 14 år, aldrig blivit kysst för att inte tala om att ha sex med någon. Jag hade nog säkert en längre tid upplevt att jag inte var så populär bland pojkar som mina jämnåriga vänner. Så när en kompis storebrors vän, som var 18-19 år gav mig extra mycket uppmärksamhet på en förfest sög jag åt mig av den som en svamp. Jag hade nog inget intresse eller kände någon större attraktion för typen. Var bara smickrad och ville bli sedd. Så jag sög också åt mig av det tillfälliga självförtroende som alkoholen hade att erbjuda. Och jag blev full… riktigt full.

På väg in till stan gick vi alla först tillsammans men sedan hamnade jag och killen på efterkälke. Jag minns att vi började hångla. Jag var så full att jag ramlade omkull. Han lyckades övertala mig att vi skulle ta en omväg till stan, via en park. Där fanns ett lämpligt buskage… detaljerna får utebli denna gång. Kanske gör det fortfarande för ont och mycket förblev där också där på det fuktiga gräset och drunknade i fylledimman. En sak minns jag och det var att jag spydde mellan akten men det var tydligen ändå ok att fortsätta. Minns är de gröna fläckarna från gräset dagen efter i mina trosor och då jag inte visste vad jag skulle göra med dem.

Jag har också tagit på mig skulden för händelserna eftersom jag inte minns att jag skulle ha protesterat. Men jag vet också att jag saknade totalt omdömesförmåga den kvällen.

Händelserna har nog kastat en skugga på mitt förhållande till de manliga könet och också på förväntningar gällande sex. Har nog aldrig egentligen ifrågasatt om jag vill eller inte.