Month: oktober 2018

1. Jag och min första pojkvän låg och grovhånglade vid hans pool. Vi hade just varit i bastun och simmat så vi hade bara badkläder på oss. Han var hård och tryckte sig mot mig, men jag hade inget problem med det. Men så när han är över mig, och jag plötsligt tittar upp, har han dragit av sig simbyxorna och jag såg för första gången ett pulserande, manligt organ framför mig. Jag frågar vad fan han gör och han klär snabbt på sig, ber om ursäkt och säger att det var vad han trodde jag ville. Förhållandet tog slut av orelaterade orsaker ett par månader senare.

2. Utav respekt, som jag fortfarande har för denna man, vill jag inte avslöja för mycket om vårt förhållande och vill aldrig att hans identitet kommer ut. Han var min första, och min första kärlek. Jag var i skolålder, och han var tio år äldre än mig. Jag gick efter honom, inte åt andra hållet. Jag har alltid tyckt om äldre. Han brände många broar för att få vara med mig. Vi gjorde slut på grund av andra människors åsikter och det krossade mitt hjärta.

På senare tiden har jag dock börjat fundera över hur hälsosamt det egentligen var. Han var porrberoende. Jag är ALLT för legalisering av all porr (då det är myndiga människor emellan) och rätten att låta myndiga människor arbeta i den industrin men jag måste säga att de flikarna jag öppnade på hans dator… jag kan aldrig få de där äckliga minnesbilderna ur mitt huvud. Allt medan jag sitter på hans famn, han grabbar tag i mina bröst och säger hur skönt det skulle vara om jag var på p-piller så han bara kunde ta mig nu. Med mitt lov blev jag också filmad flera gånger, bland annat då han kom på mitt ansikte tills jag slutade få luft, piskade mig och tog mig med ögonbindel då jag inte hade någon aning om vad han tänkte göra åt mig (filmer som han år senare berättar att han ännu onanerar till). Han lade ribban för vad jag över åren lät män göra åt mig, och bad dem göra åt mig för att jag trodde det var alldeles normalt, att det var totalt okej om jag kved eller grät av smärta och att det var mannens njutning som räknades i sovrummet. Det har varit svårt för mig att växa upp och inse hur fel jag hade.

Jag är 18 år och går ut på terass med min betydligt äldre bror, några av hans vänner är också ute och hänger med oss. Hans kompis är 32, sambo med barn. Jag går in för att beställa dricka i baren, jag är rejält berusad, brorsans 14 år äldre kompis följer efter mig, drar ner mig under ett bord och vi hånglar. Jag gör inte motstånd, förstår knappt vad som händer, det är en så absurd situation att min brorsas kompis gör så här (har träffat honom förr via brorsan) så jag inte ens ifrågasätter det. När alla går hem börjar han tjata om att vi ska ta in på hotell, (min bror hade gått hem tidigare) jag säger nej för att han är upptagen och har barn, han tjatar och tjatar, jag vägrar. Han blir arg, skitsur, stormar iväg och lämnar mig ensam på en parkbänk mitt i natten för att jag inte släppte till.

Jag är 19 år och träffar en kille på krogen, han är från annan ort och åker hem nästa morgon. Han är snygg tycker jag och jag beslutar mig för att nu vill jag nog ha mitt första one-night stand. Så långt är allt väl och jag är med på vad som sker, jag är förutseende och har kondom som vi använder, till först i alla fall. I nåt skede medan vi har sex vill han ha sex bakifrån och jag är så pass berusad så jag märker inte att han i smyg tar kondomen av sig i samband med det. Direkt efteråt märker jag självklart och börjar ilsket fråga var kondomen är?! Var tog den vägen?! vad har han gjort? Han skrattar bara och säger att jag ska lugna ner mig allt är lugnt lilla gumman. Vi byter inte telefonnummer, fb finns inte på den tiden. Några veckor senare börjar jag kräkas om morgnarna. Jag måste göra en abort. Det visar sig att jag också fått Klamydia. Jag skämdes över detta nåt så VANSINNIGT i så många år, på sätt och vis gör jag det ännu. Iom att jag var med på själva sexet, att jag tog risken att ha ett one night stand med en okänd man, så kände jag att då fick jag skylla mig själv att jag råkade illa ut. Haft såna skamkänslor så jag under alla år fram tills nu endast berättat för tre personer, min mamma som följde mig till aborten och torkade mina tårar, min bästa vän och min man.

”Var ska jag börja?” Kommer ihåg när jag gick i 4an och en kille som jag var kompis med som gick i samma skola två årskurser över mig vilja ligga med mig men jag ville inte. Jag blev kallad hora av alla killar i sexan ett helt år tills dom började högstadiet. Och han skulle ha varit min vän. Minns en gång då vi spelade kula på skolgården, och jag vann ofta och mycket för att jag var duktig på det helt enkelt. En kille i sexan tyckte inte att det var okej att jag var bättre än han så han tryckte upp mig mot ett träd och ströp mig och hotade mig. Jag har blivit nedtryckt, upptryckt, äcklad, påtjatad till sex, stått och försökt gnugga bort skammen för att jag inte vilja ligga men blev illa tvungen ändå. Blivit påtafsad otaliga gånger, fått min heder försvarad av en kille som såg att två andra höll på med mig och min kompis.

Men ändå, om man kollar på stora bilden. Så finns det så många bra historier, träffat killar som tycker att det är viktigare att jag får orgasm än dom, att tjatsex är inget de ens uttrycker. Att jag är inte tråkig eller en hora för att jag inte vill ligga. Och så länge det finns speciellt män som visar andra män att det aldrig är okej så går det åt rätt håll.

Att vara lesbisk är förresten inget skydd mot trakasserier. Otaliga är gångerna på baren när nån slemgubbe har trängt sig på och frågat om han kan sätta sig ner. Om man säger nej jag vill sitta ifred med min flickvän kommer 9 av tio gånger endera repliken ”får jag vara med, eller så kan jag bara titta på när ni har sex” eller ”du behöver bara bli knullad av en redig karl så går det om”. Undviker benämningen mansgris, för forskningen har visat att grisar är mycket intelligenta.

Jag var 15 år. Det var en iskall vinter och jag och min kompis drack alkohol ute på gatan för vi hade ingen annanstans att vara. Vi vandrade mellan McDonalds och torget, drack och hade kul.

Det var verkligen en jättekall vinter och jag minns att jag bar flera par leggings ovanpå varandra, även två stycken hupparin + dunjackan ovanpå. Halsduk, mössa och vantar. Långt ifrån en ”vågad” klädsel.

Plötsligt är min kompis borta och en gammal klasskamrat och hans 5-6 stycken vänner går runt mig på en parkering. De tar tag i mig och försöker kyssa och hångla med mig. När jag gör motstånd börjar de hålla fast mig. Även om jag försöker slå och sparka så hårt jag kan så är de för många och för starka. De tar på mig mellan benen och söker sig in under mina säkert 4 par leggings. Jag börjar ropa på hjälp och ser en annan kompis en bit bort. När hon närmar sig ger killarna upp och går därifrån.

Jag va kanske 14 eller 15 och full. Vaknade dagen efter och en kille hade haft sex med mig.

Jag va 16 och en man stannade mig på gatan och sade att jag var så vacker så han älskade mig. Jag skyndade vidare och plötsligt körde han upp bredvid mig och körde bredvid. Jag valde att cykla genom skogen där han inte kunde köra. Nån vecka senare ringde han mig, då han lyckats ta reda på vad jag hette.

Jag har jobbat i restaurangbranschen större delen av mitt liv… Jag har behandlats som ett objekt, ett stycke kött, av både gäster och kollegor. Till den grad att jag under en tid såg mig själv med samma ögon.

Jag jobbade i bar och en äldre man, högt uppsatt i samhället, och hans respektive hängde ofta vid min bar. Tillslut frågade dom om jag ville vara med på trekant. Jag tackade vänligt men bestämt nej. När jag sedan va ute med vänner kom denna man bakifrån och greppade om mina bröst. Han fick en hård armbåge i revbenen… Hans flickvän tyckte att jag kunde dansa med henne även om hennes karl varit lite het på gröten!

Det finns så många minnen som jag helst skulle glömma men nu är det dags att öppna ögonen, dags att berätta!

Jag har själv kommit undan grava övergrepp (bara det vanliga kladdandet på gatan, krogen, blottarna och flåsarna), men jag skulle vilja ta upp de institutionaliserade övergrepp som förekom i samband med gulnäbbsintagningar då jag gick i gymnasiet. Själv valdes jag ut (som den fula, nördiga flickan) att vara en av de (andra fula, nördiga flickor) som stackars populära killar måste kyssa på scen (det var slutnumret). Och jag minns året efter, när en kille helt enkelt vägrade, och skrek om en tjej: Jag kysser inte henne, hon är så ful. Allt det här inför en publik på flera hundra människor, i gymnasiet i slutet av 80-talet. Innan jag läste alla berättelser här hade jag inte ens kommit att tänka på vilket övergrepp det var: skammen i att i egenskap av ful utsättas för tungkyssar på scen, inför publik.

För två somrar sen när jag promenerade runt ån. Så stod det en medelåldersman vid ett skjul längs med vägen. Han hade byxorna vid knävecket och rev på för fullt och onanerade. Min första instinkt var att snabbt komma bort! Men när jag kom hem så ångrade jag att jag inte hade skrikit eller skrämt honom… eller ringt polisen.

Otaliga olika situationer, men det värsta. Det är 10 år sedan. Jag hade precis tagit studenten och fått ett nytt jobb. På hösten skulle jag flytta utomlands. Jag och två tjejkompisar var ute på nattklubb och träffade två killar, vi var 19 år och de var några år äldre. En av killarna var finskspråkig, den andra en finlandssvensk studerande. Vi åkte på efterfest till en av killarna och de bjöd på en hel del alkohol. Redan i bilen på väg till efterfesten närmade sig den ena killen, den finlandssvenska, mig. Jag var inte intresserad och gjorde det klart. Minns att jag på efterfesten i lägenheten tänkte att jag inte tar av mig min tröja trots att det var varmt, så han bara inte skulle få något för sig (löjligt att jag tänkte så, men ändå, det har etsat sig i minnet). Mina två vänner åkte en efter en hem. Jag hade druckit så pass mycket att jag inte längre hade full koll på situationen, reagerade liksom i slow motion (eller var det chocken?). Mitt i allt bär den finlandssvenska killen mig in i sovrummet. Och våldtar mig. Den andra killen är i samma rum. Jag repeterar nej som ett mantra, nej och sluta. Men han ”hör mig inte”. Den andra killen säger ”ei se halu”, men gör inget för att ingripa. Jag vill slå, skrika, sparka, men jag kan inte göra något, jag är helt handlingsförlamad. I dag vet jag att det är normalt och att många reagerar så. Men då visste jag det inte och tänkte att vad skulle jag säga om jag polisanmälde – att jag inte ens försökte sparka honom/slå honom, jag bara låg där. Då han var klar samlade jag mina saker så snabbt jag bara kunde, och sprang ut. Jag kom hem och det första jag gjorde var att sätta alla mina kläder i tvättmaskinen och satt i duschen i timmar. Jag vågade inte berätta annat än åt mina närmaste vänner. Jag skämdes så oerhört mycket. Det går inte ens att beskriva den skammen. Ändå kallade jag mig redan då feminist och visste att det som hänt var fel, men ändå skylde jag på mig själv för att jag ”lät det hända”. Jag polisanmälde inte. Var för rädd, var inte tillräckligt stark. Den finlandssvenska aspekten var en stor faktor för mig. Tänk om han är någon familjebekants son, någons storebrorsas kompis osv. Och så var jag rädd för att polisen skulle bemöta mig på ett dömande sätt, och tänka just de värsta sakerna om mig som jag själv tänkte då (jasså du hade druckit, så du blev kvar ensam med två män du träffat samma kväll, så du gjorde inget fysiskt motstånd, osv). Jag som alltid varit ”så duktig” hade varit så dum att jag lät detta ske, tänkte jag då, jag skämdes och tänkte på hurdan besvikelse var. Så jag försökte förtränga det som hänt. Det gick inte. Vaknade kallsvettig om nätterna, fick flashbacks av situationen, tvivlade på mig själv, fick tillslut panikattacker och ångest. Först med hjälp av terapi har jag kunnat bearbeta det som hände.

Jag var 13-14 år, minns inte exakt. Var redan då 176 cm lång och smal och många tyckte att jag skulle bli modell. Var inte själv så intresserad av modellkarriären men min mamma såg en dag en annons i dagstidningen att en modellagentur skulle besöka vår stad och att de sökte nya modeller. Hon tyckte vi skulle besöka dem och jag tänkte att varför inte? Väl på plats var det tiotals tjejer, alla lika unga som mig. Vi fick en kölapp och blev sedan uppropade, en efter en. Till sist blev det min tur och jag fick gå in i ett rum tillsammans med min mamma. Där fick vi träffa en ung kille som skulle ”intervjua” mig och berätta lite om agenturen. Allt kändes bra och i slutet av intervjun ville han fota mig. Först med kläderna på, men sedan också i underkläder eftersom han enligt honom kunde få kunduppdrag där det var lite mer naket. Började då känna mig obekväm. Då han hade fotat klart tyckte han att han ville prata med mig i enrum, och bad min mamma gå ut ur rummet. Jag samtyckte och min mamma gick. Då tyckte han att jag även skulle ta av min bh, så han kunde se hur min kropp verkligen såg ut. Där stod jag, i princip naken förutom ett par trosor och var så utlämnad. Han hade ett så nöjt leende på läpparna. När jag började klä på mig igen så droppade han kommentaren att jag har en helt ”ok” kropp, men att jag bra kunde gå ner cirka 5 kilo. Och då kan jag tillägga att jag redan var underviktig, 5 kilo mindre och jag skulle se ut som ett skelett. Jag berättade aldrig åt mamma om vad som hade hänt och hon trodde nog aldrig att det hände något konstigt där, det såg ju så bra ut utifrån. De erbjöd mig jobb hos dem, men jag tackade nej.