På lågstadiet blev jag trakasserad av ett killgäng. En incident var då de låste in mig i ett rum och kände under mina kläder. Medan en annan kille höll dörren fast. När jag försökte få hjälp av klassläraren frågade hon bara ”gjorde du något tillbaka”. Eftersom jag blivit en aggressiv liten flicka på grund av andra erfarenheter hade jag självfallet skrikit och sparkat. ”Då kan vi inte hjälpa dig”, sa hon. Så vi gick till rektorn med mamma. Han var mer än villig att hjälpa mig. Men började ringa om kvällarna för att berätta att jag var hans favoritelev, hans stjärnelev. Så jag fick inte ta hans hjälp. Istället blev jag utan.