Jag älskar promenader och går ofta på promenader i ett naturområde i min hemtrakt. Det var en varm sommardag och jag gick ut för att gå min dagliga promenad. Jag hade gått en bit när jag började känna mig olustig. Den där äckliga känslan när man vet att någon iaktar en. Jag vände mig om och såg en man gå en bit bakom mig. Han slet inte blicken från mig. Jag kände mig som jag blivit utvald till bytesdjur. Jag blev kall. Jag hade tänkt gå in på en mindre stig men jag avvek de planerna. Jag fortsatte att gå en annan riktning. Mannen följde efter mig. Jag vek vid nästa vägskäl. Han följde mig. Jag vek åt motsatt håll vid nästa vägakäl. Han följde mig.
Jag blev rädd och visste jag behövde komma undan. Jag stannade vid ett par träd och låtsases kolla min telefon. Han stannade och stirrade. Jag väntade tills han vände sig bort. Jag såg min chans och sprang min väg, hela vägen hem.