Min första pojkvän tjatade sig ofta till sex, och krävde att vi skulle testa nya grejer hela tiden trots att jag sa nej. För varje nej blev han surare och surare och det slutade varje gång med att jag gick med på det han krävde. Efteråt kände jag mig alltid illamående och smutsig. Han motiverade allting med att det han ville göra var normalt, man såg ju det i porr hela tiden, och att alla andra gör det. Jag var onormal som var så mån om min integritet. Att förövrigt ta min njutning i beaktande var aldrig viktigt, inte viktigt att vänta på att jag var våt och det var ok att jucka på hur hårt som helst trots att jag sa att vi måste ta det lugnare pga smärta. Fick istället höra klassikern ”förlåt, det är bara så skönt”.
Äldre manliga släktingar till mig har under hela min uppväxt kommenterat min och andra kvinnors kroppar. Om min mer i stilen: om du gör si eller så gillar män det, eller, du är snyggare si eller så, och oj du börjar ju bli kvinna osv. Om andra kvinnor, tex. bilder i (nyhets)tidningar: hennes rumpa skulle jag gärna sätta tänderna i osv. När jag kom i puberteten uppmärksammades mina bröst av gubbar som inför andra släktingar tog på mig och följde efter mig, då jag demonstrativt gick undan, och gjorde tafsrörelser i luften mot min bak och mina bröst. Ingen ingrep och jag visste inte vad jag skulle göra. Var väl ca 13. Andra gånger har en av dem utan att knacka ”råkat” komma in i rum där jag bytt om då han vetat om det. Samma gubbar kan inte ta släktens kvinnor på allvar, våra bedrifter och åsikter är aldrig nånting att prata om, allt vi gör och säger nedvärderas och förminskas. Vet också om att en av dem har betett sig aggressivt mot kvinnor. Som tur har jag besparats det.