Vittnesmål nummer 463

Det var min 16 års födelsedag, och jag var hos min bästa kompis och firade. Klockan närmade sig 2-3 på natten och jag bestämde mig för att gå hem. Eftersom jag själv bodde ca 20 minuter ifrån min kompis valde jag att gå. Jag hade inte gått långt när en man kom fram till mig. Han började tala och jag svarade artigt på hans frågor. Han frågade t.ex. var jag bodde, hur gammal jag var, varför jag var ute den tiden på kvällen och om jag skulle träffa någon. När jag sa att det var min födelsedag blev han riktigt ivrig. Efter att han följt mig i ca 10 minuter och frågat en massa opassande frågor som t.ex. om jag var singel började jag bli rädd. Det var bara vi två på hela området. Jag bestämde mig för att säga hejdå men det ville han inte. Han hoppade från att vara glad till att bli riktigt arg. Han tvingade mig att ge honom mitt nummer. Jag gav fel nummer och några sekunder efteråt märkte jag att han ringde till numret medan han fortsatte tala. Jag lekte att min telefon ringde och så sa han ”Som tur gav du rätt nummer, annars kunde det ha gått riktigt illa”. Paniken tog över min hela kropp. Vad skulle ha hänt om jag inte skulle ha kommit på att leka att min telefon ringde? Han lät mig inte gå. Han höll i mig. Han ville att jag skulle följa med honom hem. Till slut hittade jag på att säga att min mamma och bror väntade i den röda bilen på andra sidan gatan, en bit från oss. Han blev arg, svor högt och sa att han tänker gå och kolla. När han släppte mig tog min panik över och jag började springa. Jag sprang så hårt jag bara kunde. Tittade inte en enda gång bakåt, men jag kunde bara känna hur han sprang efter. När jag äntligen kom hem brast jag i gråt och i flera veckor var jag rädd att stiga ut ur mitt hus i rädslan att han skulle stå utanför.

Nu har det gått 4 år men den kvällen glömmer jag aldrig. Vad kunde ha hänt om han fått fast mig? Om jag inte skulle ha förstått att leka att telefonen ringde?