Högstadiet är en tid då pojkar slog en på baken, försökte röra i och ta på brösten. Här kom bekräftelsebehovet fram, jag tyckte inte om det och ville inte, men samtidigt ville jag ju få uppmärksamheten för annars var jag ju ful/fet och annat som snurrar i en tonårshjärna..
Kom i kontakt med en äldre kille via en rad olika händelser, jag var 15 och han 21. Det började oskyldigt och vi hade kontakt via meddelanden, vi började sällskapa. Han var omtänksam och försiktig. Men under vårt förhållande ändrade det, jag fick biverkningar av p-pillren jag åt och var väldigt torr och hade ingen sexlust. Det var ju mitt fel, jag märkte hur han blev irriterad när jag drog mig undan för att det gjorde ont och började bita ihop. Låste ofta in mej i badrummet och grät för det bara brände i underlivet.
Den största förändringen kom då jag blev myndig och själv kunde gå på krog. Han blev svartsjuk, skrek på mej, sa inget till mej. Det tog slut därefter.
Jag var förstörd och mentalt sönder pga en misshandel av en annan man som skedde under det förhållandet, han var kring 40 och misshandlade mej psykiskt i ett års tid var jag utövade min hobby. En dag brast det och han slog mej i ansiktet, tyvärr inte tillräckligt hårt för det blev inga märken, så han blev aldrig dömd. Mitt ord mot hans. Polisen undrade om det kunde vara svartsjuka, om han ville ha mej. Minns hur han en gång fotograferade mej och en kompis utan lov..
Jag hamnade in i ett nytt förhållande med en jämnårig kille som psykiskt misshandlade mej. En av de mest förnedrade jag blev utsatt för var då han rev upp dörren till duschen där jag stod och skällde ner mej! Han hade tagit min telefon och läst alla mina gamla meddelanden som min första pojkvän hade skickat åt mej just efter att det tagit slut. Han skällde ut med för att någon annan saknade mej..
Jag fick inte träffa min bästa vän då hon hade dåligt inflytande på mej, var jag och utövade min hobby och det drog ut på tiden ringde han direkt, eller väntade och korsförhörde mig då jag kom dit. Och skällde ut mej. Hände flera gånger att han tvingade sig på mej, jag bara låg där och tittade bort. Han bara fortsatte, försökte kyssas men jag såg bort. Hur kan man fortsätta då?
Jag hade en stark mamma som såg hur illa jag mådde, som stöttade mej och fick mej att inse att det går inte.
Otaliga gånger det kommit påträngande män på krogarna som tar sej rätten att tafsa och klämma..
Skulle kunna skriva hur mycket som helst.. Finns mycket man varit med om som inte är okej, men samhället har indirekt sagt att så är det, det är okej. Det måste ske en ändring!