Jag var 32 när jag första gången fick ord på det jag upplevt och lättnaden var enorm. Dessutom av en myndighetsperson som tog mig på allvar. Jag var inte van vid att bli tagen på allvar av myndighetspersoner eller vuxna. Jag var utbytesstudent i Edinburgh och stannades av en manlig polis som gjorde en enkät över området: hur upplever kvinnor omgivningen, om vi upplevde den hotfull, var, när hur upplevdes parker, parkeringsplatser, tunnlar med mera. Hade jag varit utsatt för sexuella trakasserier och hurdana, utnyttjande (abuse), våld. Jag besvarade frågorna noggrannt och plötsligt fördes jag tillbaka till tiden för när jag berövades min oskuld och när jag nästan blev våldtagen och skuldbelagd av min lärare. Två traumatiska tillfällen som jag egentligen aldrig riktigt hade behandlat och som jag aldrig haft ord för. Nu hade jag det. Abuse.
När jag var 15 år var jag med i elevkåren och vi fick gå på studentbalen i Brunnshuset i Helsingfors, som tack för att vi var med och ordnade den. Vi bjöds på mat, vin och en drink. Jag kände ingen utom en av sångarna i kören. Han var min granne och jag var litet förtjust i honom, han var 21 år. Vi hade träffats nu och då i bussen och pratat. Jag hade också varit hemma hos honom och lyssnat på skivor och tittat på hans smycken från olika länder. Plötsligt satt jag i hans famn i baren och han grovhånglade med mig. Det var inte helt hemskt men konstigt och jag hade druckit för mycket. Mycket snart föreslog han att vi skulle gå ut och snart låg vi på en avsats på berget i Brunnsparken och mycket snart var han inne i mig och ganska snart ut igen. Där låg jag och tittade på de bleka stjärnorna som ett paket.
Sedan for vi hem till honom och fortsatte. I egentligen mening var det inte en våldtäkt, men visst kändes det konstigt. Jag hade inte tänkt mig att det skulle gå såhär och ville det egentligen inte. På morgonen tog hans mamma emot hans blodiga skjorta (min hymen) och vände och vred på den medan hon funderade hur blodfläckrna skulle gå att få ut, innan hon satte den i tvättmaskinen, utan desto mera kommentarer. Sexuellt utnyttjande var det definitivt och utan medgivande. Sedan ville han inte se mig mera, och en tid senare såg jag honom smeka grannflickan i trappuppgången. Hon var 14. Jag undrar om han har fortsatt med sin pedofili/sexuellt utnyttjande av yngre flickor, eller har det gått om med åren?
När jag såg honom för några år sedan i en butik fylldes mitt hjärta av iskyla och hat.
De andra gången var flera år senare medan jag studerade dans. Jag satt och drack mycket vin med min lärare som var gift. Plötsligt springer vi hand i hand ut i skogen, och han kastar mig på rygg och försöker dra ned min dragked på byxorna, som jag drar upp igen av och an håller vi på. Medan han krånglar fram sin kuk slingrar jag mig undan och springer tillbaka. Fylld av skam. Jag är helt förstörd av övergreppet, men han och hans frus tolkning var att det var mitt fel och så går sommaren. När det hände kunde jag inte berätta det för någon, det var ju hela mitt liv och jag skämdes otroligt och mådde illa.