Hej, här kommer min berättelse om när jag blev inlåst och våldtagen på en liten villafest på midsommarafton som 15-åring. Det var första gången jag drack alkohol bland andra människor, på en ”riktig” fest. Med mig till villafesten hade jag en 6-pack kultalonkero, som min 18-åriga pojkvän hade köpt ut åt mig. Min pojkvän var på en annan fest. Jag kommer ihåg att jag sade åt en kille på festen att jag tyckte att han var snygg, trots att jag hade pojkvän. Och det är nog därför jag så länge skyllt detta på mig själv. Jag har två suddiga minnesbilder från festen. Den första minnesbilden är att jag ligger på en madrass på golvet i ett mörkt rum, när jag tittar till höger ligger min kompis bredvid mig och en kille tafsar på henne. Jag tror inte att hon är med på det men jag är för full och trött för att orka göra något. Sedan inser jag att jag har ett par fingrar i mig och att de tillhör typen som jag kallat för snygg. Jag är trött. Det blir svart. Det nästa jag kommer ihåg är att väggen guppar upp och ner, jag tittar på en fönsterlist och förstår inte varför allt guppar. I efterhand har jag förstått att väggen guppade för att vi hade samlag, men jag förstod inte det då. Sedan blir det svart igen och det nästa jag kommer ihåg är att jag går runt i skogen, full och gråtandes och talar i telefon med min pojkvän. Han är arg för att jag haft sex med två andra killar, och jag förstår inget. Jag minns inget men antar att jag måste ha varit otrogen. Jag vet inte vad han menar med två andra killar, jag hade ju bara flörtat lite med en kille för att jag var full och saknade min pojkvän. Jag är ledsen och skäms över mitt beteende. Dagen efter får jag veta av mina tjejkompisar som närvarat på festen att dom försökt få ut mig ur villan, men att en annan kille (min mobbare, inte den sk. snyggingen) låst in oss och våldtagit mig. Dom hade bankat på dörren, men han hade vägrat släppa in någon. Från en annan källa hör jag att han sprutat på magen, för han ville inte ta några risker. Efteråt hånskrattar han och hans kompisar åt mig för att ”ho sejr et o vaalt våldtejji, haha”. Några veckor senare sitter jag i bussen på väg hem från skolan då jag hör killen som våldtagit mig högljutt förklara för sina yngre vänner hur man blir av med oskulden. Enligt honom är det bara att ”syyp ner änna mä brännviini tills o vaal så full et int o vejt åv na, hahaha”. Han säger det så högt han kan, för att han vet att jag sitter några bänkar fram. Jag blir illamående av tanken på att ha haft den elaka mobbaren inuti min egen kropp. Jag känner mig så äcklig och skäms över mig själv.
Dagen efter festen gör det ont att kissa, smärtan i underlivet är alldeles för påtaglig och jag skäms. Det gör ont i tre dagar. Jag vågar inte berätta för någon annan än min äldre syster, som skaffar mig ett akut ppiller och säger åt mig att vi kan anmäla typen om jag vill. Jag vågar inte, för det var ju mitt eget fel att jag drack mig så full. Och jag ville inte att mina föräldrar skulle få reda på att jag druckit mig full. Efter denna händelse fick jag stämpeln som hora. Även mina vänner vände mig ryggen, för att jag hade ett så slampigt beteende. Jag önskade att någon hade förstått att allt det som hände inte var mitt fel. Våldtäktsmannen var nog den som ropade Hora högst av dem alla, bokstavligen. Jag vågade aldrig stå upp för mig själv och den enda orsaken till att jag vågar berätta detta idag är på grund av att jag nu har en egen dotter. Jag gör det för hennes skull, för att jag vill att hennes egen mamma ska våga stå upp för sig själv. Jag gör detta även för att jag ser att andra vågat, ändå känns det så himla svårt att skriva ut detta. Offentligt. För innerst inne känns det ännu som att allt var mitt eget fel.