Det finlandssvenska familjehelvetet med en tafsande pappa och en mamma som tittar bort. En pappa som med händerna kollar, hur mycket brösten har vuxit och som ber sin 12-åriga dotter visa brösten åt hans fulla kompisar. Som kommenterar min kropp, min mens, mitt utseende. Farbror A som på släktkalasen alltid kommer för nära med en hand som slinker in under blusen. ”Du ska vara snäll mot farbror A”, säger mamma. Eller matematikläraren som kommer alldeles för nära med sina putande byxor då han ska förklara någonting. Jag minns mycket litet av min barndom, några glimtar bara, men jag ville vara pojke. Gömde knoppande bröst under bulsiga skjortor och försökte riva bort bröstvårtorna. Pappa skulle ha koll på allt jag gjorde, vem jag träffade och han låste ofta in mej. När jag flyttade bort hemifrån för att studera ringde han varje kväll och ville veta vad jag gjorde. Han talade illa om mina vänner och kallade mej hora då han hade fått höra att jag hade pojkvän. Hade penetrerande sex första gången som 20-åring med en snäll och förstående pojkvän för det hade inte lyckats tidigare pga vaginism.
Några lyckliga år med studier, jobb men sedan började följande familjehelvete. En man som ansåg sig ha rätt till min kropp precis då han ville. Som ideligen kom hem full och stack fingrarna i mej, äcklig och stinkande. Jag ville inte skrika och väcka barnen. Jag märkte att han var mycket intresserad av barnens (flickor) könsorgan redan då de var små. Han bytte gärna blöjor och ibland petade han på dem så länge att jag sa till. ”Men du ville ju att jag också ska byta blöjor”. Av någon anledning som jag då inte visste vågade jag inte lämna flickorna ensamma med honom. Men när flickorna var 4 och 6 år kom jag på honom med flickorna i bastun på landet, de lekte bara ”läkarleken” sa flickorna. Då jag konfronterade min man sa han ”eget fel när du är så kall”. Jag flyttade genast bort med flickorna och lyckdes hindra hans umgängesrätt med flickorna.
Dethär har liksom präglat hela mitt senare liv. Litar inte på män, undviker kontakt utom i sakliga sammanhang på jobbet osv. Lever med en hund och är stolt över att mina flickor som båda klarat sig bra har i livet.