Dag: 12 oktober 2018

Jag gick i lågstadiet, jag åkte på kryssning med min kompis och hennes pappas nya familj. Pappan blev väldigt full och daskade till mig på rumpan när vi var i hytten. Jag skrattade till men tyckte det var jätteobehagligt. Kände mig efter det alltid illa till mods då jag var hemma hos min kompis pappa.

På lågstadiet var jag ihop med en kille i klassen. På gymnastiktimmen ställde han sig bakom mig och satte armarna runt mig och klämde på mina då obefintliga bröst. Jag kommer ihåg att jag inte förstod vad han gjorde, men att det kändes obehagligt.

På högstadiet var jag väldigt uppmärksamhetssökande, att festa och att ha haft sex var något som gav en väldigt mycket uppmärksamhet, så det var vad jag gjorde. Jag fick mycket uppmärksamhet av killar eftersom jag var en tjej ”som gav” (gav sex). Killarna i skolan tafsade på mig, gav mig kåta blickar etc. Det var alltid obehagligt men jag gjorde allt för att få uppmärksamheten. Jag hade en pojkvän men eftersom det inte var så ”coolt” att vara tillsammans kallade vi varandra ”knullkompisar” istället. Han hade ofta väldigt långa naglar och han använde lössnus som fastnade under naglarna, han fingrade mig ofta under raster och dyl. utan att ha tvättat händerna. Jag kommer ihåg hur det rev till och sved i slidan när han penetrerade mig med sina fingrar, men jag bet ihop eftersom jag tänkte att det är såhär man ska göra om man vill vara populär. Jag hade ofta infektioner i mitt underliv. När vi hade sex hade vi sällan något ”förspel”, jag var aldrig våt och det tog alltid ont. Vi var båda väldigt unga och det sex vi visste var baserat på porrfilmer. Ingendera av oss visste alltså vad vi höll på med. Jag sade därför aldrig något om att det tog ont eftersom jag trodde det skulle vara så. Min ”knullkompis” var en ”good guy”, han frågade alltid om jag ville innan vi gjorde nåt, han ville också bara ha uppmärksamhet och bekräftelse precis som jag och detta var sättet vi båda fick det på. Jag skyller alltså inte på honom. Det är bara hemskt att det är så. Att barn och ungdomar inte blir lärda vad sex handlar om. Att killar inte blir lärda hur man skall behandla en tjej. Att tjejer inte vågar säga nej. Att sättet hur man blir en populär tjej i skolan är att vara en ”som ger”. Att kvinnan är ett sexualiserat kön.

Jag har funderat länge ifall jag ska komma ut med min historia. Efter att läst era berättelser, som tyvärr nog påminner mycket om min, har jag förstått att det är inte en unik händelse och att det int handlar om en person, utan att det är ett problem.

Jag har, precis som många andra, varit med om tafs i klubbar och kommentarer om min kropp. Minns hur en kille i högstadiet drog ner mina byxor framför alla och minns skammen jag kände. Jag simvakta på ett skriftskoleläger och pojkar 5 år yngre än mig kommenterade hur de vore sexigt ifall jag stod där med bara bikini. Minns hur en av pojkarna kom helt oväntat och krama mig bakifrån medan han tog på mitt bröst. Det här handlar om killar som var 14 år.

Blev ihop med mitt ex när jag var 18 år. Han var mitt första riktiga förhållande och vi var tillsammans i ca 6 månader. Jag minns att redan i början fanns det röda flaggor. Han kallade bla. kvinnor för horor och skämtade om övergrepp tillsammans med sina kompisar. Han var väldigt förnedrandande och kontrollerande och fick mig att känna att jag aldrig var tillräckligt bra, han tryckte ner mitt självförtroende tills jag mådde psykiskt dåligt.

Vi grälade mycket. Grälen kunde handla om vad som helst, men enligt honom var jag alltid den som hade gjort fel. Han slog mig aldrig men hotet fanns där varje gång han blev arg. Minns ett par gånger han skuffade mig så jag föll på marken. Det var mer frågan om psykiskt våld, ofta skrek han att jag är en hora och han önskar att han kunde slå mig etc. Jag lärde mig att gå på tårna runt honom, gå med på allt han ville för jag ville undvika gräl. Grälen slutade ofta med att han hotade att ta livet av sig och se till att alla sku få veta att det var mitt fel. Det var alltid jag som var fel, jag som fick stå på mina knän och be om förlåtelse. 

Men jag ifrågasatt aldrig vårt förhållande. Jag trodde att det var såhär ett förhållande skulle vara och han förstärkte denhär tanken.

Redan från första början krävde han sex flera gånger i dagen. Om jag inte gick med på det blev han rasande, sa att jag inte älskar honom och det slutade alltid med att han fick som han ville. Jag njöt aldrig, det tog mest bara ont. Han började bli mer sexuellt krävande och krävde att vi skulle ha analsex. Gick med på det till slut eftersom jag orkade inte med hans tjat. Och jag ville ju inte att han skulle bli arg. Minns att jag ville sluta för det tog ont och då, som vanligt blev han sur och hotade med självmord.

Har förträngt det mesta men en händelse minns jag ännu solklart. Det var alldeles i slutet av vårt förhållande. Vi hade haft ett stort gräl där bla mina föräldrar var inblandade. Jag minns att vi sku sova och jag var så trött efter allt som hade hänt under kvällen. Tror det här var då jag bestämde mig att jag sku lämna honom, att jag inte orkade mer. Han låg brevid mig och var rastlös och frustrerad. Till slut sa han att vi måste ha sex för vi inte gjort det idag och annars spricker han. Jag sa att jag inte ville men han fortsatte tjata. Som vanligt slutade det med att han tog vad som var hans. Jag minns hur jag bara låg där och ville gråta. Har aldrig känt mig så unyttjad, jag kände mig bara som en kropp han kunde använda för att tillfredställa sig själv. Tror det här var sista gången vi låg med varandra.

Efter att vi gjorde slut tog det en lång tid för mig att bygga upp mitt självförtroende. Nu är jag starkare än någonsin och insett att detta var frågan om ett maktförhållande och jag har absolut inte gjorde något fel. Vad jag var med om har påverkat min syn på män och förhållande. Fast jag är stark kan jag fortfarande se mardrömmar om honom. Förhåller mig ganska positivt till andra människor men honom hatar jag. Jag hatar hur han tryckte ner mig, jag hatar hur han utnyttjade mig och mest hatar jag hur han inte behövde stå för eller ta ansvar för sitt beteende.

När jag är runt 10 år bor jag på samma gård som två killar. En är 10 som jag, den andra 12 eller 13. Vi umgås mycket. En dag bestämmer vi oss för att gå in i ett hemligt utrymme på gården där båda killarna säger att de vill pröva som ”de gör i porr” med mig. Jag tycker det låter lite spännande men blir snabbt obekväm. De försöker båda ha ”sex” med mig. Jag låtsas vara intresserad av allt som sker. När den yngre killen ligger ovanför mig fotar och filmar den äldre killen händelsen.

Nästa dag skäms jag så mycket att jag tror att jag ska gå under. Jag vet inte vad han senare gjorde med bilderna/fotona, men har ångest flera månader framöver och oroar mig att någon ska få veta.

När jag är 14 blir jag våldtagen på en soffa av en man i 40-års åldern.

När jag är hemma hos en klasskamrat kommer en av killarna upp bakom mig och tar tag hårt i båda mina bröst. Håller i med järngrepp. Med gråten i halsen står jag kvar, ville inte verka tråkig.

Båda gångerna jag sökt till en teaterutbildning har jag blivit ”våldtagen” av min motspelare under uppgifter juryn bett oss att framföra. Utan att vi kommit överens om det på förhand och utan att det funnits tid att diskutera under eller efteråt.

På en bar när jag är 18 kommer en 60-årig man fram och smäller mig med all kraft på rumpan. Jag blir chockerad och skriker till. Han hånflinar i ett hörn.

Jag träffar en kille en sen kväll på en klubb. Han följer med mig hem, verkar väldigt trevlig och verkar ha exakt samma intressen som jag. När vi kommer hem vill jag inte egentligen ha sex men han börjar hångla med mig när vi satt oss på sängen. Jag går med på att ha sex med honom efter att han tjatat en stund. Plötsligt ska han börja utan kondom. Jag säger att jag inte vill ha sex utan kondom och han frågar om jag har några könsjukdomar. Jag svarar nej. Då säger han att det inte är något problem för han inte heller har det. Jag insisterar på kondomen. Han frågar efter en stund om han får ta mig bakifrån. Full och trött mumlar jag något och vänder mig om då han försöker ha analsex med mig. Jag drar mig bort och säger nej. Jag märker att han har tagit av kondomen. Jag säger att han ska ta på den igen. Han suckar och himlar, drar på en ny. Efter en stund vill jag sova och drar mig undan. Då ser jag kondomen på golvet som han tydligen dragit av för länge sedan igen. Han blir sur på att jag ska sova. Han tjatar en stund. Säger att han bara vill komma nu, för nu är han ju kåt. Jag säger nej och vänder mig om för att sova. Jag ligger vaken nästan hela natten.

Jag hoppas så innerligt att det skulle ske en förändring, att man skulle bli medveten om hur fel det kan bli. Att alla kunde förstå att ett nej betyder nej och att alla duger som man är.

För att en av mina bästa vänner blev nedslagen och nästan våldtagen då jag själv var några kvarter bort (beskyllde mig själv något otroligt för att jag lät henne gå iväg själv). För att den kille man varit förälskad i begär en avsugning och sen säger att jag måste tiga om vad som hänt (han var för ”bra” för mig). För de gånger man ligger med någon bara för att få bekräftelse och stärka sin skitdåliga självkänsla (killar tyckte jag var snäll och söt; inte en tjej att ”visa” upp). Då ens tonårsförälskelse ligger med snyggaste bruden i högstadiet efter att jag inte släppt till (var inte redo = inte ok). Osv.osv.

Jag kom när jag läste andras berättelser ihåg hur det gick till när jag förlorade oskulden. Det var en så förträngd händelse att jag börjar spontangråta bara jag tänker på det. Mannen det hände med var flera år äldre, vi hade gått på flera dejter och han hade tjatat flera gånger. Jag går till sist med på det och låter honom supa mig full. Mitt under akten känns det plötsligt annorlunda och jag ser att han dragit av sig kondomen. Jag hoppar till och säger ifrån, han tar på sig en ny. Efter en stund märker jag att han tagit av den igen. När jag säger att han måste ha på den säger han hur obekväm den är och hur det inte känns skönt för honom om han måste ha den. För att inte vara självisk går jag då med på att vara utan, tror det är normalt. Jag känner mig äcklig och sårad efteråt men litar på när mannen säger att han precis gjort test för könssjukdomar. Köper bara ett dagen-efter piller.

När jag var 19 och gick ut på en dejt med en man jag träffat på gymmet. Dejten börjar bra, han lyssnar och är romantisk, men slutar med att han tvingar mig att suga av honom i en skogsdunge brevid ett bostadsområde, ca 30 meter i full syn från en gångväg. Han blir arg när jag inte vill ”gå hela vägen” för att jag är obekväm, och säger att jag är skyldig honom det. För att han varit snäll och lyssnat.

När jag var 20 deltog jag vid en kurs i flera veckoslut. Den sista helgen började jag diskutera med mannen som var chef för evenemanget, en relativt känd finlandssvensk författare ca 30 år äldre än mig. I början av kvällen är det trevligt, vi debatterar och diskuterar, det är intressant och givande att diskutera med en så intelligent man. Tills han i slutet av kvällen börjar kommentera mina bröst, försöker köpa mig drinkar, ställer sig brevid mig så att jag är avskärmad från gruppen och endast kan tala med honom flera gånger och kommenterar hur ”de andra nog tror att jag stöter på dig”.

Andra händelser har hänt vid många sommarjobb som servitris:

Kunden som frågar om jag vill komma hem med honom, jag säger nej tack, han blir mer grafisk i sina beskrivningar, säger hur han ska vänta på mig utanför restaurangen när jag slutar jobbet. Jag tittar skräckslaget på ordningsvakten, nickar mot mannen för att visa att han är obehaglig. Vakten ser men gör inget.

Sommarjobbet på servicestationen där en stamkund börjar kalla mig ett förnedrande objektifierande ord och chefen skrattar med. Att ha en god relation till stamkunden betyder mer än att ens anställda ska behandlas med respekt. Stamkunden kommer ofta tillbaka full, är närgången och tafsar en gång på mig, men chefen ser inget.

Alla de gånger jag blir tvungen att servera ett stort bord med endast män – måste stå ut med kommentarer om mitt utseende, förfrågan om telefonnummer, situationer då alla vid bordet skrattar åt mig, med meningen använder mitt namn hela tiden som om jag känner dem (de läser från min namnskylt)…

För att inte nämna de sorgliga tafsningarna i butiker (redan som 11-åring) och barer, kommentarer på gatan av främlingar om min urringning som tydligen är för djup. En homosexuell manlig bekant tar sig friheten att kommentera på och känna på mina bröst utan att fråga trots att jag är synbart obekväm. Tror det är okej för att han ju inte blir kåt av det.

Och en till i kombination med rasism:

Alla de gånger män tror det är okej att röra vid mig eller att försöka kyssa mig vid krogen när jag står tillsammans med min pojkvän, för att de tror jag är desperat eller lättfotad då jag är med en afrikansk kille. Det händer så gott som varje gång vi är ute tillsammans, mycket oftare än då jag är ute själv. Den jävla äckliga föreställda äganderätten, som att jag måste vara med en finlandssvensk vit man för att respekteras. Senast förra veckan kom en finlandssvensk kille och sade till mig att ”om du vill knulla så finns jag här” när jag satt bredvid min pojkvän och pratade och höll hand. Brukar inte säga till min pojkvän när det händer för att jag inte vill att han ska slåss med dem och bli skadad.

Som 11-åring badade jag bastu på landet med min pappa och min pappas bästa vän. Pappa gick ut för att svalka sig, varpå vännen hoppade på mig. Han ursäktade sitt (i en 11-årings ögon enorma) stånd med att säga att han inte kunde hjälpa det, för att jag var så sexig. Samtidigt som han tafsade på mig. Att pappa skällde ut honom efteråt tröstade lite, men skammen satt kvar och gör det än i dag. Jag borde ju ha förstått att inte bada med vuxna män.

Jag var ung, besökte ett sommarevenemang och vi hängde på campingen, som man ofta gjorde. Jag ser hur en kille faller baklänges och slår huvudet i trappan utanför en av stugorna. Han blöder från huvudet, jag plåstrar om honom. Inser att han är ganska söt men han har flickvän så det blir inget mer med det.

Efter några dagar smsar han mej och frågar hur jag mår. Han fortsätter skicka sms, i början är det oskyldigt. Men efter några veckor börjar han skriva att han saknar mej. Sedan att han älskar mej. Han ringer, skickar och kräver svar. Han gör slut med sin flickvän och när jag fortfarande säger att jag inte är intresserad gråtskriker han och säger att jag förstört hans liv eftersom han gjorde slut för min skull. Jag får sms och samtal, ofta ringer han med hemligt nummer. Jag är en hora en slyna ena dagen och nästa älskar han mej igen. Det pågick i månader, men småningom hörde han av sig mindre och mindre, och tillslut inte alls.

Jag svarar fortfarande inte i telefonen om jag inte vet vem som ringer.

Allt för att jag plåstrade om en okänd man, och trots att jag aldrig såg honom igen efter den kvällen.

Jag har blivit trakasserad av äldre män på mitt tidigare jobb som kunde komma fram när ingen annan såg eller var i närheten och börja säga saker som att jag har sexiga ben, en sexig rumpa. De har riktat blicken till opassande delar av min kropp när de har pratat med mig. Jag var alltid rädd när dessa män kom i närheten av mig. De har skrivit till mig privat och frågat om jag vill träffas, har inte svarat.

En gång när jag jobbade kväll så trodde jag att jag var ensam kvar på jobbet. Men en man lite äldre än mig hade stannat kvar av någon märklig anledning. Han kom fram till mig och sade att han kollat in mig och undrade om jag ”ville ha lite roligt” Jag svarade nej tack och gick vidare, blev arg på honom. Sedan dök han upp bakom mig och smekte min rumpa och sade att han gillade den. Jag blev rädd och han märkte det och sade att jag inte behöver vara rädd för honom att han inte tänker skada mig. Detta gjorde ju allt värre eftersom vi var ensamma men jag visste inte vad jag skulle säga, vågade inte göra så mycket.

Idag skulle jag ha gett honom en käftsmäll och ångrar att jag inte gjorde det då. Inget mera hände, som tur! Men att behöva vara rädd på jobbet för att någon ska ofreda en sexuellt är ingen okej grej!

Fick i mitt första längre förhållande för många, många år sen lära mig att jag var en dålig flickvän om jag inte orkade eller hade lust att ha sex. Mitt nej accepterades nog men det var suckar och sura kommentarer. Ibland blev det stora gräl. Detta ledde i nåt skede till att jag började gå med på sex för husfridens skull. Det var helt enkelt lättare så.

Förhållandet är slut sedan länge men jag jobbar fortfarande med att inte känna mig värdelös och sämst i världen om jag inte orkar eller har lust att ha sex.

Jag tänker på hur det var när jag var barn, för länge sen. Hur vuxna (män) ägde rätten till kvinnors och barns kroppar – Med lagens och den dåtida normens rätt. Jag hörde flera gånger om en man som förgrep sig på en gosse, en släkting, jämnårig med mig. Det talades om det, ’alla’ visste, när och var det skedde, i ett mindre hus lite vid sidan. Många gånger sen jag blev vuxen och lärde mig mer har jag undrat vilka spår det satte hos den mannen och andra män. Jag vet att fler pojkar var utsatta av denna man.

Jag försöker minnas vad det hela benämndes som, det var ju inte ett ’övergrepp’ på den tiden, även om illa…. det sades nog bara att ’Nu gick XXX med xxx till strandstugan. Och alla visste…. det gör ont att tänka på det. Tårarna bränner där jag sitter på färjan mitt på ett solblankt hav.