Jag har funderat länge ifall jag ska komma ut med min historia. Efter att läst era berättelser, som tyvärr nog påminner mycket om min, har jag förstått att det är inte en unik händelse och att det int handlar om en person, utan att det är ett problem.
Jag har, precis som många andra, varit med om tafs i klubbar och kommentarer om min kropp. Minns hur en kille i högstadiet drog ner mina byxor framför alla och minns skammen jag kände. Jag simvakta på ett skriftskoleläger och pojkar 5 år yngre än mig kommenterade hur de vore sexigt ifall jag stod där med bara bikini. Minns hur en av pojkarna kom helt oväntat och krama mig bakifrån medan han tog på mitt bröst. Det här handlar om killar som var 14 år.
Blev ihop med mitt ex när jag var 18 år. Han var mitt första riktiga förhållande och vi var tillsammans i ca 6 månader. Jag minns att redan i början fanns det röda flaggor. Han kallade bla. kvinnor för horor och skämtade om övergrepp tillsammans med sina kompisar. Han var väldigt förnedrandande och kontrollerande och fick mig att känna att jag aldrig var tillräckligt bra, han tryckte ner mitt självförtroende tills jag mådde psykiskt dåligt.
Vi grälade mycket. Grälen kunde handla om vad som helst, men enligt honom var jag alltid den som hade gjort fel. Han slog mig aldrig men hotet fanns där varje gång han blev arg. Minns ett par gånger han skuffade mig så jag föll på marken. Det var mer frågan om psykiskt våld, ofta skrek han att jag är en hora och han önskar att han kunde slå mig etc. Jag lärde mig att gå på tårna runt honom, gå med på allt han ville för jag ville undvika gräl. Grälen slutade ofta med att han hotade att ta livet av sig och se till att alla sku få veta att det var mitt fel. Det var alltid jag som var fel, jag som fick stå på mina knän och be om förlåtelse.
Men jag ifrågasatt aldrig vårt förhållande. Jag trodde att det var såhär ett förhållande skulle vara och han förstärkte denhär tanken.
Redan från första början krävde han sex flera gånger i dagen. Om jag inte gick med på det blev han rasande, sa att jag inte älskar honom och det slutade alltid med att han fick som han ville. Jag njöt aldrig, det tog mest bara ont. Han började bli mer sexuellt krävande och krävde att vi skulle ha analsex. Gick med på det till slut eftersom jag orkade inte med hans tjat. Och jag ville ju inte att han skulle bli arg. Minns att jag ville sluta för det tog ont och då, som vanligt blev han sur och hotade med självmord.
Har förträngt det mesta men en händelse minns jag ännu solklart. Det var alldeles i slutet av vårt förhållande. Vi hade haft ett stort gräl där bla mina föräldrar var inblandade. Jag minns att vi sku sova och jag var så trött efter allt som hade hänt under kvällen. Tror det här var då jag bestämde mig att jag sku lämna honom, att jag inte orkade mer. Han låg brevid mig och var rastlös och frustrerad. Till slut sa han att vi måste ha sex för vi inte gjort det idag och annars spricker han. Jag sa att jag inte ville men han fortsatte tjata. Som vanligt slutade det med att han tog vad som var hans. Jag minns hur jag bara låg där och ville gråta. Har aldrig känt mig så unyttjad, jag kände mig bara som en kropp han kunde använda för att tillfredställa sig själv. Tror det här var sista gången vi låg med varandra.
Efter att vi gjorde slut tog det en lång tid för mig att bygga upp mitt självförtroende. Nu är jag starkare än någonsin och insett att detta var frågan om ett maktförhållande och jag har absolut inte gjorde något fel. Vad jag var med om har påverkat min syn på män och förhållande. Fast jag är stark kan jag fortfarande se mardrömmar om honom. Förhåller mig ganska positivt till andra människor men honom hatar jag. Jag hatar hur han tryckte ner mig, jag hatar hur han utnyttjade mig och mest hatar jag hur han inte behövde stå för eller ta ansvar för sitt beteende.