Det tog så himla många år innan jag förstod rätten till min egen kropp.
Första riktiga minnet jag har är när jag busar med killar i gympasalen i sexan. Springer in i rummet madrasser och slänger mig där, varpå det var fritt fram att ta mig på brösten.
Det värsta av allt var att jag int förstod att detta var fel, ingen hade talat om rätten till min kropp.
Nån dag innan jag skulle fylla femton tjatade min dåvarande pojkvän på mig att få ta min oskuld. Jag var inte med på idén, men efter att han hotat med att lämna mig så gav jag med mig. Den här killen misshandlade mig psykiskt och fysiskt kommande 3 år..
Eftersom jag alltid har haft lite skev självbild har jag gått med på saker som jag inte alltid velat men också använt min egen sexualitet för att få min egen vilja fram.
Så när nån stigit över gränsen så har jag ofta tänkt ”som man bäddar får man ligga”
Idag har jag en fyraårig dotter.
En dag när jag hämtade från dagis så kommer personalen fram och berättar att två pojkar dragit ner hennes byxor och petat med pinnar på rumpan. 4 år!!
Personalen tog detta på största allvar och pratat med alla inblandade. Vi har varit in på extra möten och aktivt valt att inte få veta vilka dessa pojkar är.
Hur ska man kunna förklara för en fyraårig tjej rätten till sin egen kropp? Vi pratar om det hemma ofta! MEN gör dom här killarnas föräldrar det?